En vän till mig var sjuk förra veckan i en rejäl förkylning.
När vi sågs igen häromdagen såg jag att hen hade stora vita flagor i håret.
-Du har något i håret, sa jag
-Har jag?
Hen kände efter och jag insåg i samma sekund att jag just
kommenterat hens mjäll. Har aldrig tidigare sett så stort mjäll, så jag trodde
hen fått mjöl eller skräp i håret.
-Jag har mjäll, sa hen och såg mig helt lugnt i ögonen.
 |
Jag skämdes över att jag inte tänkt mig för. Men om jag har
matrester i ansiktet eller dylikt så uppskattar jag om min omgivning talar om
det för mig. Jag har gått med tomatsåsrester i mungiporna en hel eftermiddag
tills en vänlig kurskompis frågade om jag ätit tomatsås till lunch. Sen dess
kollar jag alltid i en spegel när jag ska ut. Särskilt om jag ätit tomatsås. Hur
som helst, min vän började prata om allt hen tagit till för att få bukt med
mjällen utan resultat. Bland annat ett svindyrt schampo som det enda det gjorde
var att gräva ett djupt hål i plånboken. Jag drog mig då till minnes en metod
jag läst om på Elisabeths hemsida. Hoppas den här kuren kan hjälpa. Men som med
allt annat som har med kroppen att göra: måendet kommer inifrån. Om man inte
ändrar sin kosthållning är kroppen snart i obalans igen och kännetecknen kommer
åter. Som svår mjäll.
Ska bli så spännande att se om kokosolja och citron faktiskt
hjälper. Förutsatt att min vän vågar testa. Det gräver i alla fall inget
djupt hål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar