Det är de sista skälvande timmarna av 2021 och jag funderar på vad jag vill ta med mig under mitt kreativa år. Jag upptäckte det roliga med silky twisters. De kommer jag definitivt fortsätta med. Jag fick en skrivkompis som har betytt väldigt mycket för mig och mitt skapande i största allmänhet. Jag fick mera kontakt med en skrivkompis som har betytt mycket för mig och skrivandet. Jag fick mer fokus på skrivandet, det var välkommet. En sorts mindfulness jag längtat efter. Och jag slutade hänga på sociala medier vilket har varit en stor energitjuv för mig. Jag kan rabbla vidare, men det får räcka så. Framförallt har jag utvecklat förundran, och det tar jag med mig under 2022. Många planer finns det för Simons äventyr under kommande år, och det ser jag fram emot. Men en sak i taget. Nu säger jag hej då till 2021 och ser fram emot det nya året. Ska bli spännande att se hur många saker jag har att förundras över under kommande år.
Som den här svanen. Flera gånger i veckan går jag en promenad längs Stångån, men någon svan har jag aldrig sett. Tills i onsdags, då dök den upp.
Jag stannade och fotade och genast kom änderna sättandes i förhoppningen att de skulle matas. Där blev de besvikna.
Önskar er ett Gott Slut och Ett Gott Nytt År!
