Gott Nytt (Läs)År!

Då var årets sista dag här. Jag kollade i min läsdagbok och konstaterade att jag slår personligt läsrekord med hela 32 lästa böcker.

Tre av dem är deckare, resten romaner. Jag har aldrig varit något fan av deckare men när Simona Ahrnstedt pratade om Sara Lövestams deckartrilogi om privatdetektiven Kouplan blev jag nyfiken. (Jag menar, när Sveriges romancedrottning pratar varmt om en deckare, då är det svårt att inte bli nyfiken. Simona pratar mest bara romance som hon läst annars. Inte så konstigt, hon skriver ju romance *duh*) Iallafall. ..jag läste. Fast jag var skeptisk till en början måste jag erkänna. Och jag blev inte besviken. 

Sista boken om Kouplan

Ändå blev de inte den största läsupplevelsen i år även om jag blev berörd av trilogin på många sätt. Den roman som lämnade det starkaste intrycket var Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Den innehåller så mycket på så många nivåer. Översättaren har gjort ett bra jobb. Lite nyfiken är jag allt på hur den är på engelska. Det är trots allt en del som faller bort i översättningen, hur mycket än översättaren strävar efter att komma så nära berättelsens sång det bara går. Ja. Jag säger sång. För mig är en bok en sång om något. Jag ska utveckla det i ett senare inlägg. Hur som, nu är det inte många timmar kvar av det här året och jag ser fram emot 2017 med stor tillförsikt. Får se vilka fantastiska läsupplevelser jag får då. Och hur många av de böckerna jag låter bli att fuskläsa? ;-)

Önskar er alla ett Gott Nytt År! ♥

Glad Lucia!

Är på bra humör även om vädret fortsätter vara knasigt. Kanske ska kalla det för klimakterieväder rentav? Hur som, mina värden är bra så nu hoppas jag de håller i sig till imorgon då jag får nästa dos. Ska iväg och träna nu (läs basta) vilket är perfekt i detta töväder. 

Vill passa på och tipsa om senaste programmet av Söndagarna med Stina Wollter
Lyssna på det, Lovisa verkligen lyser upp. Så hon blev min Lucia detta år. <3 br="" f="" fram="" g="" gon="" h="" henne="" hoppas="" n="" ng="" ra="" sjunga="" ver.="">

Knasväder och blodprov

Dagarna går och vips har vi passerat andra advent. Jag plockar fram adventsljusstakarna även om vädret är bra konstigt. Har lite svårt att få till någon julkänsla när vädret är som en kvinna i klimakteriet; varmt ena dagen och snö och minusgrader nästa. Men det är ju bara andra advent. Kanske har jag fått mera julstämning lagom till julhelgen.

Jag går promenaden och fångar vintern med kameran, det är ju inte särskilt troligt att det kommer bli så mycket mer snö i år så det är bäst att fånga den så länge den ligger kvar. Annars väntar jag på att det ska bli måndag. Då lämnar jag blodprov och får det godkänt blir det dags för nästa dos. Det är spännande det här med kroppen och det blodprovet visar. Har jag dåligt med röda blodkroppar går det att reglera till viss del med järnrik mat som exempelvis rödbetor. Är inte det fantastiskt?

Sengångarmode

Har kommit in i ett så skönt tillstånd. Jag tänker långsamt, pratar långsamt, gör saker långsamt. Det är riktigt avkopplande. Tar dagen som den kommer. Klär mig varmt och går promenaden i sakta tempo och njuter av naturen i vinterskrud.

Varför stressa? Visst tar det längre tid för mig att diska, men vad gör det? Jag lunkar på i min egen rytm och tids nog blir disken gjord ändå. Känner mig som sengångarna i Zootropolis. 

Skönt att slippa den stressade kaninen.

Filmtips

Är piggare nu, men så är jag också inne på sista veckan innan nästa dos. Då gäller det att njuta. Njuter av hösten och samtidigt som löven faller, faller mitt hår. 

Hade hoppats på att jag skulle slippa det den här gången men min kropp orkar inte stå emot. Efter två veckor började de första stråna falla. Det är verkligen tuffa saker min kropp utsätts för. Men bortsett från hårfallet mår jag riktigt ok. Är så tacksam för det. 

