Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

tisdag 8 oktober 2019

Bokcirkeln vid världens ände




Bokens titel: Bokcirkeln vid världens ände
Författare: Frida Skybäck
Förlag och år: Louise Bäckelins förlag 2019
ISBN: 9789177990987
Betyg: 5

Handling:
En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster.

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår.

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara?
 

Mina tankar:
Signerad av Frida
Bokcirkeln vid världens ände innehåller mycket mörker och sorg men också stark vänskap och att försonas med det förflutna. Patricia kommer till Ljusskär för att försöka luska rätt på vad som har hänt hennes syster som varit försvunnen i trettio år. Jag riktigt känner hur tungt det är att sväva i ovisshet så länge. Hon har liksom fastnat i tiden eftersom hon inte kan förmå sig att lämna familjegården. Det är mycket som tynger Patricia, framförallt sorgen över den försvunna systern. Hon kommer till Monas Bed, Breakfast & Books för att ta reda på mer. Åh, jag önskar det stället fanns på riktigt, då skulle jag besöka det direkt. 

Ljusskär är även det påhittat, ett samhälle som verkar som en helmysig ort vid havet. Allt eftersom historien vecklar ut sig får man veta mer och mer om vad som har hänt hennes syster. Under läsningens gång har jag fått omvärdera min syn på feelgood eftersom Bokcirkeln vid världens ände är riktigt mörk bitvis. Berättelsen lyfts dock upp av bokcirkeln som består av en samling kvinnor runt 68 år. Jag får riktiga mysvibbar av deras boksamtal. Jag skrattar igenkännande när Doris har med sig en hel trave med böcker när de ska välja böcker till litteraturquizet. Hela boken igenom lyser kärleken till litteraturen och det är gott om boktips. Det är till och med några som jag inte har läst. Än. Blir så nyfiken på var Frida har fått idén om att sälja picklad blåstång? Vem vet – det kanske är en riktig storsäljare? Boken får betyg fem av fem möjliga då den fullkomligt flödar av kärleken till litteraturen och hur den kan föra människor samman. Den kärleken kommer jag bära med mig länge!
  
Tack Louise Bäckelin förlag och Frida Skybäck för att jag fick läsa och recensera! 




tisdag 24 september 2019

Att flödesskriva

Flödesskriva är att bara pladdra på. Tänk att du ska skriva om helgerna i berättelsen. Då sätter du bara igång. Skriv ner allt som kommer i din väg. Det är som att jag öppnar upp för berättelsen genom att bara sätta fingrarna mot tangentbordet och låta det komma som ska komma. Här gäller det att inte ha några tankar om vad som ska hända och i vilken ordning. Utan bara skriv! Jag kallar det här för att berätta bakgrunden för mig själv. På så vis får jag klart för mig varför de gör som de gör. Mitt i berättandet kan en bihandling dyka upp – då blir det nytt stycke. Då berättar jag om den tråden. Sen fortsätter jag att berätta om den röda tråden. På det här viset kommer berättelsen ur mig. 


Det är som att komma in i ett flöde. Och tricket är att inte tänka. Bara berätta. Låta det komma som ska komma. Det här är en text för dig själv, för att du ska förstå bakgrunden. Du tar reda på vart berättelsen tar vägen. En tanke får du vänja dig vid. Inget av det här kommer kanske aldrig att användas. En del kan tycka att det är slöseri med tid – så tänkte jag i början – men jag tror snarare man vinner tid på att flödesskriva. För du skriver in dig till berättelsens kärna på det här viset. Det är som att du närmar dig guldådern genom att pröva de olika förgreningarna. Visst är det frestande att ifrågasätta. Vad är det för mening med det här, det är ju bara rappakalja. Visst är det så. Det kan kännas så. Men det som känns som rappakalja ena dagen kan nästa dag visa sig vara helt okej text. Och även om det är bara rappakalja så har du hållit igång skrivarmuskeln. Eller berättarmuskeln som jag föredrar att kalla det. Det är det viktigaste. Att du gympat med berättarmuskeln. 
Till en början var jag mycket skeptisk till att flödesskriva. Jag förstod inte alls grejen med det. Om jag har klart för mig vad det ska handla om är det väl bara att sätta sig ner. Jo visst. Men då glömmer du bort din inre kritiker. Om du fungerar som jag kommer din inre kritiker göra så att varje ord och mening och stycke blir en kamp att få ur sig. Och det du får ur dig kommer du kritisera hårt. Det blir ingen rolig resa att skriva. För att komma förbi min inre kritiker började jag istället flödesskriva. Det var i samband med att jag skrev novellen i våras som jag testade. Jag inspirerades också mycket av Julia Camerons morgonsidor. Det är lite samma tanke där, det man får göra med morgonsidorna är att bara prata på. Om allt möjligt. Den grundtanken använder jag mig av i flödesskrivandet. Prata bara på om det du vill berätta. Låt orden komma ut. Låt det komma upprepningar. Känns det som att du tuggar om? Låt det vara! Redigera bort det kan du göra sen. 



Det här är vad jag kallar att lära känna sig själv som skribent. För det finns inte ett sätt att skriva en bok. Och det finns inte ett sätt att berätta en historia. Det enda råd jag kan ge är att testa dig fram. Lyssna på dig själv. När på dygnet skriver du som bäst? Hur lång tid behöver du? Du kanske är som jag – en kvart om dagen vid tangentbordet räcker. Det kan låta som väldigt kort tid men det är femton mycket koncentrerade minuter. Resterande tid tänker jag en himla massa på karaktärerna. Underskatta inte det tankearbetet, för det matar fram nya idéer och vinklar. När du sen sätter dig vid tangentbordet har den där idén mognat och rinner ut på pappret.   
 
En mycket älskad handbok om skrivande.
Det här med att skriva en bok - Elizabeth Gilbert skriver om det i Stor magi. Du är verkets barn. Varje projekt får en att mogna på sitt eget sätt. Vi blir de vi blir pga det vi har skapat och hur det har omskapat oss. Vi färdas med berättelsen och växer i själen allt eftersom vi tar oss förbi de hinder som dyker upp. Och det är den resan som jag kallar att färdas med behållning. Att se det som att jag växer med berättelsen. Vad har den att lära mig? Vad har jag att utveckla i mitt skrivande när jag tar emot berättelsen? Att ta emot i ödmjukhet. Att skriva i ödmjukhet. Att färdas med berättelsen. Det förutsätter tillit och mod. Modet att släppa taget om mina förutfattade meningar om vart berättelsen ska ta vägen. Modet att utforska och låta sig överraskas. Modet att låta karaktärerna och berättelsen ta över. Allt jag behöver göra är att ta emot. 
 
 
Vem är jag att tro jag vet allt om berättelsen? Det är därför flödesskrivandet är så bra. Den öppnar upp för alla kringelikrokar du kan tänkas behöva för det som så småningom ska bli en berättelse. Som sagt. De kringelikrokarna behöver inte nödvändigtvis komma med i boken. Det är inte det som är grejen. Det som är grejen är att du bekantar dig med berättelsens olika delar och så småningom kanske de leder till en bok. Kanske. 

fredag 6 september 2019

Brevvännerna

 
Bokens titel: Brevvännerna
Författare: Eli Åhman Owetz
Förlag och år: HarperCollins Nordic 2019
ISBN: 9789150943375
Betyg: 5


Handling:
Vid första anblick har Malin allt man kan önska sig. Ändå är hon inte lycklig. Hennes äktenskap går på rutin och hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn och romanerna som hon kan fly verkligheten med. Erik har nyligen flyttat från Stockholm till idylliska Roslagen efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. I en lånebok hittar han av en slump några utrivna sidor ur ett anteckningsblock. De handskrivna orden om förlust och längtan gör honom nyfiken. Vem är kvinnan som har skrivit dem?

En anonym brevväxling, via bokbussen, tar sin början. Sakta växer allt starkare känslor fram mellan två människor som vågar öppna sig förvarandra. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?


