Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

torsdag 30 juli 2020

Tillverkning av filmklipp


Igår var jag och min goda vän Cajza i skogen och spelade in filmklipp till Simons äventyr. Förra gången vi spelade in blåste det lite väl mycket. Vi bor i en vindarnas stad, Linköping är väl inte den bästa orten för att göra film om man använder mobilen som verktyg, så därför gjorde vi ett nytt försök igår. Det blev riktigt bra. Dels blåste det inte lika mycket och dels var vi mer trygga med varandra. Vi var mer samspelta i arbetet med att filma. Bästa teamet! Resultatet kommer jag visa här så småningom. 

Förberedelser inför filmning.

Den här gången hade vi också med oss en del rekvisita som vi använde i filmandet. Det är fantastiskt vad man kan göra med små enkla medel. Sax, en bit kartong, några kaligrafipennor och vips har du en dörr till morfar Viktors hem i björken. Cajza lånade ut sina miniatyrmöbler till morfars hem och det gjorde bilden komplett.

Stylisten Cajza fixar morfars hem.


 Vem doktor Viktor (tillika morfar) är får ni veta i höst när boken släpps i november.  

fredag 24 juli 2020

Berättarrösten


Jag har försökt tona in mig på katten Gustens berättelse i Draksagan, men det har varit motsträvigt. Tills en lördag för någon månad sedan. Jag fick frågan av en vän i The creative doer community om vem den här katten var som jag nämnt i olika inlägg. Jag började förklara på engelska och plötsligt blev han så väldigt levande. Det var då det slog mig. Jag ska berätta om honom på engelska! Det var som att öppna slussarna på vid gavel. Fram trädde en tydlig brittisk berättarröst som berättade om Gusten och vad han tyckte om den hemska, förskräckliga draken Fabian och hans invasion (Gustens ord) i deras liv. För att verkligen minnas hur Gusten lät i mitt huvud, spelade jag in ett stycke på mobilen som jag skrivit om Gusten. Mycket inspirerande att lyssna på under arbetets gång. Det är intressant hur språkbytet kan betyda så mycket, men det gör det. I det här fallet tror jag det beror på att jag vågar ta ut svängarna mera om det är på engelska. Det är som att filmen börjar rulla i mitt huvud. Det har jag alla Walt Disney- filmer och alla andra tecknade filmer att tacka för. Plus att det i de flesta fall är på originalspråket, det har bidragit en hel del.

Med Sagan om älvklockan är det min goda vän Ida Marie jag hör när jag läser texten. Väldigt tröstande och lite som att delta på symboldagar igen. Hon är en skicklig berätterska och har verkligen gåvan att göra en berättelse rättvisa. Jag minns särskilt den gången då Ida Marie läste min text om guiden vid en träff. Jag fick ståpäls av hennes läsning, det var helt magiskt. Det är en upplevelse jag kommer leva på länge.

Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tror det är viktigt att höra rösten i berättelsen, för den utgör hjärtat i berättelsen. Det är den som gör hela historie levande. Utan en unik röst, ingen berättelse som berör. Och hur vet man när man har funnit den? Det är något du bara vet. Du känner det. Rösten skapar resonans med ditt inre. Det här är inget man kan tvinga fram. Däremot kan man leka fram den. Eller fulskriva, som det kallas för av en del. Jag blev så full i skratt när jag läste det på Instagram för jag tycker det är en klockren beskrivning av det man gör. Man bara pratar på. Det är det som är hemligheten - prata på en massa om berättelsen och den kommer veckla ut sig så småningom. Förr eller senare hittar man rösten.

onsdag 15 juli 2020

Klar himmel

Bokens titel: Klar himmel
Författare: Kristin Fägerskjöld
Förlag & år: LB förlag 2020
Finns hos: Omnible, samt här och här
ISBN
Betyg: 5


Handling

Det är tidigt 1940-tal i Stockholm. Sekreteraren Karin bär på mörka upplevelser som konstant gör sig påminda. Hon verkar vara den enda som inte bidrar till att förkorta kriget, så när hon får frågan om hon vill vara hemlig kurir tvekar hon inte en sekund.

Violet har tre söner. Hennes yngste befinner sig i Oxford för studier när Hitler börjar bomba Storbritannien och hon blir utom sig av oro. En stormig aprilnatt lämnar hon det trygga livet i Sverige och reser i hemlighet för att träffa honom.

Léonie gör sin plikt som lotta i det brittiska flygvapnet. På flygbasen är döden ständigt närvarande och hon vågar därför inte släppa folk inpå livet. Men allting förändras när hon en dag håller på att köra över någon med sin cykel.

Sextio år efter andra världskrigets slut hittar Karin en koffert med ett obehagligt innehåll på vinden som väcker gamla minnen till liv. Samtidigt dyker ett brev upp, som aldrig nådde sin mottagare 1945 och Karin bestämmer sig för att en gång för alla gå till botten med hur allting hänger ihop.


Mina tankar

Vilken stark debut! Det är en välskriven historisk roman om tre kvinnor vars liv man får följa. Det är lätt att leva sig in i berättelsen och jag sugs in i Léonies historia om hur det var att leva och bo på en flygbas. Matbristen, den ständiga rädslan för att någon av piloterna skulle dö, att det inte gick att planera något överhuvudtaget eftersom ingen visste om de skulle överleva uppdraget de skulle utföra. De fick inte heller avslöja vart de skulle, det var mycket hemligt allting. Jag skrattar gott när hon stönar över världens tråkigaste brev hon får i brevväxlingen med John. Det är modigt av Violet att lämna allt för att hjälpa sitt hemland. Jag lider med henne när hon inte har någon att anförtro sig till i svåra stunder. Författaren skildrar mycket trovärdigt hur det var att leva med kriget. Som Violet, hon odlar grönsaker för att dryga ut matkassan och repar upp en kofta för att ha garn att sticka en kofta till sitt barnbarn. De tre kvinnornas liv vävs skickligt ihop till en på slutet och jag gillade verkligen hur boken slutar. Klar himmel är en välskriven debutroman som alla historieintresserade borde läsa.

Tusen tack till LB förlag och Kristin Fägerskjöld för att jag fick recensera denna starka debutroman!

måndag 13 juli 2020

Ketchupeffekt


Det är mycket som händer nu. Nyss hade jag Simons äventyr på skärmen, inklusive illustrationerna. Det är helt magiskt att se ens manus bli en bok. Det som en gång var en envis tanke i mitt huvud håller nu på att ta form på allvar i datorn. I november släpps den på marknaden. Jag nyper mig i armen för jag har lite svårt att ta in det. Ryser av välbehag när jag ser de vackra illustrationerna som kompletterar texten så fint. 

Jag fick också bra återkoppling på katten Gustens dramaturgiska kurva i Draksagan. Tack Sofia, nu har jag mer att gå efter när jag berättar vidare om honom i Draksagan. Det känns bra. Det som en gång var en idé jag lekte med på en av skrivträffarna i Skriv! har nu utvecklats till en hel historia. Det är magi när det sker. Att våga släppa taget och ta emot en karaktärs berättelse. Det är en ynnest när jag kommer i samklang med den karaktärens röst. 

Förutom ovan postiva händelser fick jag även så fint utlåtande från den litterära agenten om Sagan om älvklockan. Hittills har jag mest fått positiv respons på den, men ändå. Det värmer lite extra när någon som har läst x antal barnboksmanus säger att hon verkligen gillar ens manus. Jag ska skriva det på en post it lapp att sätta på väggen som peppning när det känns tungt. För tungt känns det emellanåt, särskilt när jag sitter med manus och är osäker på än det ena än det andra. Det är så roligt med alla bra saker som händer nu. Jag är förundrad och tacksam. ❤

tisdag 7 juli 2020

Sporrande respons


Nu har responsen till Sagan om älvklockan börjat droppa in. Sitter här och fånler åt kommentarerna:

WOW!! Du skriver så levande och texten flyter på så bra, så jag ville inte sluta läsa den... Har sträckläst hela sagan om Älvklockan nu <3

Gillar den skarpt.

Är så tacksam över att få denna respons, det betyder väldigt mycket för mig. Blir supersugen att bekanta mig mer med katten Gusten i Draksagan. Det gick för övrigt kanon både idag och igår. Undrar vad han har mer att berätta?

måndag 6 juli 2020

Making plans

Lesson three finished.

Yesterday I made plans in my writing. In this course, The creative doer course, I learn a whole different way of thinking and planning. At least it's different for me. I've written down my projects and which I want to give all my heart to. It's gonna be interesting to find out how my creative work will come out. I think I will be more commited and set on doing instead of thinking a lot. We'll see.

I also participated in a Q&A yesterday and got some questions answered about my writing. It was really helpful. She has very interesting answers to everything, Anna Lovind. I'm fascinated and very grateful to be part of this community and The creative doer course. This sisterhood is my favoriteplace right now! It gives me a lot of inspiration and feeling safe to take my steps towards my goals.

söndag 5 juli 2020

Summerdays

From last year

Oh those summerdays. To go out in the garden after a rainy night and bring some wild strawberries inside. That is life quality to me. Richdom. There is nothing like the scent of strawberries and wild strawberries. Can't compare it to the one's grown in greenhouses.



I step outside and say hello to the marigolds. Some have flower buds and I smile when I see that. Thinking of my manuscript about the fairy bell who also was put into soil by me in a similar way as with growing the marigolds. Now the fairy bell is being read by beta readers and I am slowly getting to know the cat Gusten better. It is a lesson in patience to be waiting. I believe it is the biggest challenge for writers. To let go and wait for the reactions. I'm glad I have the cat to know better.

torsdag 2 juli 2020

Tillverkning av filmklipp

Förberedelser

Idag har jag och min goda vän Cajza spelat in filmklipp som så småningom ska läggas upp som en teaser till Simons äventyr. Det var inte det bästa vädret - det blåste som tusan - men jag hoppas att några av filmklippen går att använda ändå. Jag ska redigera dem och sen får vi se. Till dess delar jag en bild Cajza tog på mig när vi var i skogen. Här står jag och pratar om tallen och fladdermössen som bor i trädkronan. Mer om det kommer ni få läsa i november när Simons äventyr släpps.




lördag 27 juni 2020

Färdig!

Sådärja! Då var Sagan om älvklockan klar. Den landade på 53 sidor totalt som ni kan se på bilden. Det som en gång var ett frö som dök upp i en meditation vecklade ut sig till en lotusblomma i betydligt större omfattning än jag anade från början. Det har varit en fascinerande resa att skriva den. Jag har fått lära mig att försöka släppa taget om hur den ska berättas och låta berättelsen visa vägen. Nyttigt och lärorikt. Efter ett antal redigeringsvändor blev det dags att sätta punkt. När jag började peta på kommatering och dylika småsaker insåg jag att det var dags att lämna den ifrån sig. Jag kommer inte längre. Visst hade jag kunnat peta vidare, men hela storyn finns där nu, så det var dags att säga hej då. Så nu har den skickats iväg till testläsare och en litterär agent. Så småningom skickar jag också till förlag. Känner mig inte riktigt redo för den resan än dock. En sak i taget. Ska bli spännande att få respons från testläsarna och agenten om Rosa, älvklockan och geten.