Vill passa på att dela med mig av ett filmtips, under mina soffhängsdagar kollade jag den här annorlunda och mycket fina kinesiska filmen. Hemkomsten handlar om Lu som kommer hem efter många år i fängelse för "samhällsfientliga aktiviteter". Det blir inte som han tänkt sig, varför får ni se i filmen. ;-) Om ni inte har sett den, se den! Jag lånade den på biblioteket, de har stort utbud (täcker ju alla bibliotek i hela Östergötland i mitt fall) och det är gratis. En jättebra förmån som alla borde nyttja.

Ett livstecken

Fick första dosen i onsdags. De första dagarna gick bra, då var jag speedad av kortison. Men sen i söndags är det slut på korisonet för den här gången och jisses vad det påverkar mig. Trötthet? Oh yes. Så jag gör smoothies på rödbeta för att ha någon ork alls. Läste någonstans att rödbeta hjälper till vid cellbildningen så det kommer väl till pass för mig.

Dagens smoothie

Men det är ju också en mörk månad, så det är väl fullt tillåtet att ligga i soffan och vila flera gånger om dagen. Jag är i alla fall inte förkyld eller har feber, alltid något positivt. :-)

Kokärlek

Skulle ha fått första dosen igår men eftersom det inte gick att sätta katetern i armen så blev det uppskjutet två veckor. Jag är inte ledsen för det, kommer få en venport insatt istället och den kan jag både duscha  och basta med utan några som helst restriktioner. Hurra! Den enda nackdelen är att jag får vänta 14 dagar, väntetiden är så lång. Men vad gör det i slutänden, huvudsaken är att jag har det så bra som möjligt medan cellgiftsbehandlingen pågår. Stack istället ut i Tinnerö i det vackra höstvädret och hälsade på de här sötnosarna.

Ser ni hur kalven riktigt dreglar?

Den är så söt med de vita ögonfransarna. Blev helt kär i den <3 br="">

Varierande dagar

Var till mina föräldrar i helgen. Passade på att åka till Strängnäs när jag ändå var i krokarna, var nämligen till Stockholm i torsdags på Simonas releasefest. Så olika dagarna kan se ut. Torsdagen var en heldag i Stockholm, kollade i affärer och avslutade med releasefesten.

Simona håller tal.

Jag var inte direkt ensam :)

Igår låg jag på en filt och njöt av värmen i några timmar. Min favoritplats ligger intill en damm med näckrosor. Så fint ställe!

Läste En enda risk och dåsade emellanåt. 

På kvällen drog jag på ett danspass. Så roligt att skaka loss till salsarytmer och afrikansk dans! Och imorgon får jag veta fortsatt behandling. Inte för att jag längtar. Men det är bara att ta tjuren i hornen. Nu ska jag iväg och träna igen. Ha det fint!

Härlig träningsvärk

Kom igång med träningen i söndags. Var nog lite väl optimistisk vad gäller benen. Körde samma vikter som innan operationen. Det gick ju bra, då i söndags. Men jisses vilken träningsvärk jag har idag. Trots grundlig stretching efteråt. Kanske späddes det på av dansen igår. Kanske. Men kul var det!

Så skön känsla att vara igång igen. Att kroppen orkar och vill. Tappade en del styrka i och med operationen, men den har jag snart tagit igen. Förundras över hur fort det har gått ändå. Det är nästan fyra veckor sen, och första veckan kunde jag knappt röra vänsterarmen. Att få den över huvudet var inte att tänka på. Idag rör jag på armen utan problem. Dagligt stretchande lönar sig! Har dock en bit kvar om jag jämför mig med killen i filmklippet haha. Men det gör jag inte. Det är fantastiskt ändå vad kroppen är kapabel till.

Skrivarlycka

Träffade en god vän i tisdags. Hände massor under det mötet och nu flödar kreativiteten vad gäller manus. Så skön känsla att med stor glädje kasta sig in i arbetet med att bygga en bok. Det var efterlängtat.

Kollar vädret. Konstaterar att det ska regna hela dagen. Men det stör mig inte. Inte ett dugg. Bara rycker på axlarna och dyker ner i manusarbetet.

Att-göra-lista för kapitel tre.

Var så inne i det att jag höll på att glömma att äta lunch, vilket inte tillhör vanligheterna direkt. Annars kan man ställa klockan efter min mage.