Mina tankar:
Brevvännerna är en fin berättelse om en man och en kvinna som brevväxlar. Nu tänker du kanske att det är vanlig brevväxling, men så enkelt är det förstås inte. Brevväxlingen sker på ett så annorlunda ställe som en bokbuss. Eftersom det här är en feelgoodberättelse så behöver jag knappast berätta hur boken slutar. Det fina är (förstås) hur de till slut träffas. Och Erik, han är så fin mot Malin. Ah, vilken underbar man han är. Som scenen då han formar ett hjärta av brödsmulorna på köksbordet – då smälte jag. Att lyckas berätta om romansen som utvecklas via brevväxlingen utan att man tappar intresset – det är skickligt. För hur kul låter det egentligen att brevväxla på en bokbuss bland dammiga böcker? Jag undrar i mitt stilla sinne hur många som finner varandra på ett bibliotek egentligen? Och på en bokbuss? Den chansen är nog mikroskopisk men jag tilltalas helt klart av idén. Eli gör en helmysig historia av det, det är som att läsa en svensk variant av filmen You've got mail, vilken också nämns några gånger i boken. Det är så fin scen när Erik funderar på vilken bok han ska lägga sig och läsa inför natten. Så där kan jag också hålla på. Det är det härliga med våra bibliotek – vi kan låna hem högvis och välja och vraka bland böckerna som om de vore praliner och årgångsviner. Ur ett författarperspektiv fascineras jag över hur lite Eli berättar och effekten det ger. Hur mycket ens fantasi fyller i. Det är roligt att läsa hennes böcker av den anledningen, en vet aldrig säkert vad nästa steg blir. Eli är minsann ingen långrandig författare varför det inte går att såsa sig igenom boken för då märker en att hoppsan! Nu har hon hoppat över ett parti här. Därför var det extra givande att läsa Brevvännerna och jag kan verkligen rekommendera den!

Tack HarperCollins Nordic och Eli Åhman Owetz för att jag fick läsa och recensera!

fredag 23 augusti 2019

Skrivkompis

I våras när jag lärde mig skriva noveller blev jag med skrivkompis. Det började med att vi bollade tankar om våra noveller och gav respons till varandra. Sedan har det bara fortsatt. Om jag bara får ge någon ett enda råd i skrivandet så är svaret givet. Skaffa en skrivkompis. Jag och Anette, vi är som parhästar ihop. Vi pratar allt i skrivandet. Om tvivel, om rädslor, om framsteg, om drömmar, om saker vi har läst som vi vill prata om. Om handböcker vi läser, om romaner vi läser. Och om skrivandets vedermödor. Det är så gott att kunna gnälla av sig till någon som vet precis hur det känns. Och sedan kunna dela lättnaden och glädjen när det lossnar. 



De flesta säger att skriva regelbundet, det är det bästa tipset. Men jag håller inte med. För om du hittar en skrivkompis som peppar dig och uppmuntrar dig och är lite allmänt jobbig när du har en svacka – då kommer det av sig själv att skriva regelbundet. Särskilt när ni börjar prata om att utbyta texter med varandra. Då går det inte att skjuta på det. Då är det bara att sätta sig och skriva.

fredag 9 augusti 2019

Resan mot de röda öarna


Bokens titel: Resan mot de röda öarna
Författare: Linus Löfgren
Förlag och år: Visto förlag 2018
Finns hos: Visto förlag Bokus Adlibris
Betyg: 3 av 5

Handling:
Plötsligt hörde Nimo en sång, lika vass och kall som känslan av en vattendroppe som rinner nerför en istapp. Han tittade ner och såg rakt in i ett gult öga med smal pupill. En benig hand sköt hastigt upp och tog tag i hans ben. Nimo försökte skrika, men ljudet påminde om en råttas pip.
Nimos trygga liv på Ringöarna förändras på ett ögonblick. Tillsammans med sina vänner dras han med på ett magiskt äventyr som kommer förändra honom och planeten Andar för alltid. 

Mina tankar:
Detta är del ett av Sagan om Vattenfolket, en fantasifylld upplevelse. Vilken fantastisk värld författaren har skapat! Det blir aldrig tråkigt utan går i högt tempo hela tiden. Det är dock några saker som gör att jag ger betyget tre. Dialogen flyter in i berättelsen på några ställen, det blir förvirrat om det är dialog eller handling. Ibland är det svårt att veta vem som säger vad. Det är nackdelen med att använda pratminus istället för citattecken vid dialog. Det är även ganska rörigt emellanåt med många namn att hålla reda på och jag undrar om barnen får ut så mycket av berättelsen? Visserligen finns illustrationer på miljöerna och en namnlista, men jag hänger ändå inte alltid med. Jag har svårt att fästa mig vid karaktärerna, tror det beror på dels att det är för abstrakt allting och dels att det är för mycket aktion istället för att befästa med detaljer. Berättelsen har annars ett målande språk som gör läsningen till ett nöje. Det jag tar med mig är hur en kan skriva när en kommunicerar telepatiskt, för det använder jag i mitt manus.

