Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

söndag 23 februari 2020

Illustrationer och planer om filmklipp

Sista deltävlingen i Melodifestivalen var tydligen igår, men jag kollade inte. Jag gick istället omkring och fånlog sedan jag hade upptäckt ett meddelande från illustratören som gjorde mig så himla glad. Jag fick nämligen se illustrationer från arbetet med Simons äventyr. Ska dela dem när jag har fått dem på mejlen. Det är en väldigt speciell känsla att se sin berättelse ta form med illustrationer. Upprymd och hög på livet, är det närmaste jag kan komma om jag försöker sätta ord på det. Så det var vad jag gjorde – gick omkring och fånlog över att min berättelse kommer bli så fin – medan en stor del av Sverige tycktes kolla på Mello. Åtminstone verkade det så i mina flöden på sociala medier.



Loppisfynd som inspirationskälla

Åh jag har så många planer och tankar om filmklipp jag vill göra i samband med att Simons äventyr släpps, men det får bli ett projekt senare i år. När jag var på TellUs 2019 (Östergötlands bokmässa) kom jag att lyssna på Elias och Agnes Våhlund när de berättade om Handbok för superhjältar. Det var enormt inspirerande när Elias berättade om deras arbete med att ta fram böckerna. Jag fick många idéer efteråt som jag skrev ner. Tänker göra verklighet av dem till maj ungefär.

Elias och Agnes Våhlund på TellUs



söndag 16 februari 2020

Struktur i draksagan

Regnet smattrar mot rutorna när jag skriver det här. Stormen Dennis ruskar om i trädkronorna och jag försöker skapa struktur i draksagan del 1. Det går rätt bra. Har insett att det var det som fattades i manus. Har skrivit en himla massa men saknat en vettig struktur. Det är svårt att få grepp om en hel hösttermin, det går inte att ha allt i huvudet - vilket jag försökte med i det längsta. Således åkte papper och penna fram. Datorn är bra för det mesta, men hjärnan behöver ibland ett papper att hålla i för överblickens skull.


Nu har jag skapat den. Jag har gått igenom en enorm utveckling sen jag började skriva på draksagan 2017, och den resan är inte över än. Inte på långa vägar, som det känns just nu. Men vad spelar det för roll? Jag har lärt mig att njuta av resan istället för att stirra mig blind på målet. En verklig utmaning för den som har en stark presterare inom sig. Istället pausar jag ofta och njuter av tulpanbuketten istället. 
Eller dricker en kopp te.


söndag 9 februari 2020

Första responsen

Under veckan fick jag färdigt Sagan om älvklockan. Färdigt i det avseendet att min skrivkompis fick ta vid. Hon var snabb med respons, redan efter två dagar hade hon läst ungefär halva manuset. Ivrig är hon och har många bra synpunkter. Det är gott att se förslagen, se hur så mycket bättre texten kommer bli.


Det är fantastiskt roligt att få respons på en text jag jobbat med under en längre tid. Visst känns det pirrigt att lämna ifrån sig texten, men när min skrivkompis säger att geten är cool och rolig kan jag inte annat än le. För det var precis den känslan jag ville förmedla när jag skrev Sagan om älvklockan. När hon dessutom säger att sagan är helt ljuvlig med tomtarna och trollen – då kliar det i mina fingrar att sätta igång med redigeringen igen. Men inte än, min text behöver vila. Jag märker också att min hjärna är aningens trött, den liksom slirar på orden. Bäst att låta det vila i en vecka. Sen blir det nya tag för att vässa texten ytterligare.

söndag 2 februari 2020

Mosaik

Det är som en mosaik att skriva manus. Scenerna fogas ihop till en mosaik, en helhet som tillsammans bildar berättelsen. Steg för steg för steg tar jag i bygget av scenerna och mosaiken. Lyssnar och skriver och lyssnar och avvaktar och skriver. Låter orden komma, huller om buller. Låter flödet vara just ett flöde. Och till slut, efter flera vändor med redigeringen har jag ett manus jag är redo att släppa ifrån mig. Redigeringen är verkligen ett kapitel för sig. Berättelsen har jäst från 17 sidor till 46. Kanske blir det fler sidor, det visar sig. Nu ska jag pilla lite till och sen går den vidare.