Och skulle det tryta kan jag gå in på Sofies bokblogg. Hon har många bra tips om skrivande. Eller varför inte lyssna på podradio som exempelvis den där Anna Gavalda pratar om sitt skrivande. Hon är helt fantastisk på att hantera dialog. Men just nu behöver jag inte de här. Just nu njuter jag.

Helande musik

I slutet av juni lyssnade jag på Hay house radio där Paul Luftenegger intervjuades av Dr. Christiane Northrup. En hel timme ägnades åt hans musik. Den träffade verkligen rakt i hjärtat så jag letade upp honom på Sound Cloud. Letar ofta efter meditativ musik, den jag har blir lätt tjatig i längden så det här var ett välkommet tillskott. Min absoluta favorit just nu är I believe in you. Den är så skön att starta dagen med. Eller ta en paus i soffan och lyssna på. Och vila till.

Den här är också fin att lyssna på, fast I believe in you går mer hem hos mig. Lyssna och njut! :)

Tacksamhet

Över att få duscha. Med dränage är det ingen bra idé, så sen i torsdags morse har jag inte duschat. Det går visserligen att hålla sig fräsch utan dusch. Men ändå. Lyckan av att låta vattnet rinna över mig. Den känslan.

Över att kunna ta tupplurar i soffan. Som jag sover. Förundran. Kroppen är trött, behovet av återhämtning är stor. Det händer när jag vilar.

Över att kunna lyssna på podcasts och slockna emellanåt. Det är ingen panik om jag missar något under mina tupplurar, det är bara att spela podden igen. Och igen. :)

Över allt som finns att lyssna på. Sommarpratare, podradio, Värvet, Stina Wollter, Hay House radio.

Över att såret läker som det ska och min arm bitvis har känseln åter.



Över att jag har en sådan underbar bröstsköterska som ger mig handfasta råd på telefonen. Tankarna drar iväg med mig bra mycket ibland och då är det skönt att komma ner på jorden igen när jag pratat med henne.

Över blåbären jag plockade förra veckan och som nu smaksätter gröten. Vilken rikedom att ha i frysen. Tre liter antioxidanter.

Över att allt inte kretsar kring sårets läkning längre. Jag plöjer romaner igen, känner suget efter att läsa vidare i aktuell roman och glömmer rentav bort emellanåt att operationen var i torsdags. Andrum för sinnet.

Ödmjukhet

Att ta emot sköterskans besked på mobilen - visserligen med en osande svordom - men ändå ta emot det.

Att darrande gå på röntgen och vänta på besked från den. Hua, de två veckorna av väntan är de värsta jag haft. Rädslan. Ångesten. Panikångesten. Tänk om? Men det borde jag väl känna? Eller? Borde väl må skit då? Tänk om det är för sent?

Att lyssna på kirurgen och hennes förslag. Verkligen, verkligen lyssna.

Att lita på att de har mitt bästa för deras ögon. De tänker inte karva i mig för nöjes skull. De har inte karvat i mig för att det är kul. Eller jo, kirurgen älskar så klart sitt jobb och hon gör det med stor skicklighet, men hon gör det också för att det är nödvändigt.

Att vara ödmjuk inför den jag var då och den jag är nu. Vad vet jag om morgondagen? Kan bara följa min intuition och leva därefter.

Det är så lätt att döma med facit i handen, så lätt att önska saker ogjorda. Men jag visste inte då och det fanns inte i min planering att den skulle komma tillbaka. Klart jag inte planerade för det. Så jäkla roligt är det inte att gå igenom allt igen. Men nu vet jag på ett ungefär vad som väntar. Och det i sig är en trygghet.

Ja, och för er som undrar ... jag har fått ett återfall. Cancern är åter. Eller var. I torsdags togs den bort. Förhoppningsvis för gott.

Tack gode gud att det inte sitter i varken bröstkorg eller buk. Den satt bara i lymfkörteln och den är borta nu. Imorgon tas dränaget bort. Det ser jag fram emot!

Det här är sista ronden. Då gör jag knockout. Det räcker nu. En gång till och sen får det fan vara nog. Så det så!

Rogivande musik

En av mina absoluta favoritsysslor sommartid är att ligga på en filt i skuggan av träden, titta på himmelen och lyssna på ljuden runtom mig. Min favoritplats ligger intill en hästhage och igår fick jag förmånen att lyssna på två hästar som betade. Har ni lyssnat på det någon gång? Inte? Testa, det är så rogivande. Att lyssna på ljuden: insekter som susar förbi, vinden som leker bland trädens blad, korpen som kraxar då och då och hästarna som betar gräs... ah jag kan ligga i timmar och lyssna.