Tack Visto förlag och Linus Löfgren för att jag fick läsa och recensera!

tisdag 6 augusti 2019

Vägen till El Faouar


Bokens titel: Vägen till El Faouar
Författare: Harriette Sjödahl
Förlag och år: Lange förlag 2018
Finns hos: Lange förlag Bokus
Betyg: 4

Handling:
Charlotte läser franska för att glömma allt som hon inte längre vill komma ihåg. Det sägs att språket är lättare att förstå i Maghreb än i Paris och därför reser hon dit. Där på gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Saïd, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. Det är för honom hon berättar vad som verkligen hände, kvällen i oktober när hennes son försvann...


Mina tankar:
Den här boken är något utöver det vanliga. Den innehåller så mycket...poesi, mystik, kärlek, kvinnor och män, gott och ont och vackra miljöbeskrivningar. Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika i och med att huvudpersonen reser till Saharaöknen. Den pendlar även mellan olika tidsplan vilket gör att berättelsen har många lager. Den bygger på en sann historia och har ett vackert språk. Länge har boken väntat på att bli läst av mig och nu var det dags. Den kräver dock sin läsare, en kan inte sitta och halvsova för då missar en flörtarna med filosofen, konstvetaren och den andlige inom en – och då går en miste om en stor del av läsupplevelsen. Jag är dock fundersam på en sak – om en inte kan franska skulle nog en översättning vara på sin plats. Kanske en lista längst bak för att ge fler läsare en fin upplevelse? Jag kan varmt rekommendera boken för dig som gillar mystik och filosofiska resonemang!

Tack Lange förlag och Hariette Sjödahl för att jag fick läsa och recensera!



 
 

onsdag 31 juli 2019

Detox

Jag har varit i stugan i två veckor. Där är dålig täckning så att kolla mejlen i mobilen går bara på vissa ställen. Förutsatt att det är vackert väder. Vid regn är det helt uteslutet. 

Jag blev väldigt medveten om hur mycket jag kollar mobilen varje dag, och i stugan blev det så fånigt för det fanns inget att kolla på - linjen var tämligen död nästan för jämnan. Det blev som en detox från internet. Väldigt skönt när jag väl kom ner i lugnet och till och med lät mobilen ligga kvar långa stunder i stugan medan jag var ute i skogen. 

Det är rätt läskigt hur beroende vi är av de där små apparaterna. För att inte tala om sociala medier. Är den här upplevelsen mindre värd om jag inte kan dela den på instagram eller Facebook? Nej, var svaret. Det där har forskarna koll på - vårt dopaminbehov utnyttjar de effektivt på olika sociala medier, allt för att få oss att kolla igen efter antalet likes mm. Det är skrämmande. Och grymt skönt att komma loss från det. Kan ju erkänna att jag hängde rätt mycket på Facebook innan jag åkte till stugan. Kanske en timme om dagen? Nu hänger jag knappt där, ungefär fem minuter om dagen. Och det är en sådan befrielse! Istället läser jag just nu Stor magi av Elizabeth Gilbert. Den boken har väntat på mig i tre år och nu var det dags. Jag stryker under och gör anteckningar och reflekterar. Sådant var jag ganska usel på innan. Innan satt jag med ett öga i boken jag läste för tillfället och det andra ögat sneglade på mobilen. Förskräckligt beteende. Det blev en splittrad läsupplevelse.