Första anhalten är att låta min skrivkompis läsa och kommentera, sedan ska testläsare ta vid. När de har sagt sitt kommer jag skicka in till litterära agenter och en förläggare som väntar på min saga. Det känns pirrigt och väldigt roligt. Hoppas allihop kommer gilla den. Sagan som från början bara var några stolpar nerrafsade på ett papper. Den trängde sig emellan när jag höll på med draksagan del 1. Men nu har jag skrivit den. Sagan om älvklockan alltså.

lördag 1 februari 2020

The raven


A raven came to me, sailing upon the winds playing with them joyfully. It made sounds with its throat that sounded like a toy made of wood. Come, the raven called. Come and play with me. Let the wind carry you, leading you by the song of your heart. 
Trust your heart and let us play! ❤️

fredag 24 januari 2020

Intervju: Eli Åhman Owetz

Rolig läsarrespons Eli har fått.

Författaren Eli Åhman Owetz (senast aktuell med Brevvännerna) svarade på några av mina frågor i intervjun hos Skrivradion. Eftersom jag hade cirka 20 frågor kvar hörde jag med Eli om hon kunde tänka sig att svara på fler. Här nedan följer svaren.

Du har skrivit sex romaner hittills. Vilken bok var roligast respektive jobbigast att skriva?
Roligast hade jag nog när jag skrev Anna-Lisas Antik, min debutroman. Det var bara på skoj, en lek,en kontrast till jobbet där jag börjat vantrivas. Inga krav, inga läsare eller förlag som förväntade sig något. Bara jag och berättelsen.

För en del författare blir karaktärerna så levande att det känns tomt efteråt när manuset är färdigt för utgivning. Vilken karaktär har känts mest nära respektive mest utmanande för dig att skriva om? Varför just den? Var Erik i Brevvännerna lätt att komma nära?
Kompisarna Bettan, Matte och Carina i ”Hemma hos Bettan” kändes nära. De är 54 år och har varit kompisar sedan de var 14. Jag hämtade bitar av mig själv till alla tre karaktärerna och lät dem lyssna på samma musik som jag lyssnade på under 1970-talet.  Och det var vänskapen med mina gamla kompisar från den tiden, vi är fortfarande vänner, som gav mig idén till boken.
Erik? Jo, jag tyckte det var lätt att komma nära Erik, precis som med Matte i Hemma hos Bettan. Jag har alltid haft lätt att umgås med killar, män, och tänker ibland att jag är manligare än många män jag mött. Min redaktör Sarah fick mig att stryka några formuleringar i ”Bettan”, hon tyckte att Matte lät gubbig. Så det kanske är det jag är - en gubbe!

Vilka är dina tre bästa råd till en aspirerande författare?
1. Skriv av lust och med glädje.
2. Låt sedan ditt färdiga manus vila en tid och skriv sedan om och och om och om och textredigera tills du inte orkar längre.
3.Skicka in till många förlag och om något av dem erbjuder dig utgivning låt Författarförbundet granska kontraktet innan du tackar ja.

Vilken är den roligaste läsarresponsen du fått?
Många läsare skriver till mig om trekaffet i butiken Anna-Lisas Antik. De gillar att det återkommer i böckerna och tycker att jag ska öppna en retrobutik så att de får komma på trekaffe. Och på en releasefest fick jag en burk toscakakor i en fin burk med etiketten ”Till 3-kaffet” av en läsare. Hon hade dessutom satt dit en klisterlapp i form av en groda, en referens till en händelse på ett trekaffe i ”Flickorna i speceriaffären”. Och sedan fick jag en vacker broderad duk av en annan läsare, på Feelgoodfestivalen i somras, också tänkt till trekaffet. Så häftigt!

Vilken/vilka författare inspireras du av? Varför denna/dessa?
Det kanske låter konstigt, men jag inspireras inte av andra författare när det gäller skrivandet. Jag känner att jag har min egen ton och mitt eget språk och försöker utveckla det istället för att snegla på andra för inspiration. Men jag har förstås favoritförfattare, till exempel P O Enquist, Majgull Axelsson, Anders de la Motte och amerikanska Mary Kay Andrews (som skriver feelgood som utspelar sig i amerikanska Södern). 

Vad läser du just nu?
Mina julklappsböcker: Deckaren/spänningsromanen ”The Hunting Party” (Nyårsfesten) av Lucy Foley och självbiografin ”Me Elton John”.