Glad midsommar!

En hälsning från mig så här på midsommaraftons förmiddag. Som ni kanske vet börjar sommarpratarna idag. Först ut är Lars Ulrich. Enligt O har sållat bland sommarpratarna och jag är lite lat och går efter hennes rekommendationer. Hittade igår ett alternativ till gravad lax. Bakade morötter lät spännande så jag tror jag ska testa det någon gång i sommar. Tänker inte dansa runt stången idag. Förresten, visste ni att Små grodorna är från refrängen i en fransk marsch? Lite kuriosa så här på midsommarafton :-)

Önskar er en trevlig midsommar!

Härliga grönska!

Hoppas ni haft en fin helg. Min var vilsam. Gick en långsam promenad i söndags och hänfördes.

 Det är så vackert med lönnlöven som lyser upp av solens strålar.

 Kan inte få nog av det. Blir stående med ansiktet uppvänt och bara ser tills nacken gör sig påmind.

Försökte fånga det med kameran men det är svårt. Skulle gärna ha en hel fondvägg med en mosaik av solbelysta lönnlöv. 

Radio

Så var det juni och jag undrar vart tiden tar vägen. Maj sprang förbi. Hur som, ikväll klockan 18 går mitt favoritprogram på Hay House Radio. Sonia Choquette sänder live, tar emot samtal från hela världen. De gånger jag har lyssnat har det dock bara varit lyssnare från USA och Kanada som ringer. Men det är en rätt häftig tanke ändå att vem som helst skulle kunna ringa. Sonia har skrivit bland annat Fråga dina vägvisare, en bok med en massa matnyttiga tips för den andligt intresserade. Varje sändning är det olika teman och det är skönt att höra alla lyssnare och deras problem. Sonia lyssnar och ger råd. Blir varje gång påmind om att vi är alla människor, oavsett var man bor har man liknande problem att tampas med. Skönt på något vis att landa i den insikten. Oavsett om man bor i Sverige eller USA eller Kanada eller Frankrike så har vi liknande teman vi jobbar med.

En annan favorit är Davidji som går på torsdagar kl 20. Han är meditationslärare och har skrivit Meditationens hemligheter, även det en läsvärd bok. Davidji kör en guidad meditation och sedan tar han emot samtal. Samma känsla här; var du än bor är du inte ensam om dina upplevelser, det finns andra där ute som har och har haft liknande. En självklarhet kanske kan tyckas, men det är en tröst att bli påmind om det.

Som en bonus får jag en timmes träning på amerikansk engelska varje onsdag och torsdag. Inte helt fel!

Goda kikärtsbiffar

Testade så helt otroligt goda kikärtsbiffar igår. Jag är svag för vitlök så det var kanske inte så oväntat att de skulle vara goda, men kombinationen sås och kikärtsbiffar var oslagbar. Nu låter jag väl som tjejerna i Vegorätt men det var verkligen så gott! Receptet finner ni här, fast jag ändrade lite. Hade i mer vitlök och tog bort morötterna. Nu hade det ju varit lämpligt att ha en tallriksbild med broccoli, matvete, sås och kikärtsbiffar att visa upp, men det glömde jag givetvis helt av när jag mumsade i mig maten.

In da making

Ni får hålla tillgodo med en bild från stekningen. Så kan det gå ibland hehe.

Läst i april

Har läst ovanligt många böcker under april. Alla läsvärda och därför delar jag med mig av allihop.

Först ut var den här finingen. Behövde lite feelgood med garanterat lyckligt slut så det fick bli en av Lucy Dillon. Dock var inte slutet alltigenom lyckligt utan snarare med ett frågetecken så jag undrar om det kommer en uppföljare. Någon som vet? Den utspelar sig i Longhampton (En påhittad stad i UK. Kul idé, kanske jag också ska göra i någon roman.) och Gina skapar sig en ny tillvaro efter att ha kommit på hennes man med otrohet. Finns mycket att säga om den här romanen, väckte en del i mig i och med att hon också haft bröstcancer. Men det jag tyckte mest om var Ginas strävan att leva livet fullt ut. Här kan ni läsa mer.