Så...vad vill jag säga med det här? Att värna sin energi. För min del innebär det att sätta mobilen på ljudlöst medan jag skriver eller bloggar eller läser. Allt för att göra en sak i taget. För att vara i nuet. För att verkligen uppleva det jag gör här och nu. Om någon hör av sig i Messenger så får de vänta. Ingen blir gladare av att jag svarar halvdant där medan jag försöker läsa en bok. Jorden går inte under för att jag väntar med att svara.

måndag 8 juli 2019

Manhattan Transfer


Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag och år: Hoi förlag 2019
Finns hos: Hoi förlagBokusAdlibris
Betyg: 5

Innehåll:
Manhattan Transfer är en rapp feelgood om Vienna Anderzén från Linköping som efter en traumatisk separation reser ensam till New York. Hon flyttar in i ett kollektiv i Brooklyn och upptäcker plötsligt nya sidor av sig själv i sällskap med den sargade levnadskonstnären Courtney Wilson och hunden Play.

Vistelsen i New York blir en omtumlande inre och yttre resa, och hon inser hur mycket en människa kan förändras av en ny geografisk och social kontext. När Vienna slutar vara turist och kastas rätt in i stadens hårda livsvillkor inser hon vidden av sin kapacitet. För att överleva och vinna i 
betongdjungeln måste hon slänga präktigheten och kontrollbehovet åt sidan och bli streetsmart.

Manhattan Transfer är en roman om frigörelse och självständighet, om att finna sig själv.

Mina tankar:
En del böcker kommer med perfekt tajming in i ens liv. Så var det med Manhattan Transfer. Jag har sällan skrattat så mycket av en bok. Och jag är ganska svårflörtad. Men den här, den tog mig med storm. Förutom den sköna humorn är gestaltningen skickligt gjord och språket är vackert. Jag fick en sådan skön fuck off-känsla av Vienna. Hon är lite härligt naiv när hon kommer till New York men sen kaxar hon till sig, helt enkelt för att hon är tvungen om hon ska överleva. Och det gör hon med bravur. 

Jag kan inte komma på en enda dålig sak med boken. Jo. Den tar fort slut. Manhattan Transfer är boken för dig som vill uppleva New York via en roman. Om du är en ung tjej som funderar det minsta på att åka till New York ska du läsa den här - jag blev riktigt sugen på att besöka staden.

Tack Hoi förlag och Katja Hvenmark Nilsson för att jag fick läsa och recensera denna fantastiska bok! Längtar till nästa kommer ut!

söndag 23 juni 2019

Första utkastet


Söndag kväll på midsommarhelgen och jag kan stolt meddela att jag idag har skrivit det sista på första utkastet till sagan om älvklockan. Det landade på 17 sidor. Får se hur många sidor det blir i slutänden. Nu blir det att gå igenom hela manuset några vändor, och det ska bli skoj. Det kanske låter som att jag bara har skrivit en massa den här helgen, men så är det inte. Har hängt med vänner också, särskilt på midsommarafton.

Böcker jag har hämtat inspiration ur.
Till skillnad från många av mina skrivkompisar gillar jag att redigera. Det är som att damma, putsa, blåsa bort och borsta bort smutsen från juvelen som finns därunder tills den gnistrar och strålar i all sin härlighet. Jag upptäckte det när jag skrev novellen. Det var så härligt att se hur berättelsen trädde fram allt mer när jag städade bort upprepningar och meningar där jag var övertydlig. 


Novellen blev för övrigt inte antagen till antologin, vilket kändes lite trist. Men istället fick jag en skrivkompis som jag bollar allt möjligt i skrivandet med. Det är så värdefullt! Så man kan väl säga att jag fick ett mycket bättre pris i och med tävlingen - nämligen en skrivkompis för resten av livet. Och jag fick lära mig att skriva en novell! Det kanske låter lite märkligt att jag aldrig har gjort det förut, men så är det. Jag har givit mig på mastodontprojekt istället i form av barnböcker tidigare och rott dem i land efter mycket om och men. Nu har jag i alla fall lärt mig att skriva en novell. Det gick i expressfart. Tror det tog cirka två veckor för mig. Jag hade det mesta i huvudet redan, så det var bara att skriva ner. 


Hur som - när det kommer till den kreativa fasen och redigeringen har jag förstått att de flesta gillar att flödesskriva - att få ur sig berättelsen - men den fasen är lite kluven för mig. Jag har inte lika lätt för att bara prata på en massa. Därför föredrar jag redigeringen, för då framträder kärnan som jag har försökt få fram under den kreativa fasen. Nu börjar det roliga med andra ord!