Tusen tack Eli Åhman Owetz för en trevlig intervju!

måndag 20 januari 2020

Sister Suicide av Kris Kite

Bokens titel: Sister Suicide
Författare: Kris Kite
Förlag och år: Under the Kite Publishing 2019
Finns hos: Under the Kite Publishing  Omnible samt
Här o här 
ISBN: 9789198525014
Betyg:4

Handling:
PANG! Min panna slår in i en haka och magen buffar mot en kropp. Jag tar ett steg bakåt och kväver en flämtning. Jay Drake står livs levande framför mig! Reagerade han inte på mig, eller? En liten skiftning i ansiktet? Det är svårt att veta, pilotsolglasögonen döljer. Han rättar till pannbandet under den spanska hatten. Sekunderna är minuter, mitt hjärta slår i hundratjugo, tills Jay smilar befriande.

Junia, en rocktjej från Bredäng, törstar efter kärlek och trygghet, något hon inte fått under sin uppväxt. Jay, gitarrist i det engelska rockbandet Dragons, är rädd för kärlek och vågar inte släppa in någon i sitt liv. Efter att de två krockat in i varandra kan ingen av dem stå emot den passion som snabbt växer fram. De påbörjar en resa i det djupa, vad de saknar och längtar efter, men inte klarar. Jays missbruk ligger som nattsvarta vingar över dem båda. Kommer de att bli varandras räddning eller undergång?

Mina tankar:
Sister Suicide är en välskriven debutroman om rocktjejen Junia som blir kär i gitarristen Jay. Vi får följa henne till London där hon skapar sig ett liv. Jag har aldrig läst något liknande och blev positivt överraskad. Måste erkänna att jag var rätt fördomsfull när jag satte igång. Dels var det omslaget, dels var det baksidestexten som gjorde att jag drog mig för att läsa. Den snygga gestaltningen fick mig dock snabbt på bättre tankar. och nu är jag glad att jag fick chansen att läsa denna annorlunda roman. Vanligtvis läser jag en hel del feelgood, men när jag började med den här var jag rejält blasé på den genren. Sister Suicide var därför perfekt att varva med, den rådde bot på likgiltigheten! 

Den är snyggt gestaltad och har vackra formuleringar här och var. Det är en ganska dyster historia, vilket kanske är vad man kan vänta sig av en berättelse med "sex drugs and rock 'n' roll". Men kärleken mellan Junia och Jay finns där hela tiden, trots Jays missbruk och ångest att våga satsa på dem. Det var speciellt en scen som träffade mig rakt i hjärtat. Det var när Junia pratar med Jay om att bli ett par. Hon säger något i stil med "Det är inget märkvärdigt" Och jag tänker att så är det med många saker här i livet. Vi springer omkring och undviker dem för att vi bygger upp värsta ångesten, istället för att avdramatisera och bara göra det. Jag tyckte mycket om boken för Junias envisa kärlek till Jay, för deras starka kärlek överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer en del två, för jag vill så klart veta hur det gick för Junia och Jay sedan.

Tusen tack till Kris Kite och Under the Kite Publishing för att jag fick läsa och recensera denna starka och fina debutroman! 

lördag 18 januari 2020

Redigeringen fortskrider

Jag ska aldrig mer säga att jag bara ska skriva ner en saga. Jag trodde det skulle gå fort att skriva ned Sagan om älvklockan, men den bara växer och växer. Jag har börjat förstå att det är vanligt vid redigering. Det är precis samma fenomen med draksagan. Ursprungligen var Sagan om älvklockan på 17 sidor. Nu har den vuxit till 25. Så naiv jag var. Men nu är jag inne på sista tredjedelen i alla fall. Fyra dagar är Rosa och geten hos trollen. Jag har nu kommit till dag två.

Det blir säkert bra i slutänden. Jag ska inte pressa fram något utan mera tråckla och brodera, då fungerar jag som bäst. Och rätt vad det är har jag skrivit färdigt allt! När nu det blir. Kanske i mars? Vi får se. Huvudsaken är att jag har roligt på vägen. Och det har jag nu, särskilt med att skriva om trollmor. Hon är störtskön!

lördag 11 januari 2020

Sneak peek



Jag fick denna bild i ett mejl från illustratören på förlaget. Det är ett utkast till Simons äventyr som kommer hösten 2020. Till höger har ni Simon, en busig mus som råkar komma till Norge. Där lär han känna Viktor (till vänster) Vad händer sen? Det får ni läsa i höst då boken kommer.