 Den här har definitivt lyckligt slut. Det är Lucy Dillons debutroman och utspelar sig också i Longhampton. Den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till sin hemstad och bestämmer sig för att hålla en danskurs. Man får följa de olika paren och hur de utvecklas under kursen. Det var en rolig vinkling, att man kan se så mycket i dans. Kroppsspråk säger mer än ord och det gestaltas skickligt i Tango för vilsna själar.

Jag har bloggat om Frida Skybäck tidigare, hon gör författarpodden tillsammans med Agnes Hellström. Nu har jag äntligen (den kom ut 2015 och har väntat ett tag i min läshög) läst andra delen i trilogin om systrarna Stiernfors på 1850-talet i Lund. Riktigt bra välskriven historisk roman. Om du vill få inblick i hur det var att vara kvinna i Sverige på 1850-talet ska du läsa den. Inte lätt att vara varken rik fröken eller tillhöra arbetarklassen. Längtar till sista boken!

 

 Elaine Eksvärd är retoriker och kom i våras ut med denna uppväxtskildring. Hennes pappa utnyttjade henne sexuellt som barn. Jobbig läsning men ack så viktigt ämne. I varje klass finns tre barn som utsätts för sexuella övergrepp. Det är ju inte klokt! Jag bävade inför läsningen men fann till min lättnad och förvåning att trots det jobbiga ämnet var den ändå förhållandevis lättläst. En bok som alla borde läsa!

Och nu håller jag på med den här. Har hört och läst mycket gott om den och än så länge håller jag med. Den är helt klart läsvärd.

Vitsippor

En mulen och regnig lördag stack jag ut med kameran. Regndropparna hängde i luften men vädrets makter var med mig.

Det är något särskilt med den här tiden. 

Den varar inte länge så det gäller att passa på. Det är så vackert med pilarnas skira grönska som hänger ner över Stångån. Känner mig som Ronja Rövardotter där jag går runt bland alla vitsipporna och njuter av blomsterprakten.

Är frestad att ge ifrån mig ett vårskri men jag vill inte skrämma slag på hackspetten som hackar i ett träd. En liten stund på jorden har jag fått, vitsippornas blomning är en av mina absoluta favoriter på året så den njuter jag av så mycket jag bara kan. 

En blåsippa fick vara med på ett hörn också.

Bokslut för april

April är snart över och jag håller på att skriva ner mina drömmar jag haft denna månad. Det är som att öppna brev till sig själv. Många är berättade med finurliga rebusar, det är lätt att fastna i detaljer i mina ivriga försök att förstå drömmens budskap. Jag skriver ner dem för hand, det är något särskilt med den processen. Kanske för att känslan är lättare att fånga.

Jag skriver ner, ritar drömmen och försöker förstå. Det är lättare att förstå när det gått en tid, blir inte lika hemmablind då. Ett halvår senare är ett bra riktmärke. Just nu koncentrerar jag mig mer på att bara rita drömmen.

Rita drömmen ger bra överblick.

Utanför är april så som april just är, väldigt ombytligt med regn och snö och till och med hagel och så emellanåt några solglimtar. Vi har varit väldigt bortskämda med ljuvliga vårdagar så när april visade sig från sin sämre sida blev besvikelsen stor. Reaktionerna lät inte vänta på fb. Men så är vi ett folk som älskar att prata väder. :) Jag går ut till tulpanerna som skjutit upp sina blomknoppar och väntar på att det ska bli varmare. Håll ut, tänker jag till dem. Håll ut, snart är det maj och då kan ni blomma. Fram till dess njuter jag av det sista av körsbärsträdens blomning.

Bokvinst och vårglädje

Åh jag blev så glad häromdagen. Vann den här boken! Elizabeth Gilberts senaste.

Och i tisdags såg jag att vitsipporna börjat blomma. Underbara vårtecken!

Dans fusion

Så var det fredag igen. Tjoho! Vilket innebär dans på Friskis och Svettis. Har hittat ett danspass som passar mig jättebra. Dans som i singeldans. Fusion innebär alla möjliga dansstilar. Tango, balett, salsa, hip hop m.m.Visserligen har jag inte helt bra koordinationsförmåga, men vad gör det? Huvudsaken är att jag har kul. Svetten lackar och jag är hårt koncentrerad på att följa ledarens rörelser. Blir lite jobbigt när alla andra runtomkring kliver åt höger men jag gör tvärtom. Jaja, det bjuder jag på! :-)

Så här dansar jag i alla fall inte.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Ljuvliga vårtecken

Åh, ljuvliga vårtecken!
Hörde lärkan och gulsparven idag.
Solen sken och jag stannade upp ett ögonblick och bara njöt.

Vårkram på er!

Alternativ till hunden

Blev så glad, har hittat ett mycket pedagogiskt videoklipp för hunden inom yogan. Det är Underbara Claras man Jacob som delar You Tube-klipp med bland annat denna video. Hunden är inte det minsta skön att stå i om ens kropp är otroligt stel. Suckande har jag stått ut med positionen i väntan på att gå över till nästa i solhälsningen. Att höra kurskompisar utropa hur otroligt skön den är har fått mig att undra vad tusan de pratar om. Skön? Snarare tortyr. Svinjobbigt för axlarna och höfterna, de pekar verkligen inte upp mot taket som de ska göra. Det blir ingen avlastning för axlarna om det inte går att fälla ihop från höfterna. Därför kom det här klippet som ett välkommet alternativ. Får jobba på att komma ner i positionen, sen kanske jag börjar låta som mina kurskompisar.

En hjälpande hand

En vän till mig var sjuk förra veckan i en rejäl förkylning. När vi sågs igen häromdagen såg jag att hen hade stora vita flagor i håret.

-Du har något i håret, sa jag

-Har jag?

Hen kände efter och jag insåg i samma sekund att jag just kommenterat hens mjäll. Har aldrig tidigare sett så stort mjäll, så jag trodde hen fått mjöl eller skräp i håret.

-Jag har mjäll, sa hen och såg mig helt lugnt i ögonen. 

Jag skämdes över att jag inte tänkt mig för. Men om jag har matrester i ansiktet eller dylikt så uppskattar jag om min omgivning talar om det för mig. Jag har gått med tomatsåsrester i mungiporna en hel eftermiddag tills en vänlig kurskompis frågade om jag ätit tomatsås till lunch. Sen dess kollar jag alltid i en spegel när jag ska ut. Särskilt om jag ätit tomatsås. Hur som helst, min vän började prata om allt hen tagit till för att få bukt med mjällen utan resultat. Bland annat ett svindyrt schampo som det enda det gjorde var att gräva ett djupt hål i plånboken. Jag drog mig då till minnes en metod jag läst om på Elisabeths hemsida. Hoppas den här kuren kan hjälpa. Men som med allt annat som har med kroppen att göra: måendet kommer inifrån. Om man inte ändrar sin kosthållning är kroppen snart i obalans igen och kännetecknen kommer åter. Som svår mjäll.

Ska bli så spännande att se om kokosolja och citron faktiskt hjälper. Förutsatt att min vän vågar testa. Det gräver i alla fall inget djupt hål.

Samma syreupptag

Hoppas ni haft en fin jul- och nyårshelg. Jag har varvat träning med soffhäng. I måndags hade det gått 6 månader sen jag gjorde mitt första konditionstest i studien. Det var nu dags för ett uppföljningstest för att se hur min kropp påverkats av cellgiftsbehandlingen och träningen. Jag var nervös inför värdena. Tänk om jag hade mycket sämre maximalt syreupptag? Tänk om jag fick mycket sämre resultat nu efter den tuffa cellgiftsbehandlingen? Det hade jag inte behövt oroa mig för, jag har ett syreupptag motsvarande en 20-åring även nu. Lägg till 22 år så har ni min ålder. När jag mådde som sämst under cellgiftsbehandlingen och vilopulsen var ca 10 enheter högre än min normala, då kändes mina ingångsvärden väldigt avlägsna och jag tvivlade starkt på att jag någonsin skulle ha så bra värden igen. Att ta mig uppför backarna på cykeln var tungt och jag flåsade inför minsta lilla uppförslut. Fick många gånger påminna mig om att det är tillåtet att gå med cykeln. Men nu är det ett minne blott och förhoppningsvis behöver jag aldrig mer uppleva detta igen.

Tro på dig själv ♥

Än en gång fylls jag av en stor tacksamhet för den fantastiska återhämtningsförmåga kroppen har. Bara den får bra förutsättningar.