✨10 ord på vägen✨

 

Jag fick feeling att dela 10 ord som håller mitt skrivande igång. Har sett utmaningen hos några, senast var det Emelie (på Instagram) som delade. Tack för en rolig utmaning Susanne!

 

Mina 10 ord på vägen:

Skrivflow

Levandegöra

Filmtrailer

Dramaturgi

Community

Berättarglädje

Feedback

Fulskriva

Skrivvännerna

Idéerna

Genre

🌟Genre🌟

Jag fick frågan av @elin_skriver på Instagram: Hur kommer det sig att du skriver inom just din genre? 

🐭När jag skrev Simons äventyr var det för att jag ville berätta om familjens sommarparadis Sommarhagen, där jag tillbringat många somrar sedan liten bebis. Mössen befolkar stället i vår frånvaro, och jag började fundera på vad de gör när vi inte är där. 

🧚‍♀️Att det heter just fantastik hade jag ärligt talat ingen aning om, det var ett begrepp jag kom i underfund med när jag var medlem i ’Skriv! En skrivarfamilj’ (hos @bokskrivarakademin ) Under min tid hos Skriv började jag skriva på Sagan om älvklockan och det var ungefär då jag förstod att det här som jag gärna skriver om, det kallas fantastik. Jag gillar egentligen inte att sätta etiketter på mitt skrivande, men när jag skickar in det till förlag är det bäst att använda deras termer. Det underlättar också helt klart att säga fantasy eller fantastik när jag pratar med andra, istället för en lång utläggning om vad jag skriver. Hur som helst, jag får också mycket inspiration av att titta på Pixarfilmer, så därför har mitt skrivande till stor del utvecklats därifrån.

🎞️Jag tycker om att tänka ’What if?’ Tänk om den där katten inte alls ligger och sover utan i själva verket… sen drar filmen igång. 

PS. Bilden är från Pinterest DS

Surrender

 Surrender to the dust and raw

Surrender to the dust and raw

Explore your sources

Explore you raw, recentless resources

Get messy

Be messy

Get dirt in your face

Get dirt under your nails

Do not hesitate diving into even more dirt and joy.

Abandon the perfectionism!

Enjoy the pleasure of being alive!

Fantastisk feedback

Jag blev kontaktad av Viveka, en medlem i The creative doer community som frågade efter min postadress. Jag fattade ingenting, upptagen som jag var av andra tankar. Men jag gav henne min postadress och hon svarade något hemlighetsfullt att jag skulle få ett brev så småningom. Jaha, vad spännande tänkte jag. Vad kan det vara för något. Jag tackade henne på förhand och sen släppte jag det, livet fortsatte. 

I tisdags kom brevet. 

Och vilket brev sedan! Hon har alltså bemödat sig med att noga välja ut ett papper som känns rätt för ”Trust yourself flying”, designat den och sen skrivit ut alltihop på det här fina pappret. 

Vilken kärlek! Alltså ärligt - jag grät när jag höll brevet i min hand. 

För…digital feedback i all ära - det är så lätt att orden försvinner i mängden. Jag sparar visserligen alla positiva

kommentarer i en mapp i one note, men ändå. Det ligger där och det… liksom försvinner i mängden av alla orden jag har samlade där. Men när man får feedback så här, på papper. Det är en ynnest. 

Tusen tack Viveka för denna superfina gåva!

Tänk snabbt!

Enligt O kör en utmaning varje måndag, och denna vecka hakar jag på. Utmaningen består i att svara snabbt på fem frågor. 

Veckans fem snabba lyder:

sommartid eller vintertid?

nyhetsfrossare eller inte?

Helgstudion eller Vinterstudion?

lässvacka eller läsflyt?

läsa ut eller ge upp?

Sommartid, helt klart. För det är lättare att ställa om med en timme kortare, min kropp klarar av den omställningen mycket bättre än att få en timme extra. Och sedan föredrar jag de ljusa kvällarna.

Ingen nyhetsfrossare alls här. Jag har medvetet stängt av allt sådant, i synnerhet nu med pandemin. Jag mår inte bra av att följa nyheterna, men tar så klart del av det viktigaste. Använder omgivningen som ett filter, främst är det sambon som får berätta om något stort händer, annars stänger jag av.

Ingetdera. Jag ser knappt på TV. Eller jo - jag ser gärna på långfilmer på SVTplay.

Läsflyt. Hade en liten svacka på några dagar under första helgen när pandemin var ett faktum, men sedan kom jag igång igen. Nu läser jag Pachinko, en roman som utspelar sig i Korea och Japan. Mycket fängslande och intressant läsning. 

Läsa ut - allt som oftast. Men det händer att jag tröttnar och lägger ifrån mig böcker. Det finns så många böcker där ute och vi är alla en försvinnande kort stund här på jorden, så det är lite fånigt att tvinga sig igenom en bok om man inte kommer in i den.

Verktyg vid respons

Redigeringen av draksagan fortsätter och jag är tacksam över att ha den förmågan, att gå in så totalt i en annan värld. Det har varit en skön paus från allt prat om Covid-19. 

Apropå paus, min skrivkompis och jag har upptäckt en väldigt praktisk app som heter BetaReader. Det går enkelt att ge respons på texten med den appen via mobilen. För en som försöker undvika datorn i alltför många timmar i sträck är det här en bra lösning. Och nej, jag får inget för att göra reklam för den här appen. Tycker den är så bra att den är värd att nämnas ändå. 

Nu ska jag återgå till att ge kommentarer på min skrivkompis saga Globen. Hon söker testläsare förresten, så är du nyfiken - skaffa ett konto vet jag!

Filmtajm

Kerstin Önnebo och jag på bokmässan 2018

Idag fyller jag år och tänker fira det med att bjuda på tre filmklipp. Det är från bokmässan i Göteborg. Förra året tog jag chansen att intervjuas av Kerstin Önnebo på Skrivarpodden. Jag valde tre frågor att besvara. Här nedan kan ni se mina svar.

Testläsare

Nu när jag håller på med redigeringen av Draksagan del 1 har jag börjat släppa iväg kapitel till testläsare. Det var så klart väldigt nervöst första gången. Gulp, vad ska de säga nu? Tänk om de sågar min saga totalt? Men sen fick jag deras synpunkter och blev så himla glad att jag vågade. Det är läsare i alla möjliga åldrar, så det blir reaktioner av de mest skiftande slag. 

 

Men framförallt får jag reaktioner från barn i åldrarna 9-12 och det är så kul att läsa! Det är tankar som att man kan inte vara kär i en drake, för det tycker barnen är konstigt. Det hade jag ingen aning om, vilket får mig att tänka om. Hur ska jag få fram det så att de förstår vad det är jag vill säga? Det är väldigt roligt med den här feedbacken. En skulle ju kunna tro att jag deppar ihop av det här, men nej jag blir snarare glad att få klarhet i vad som funkar och inte funkar. Jag skriver ju för 9-12 år, då får jag berätta på deras sätt också. Och det i sig är en väldigt rolig utmaning.

Att flödesskriva

Flödesskriva är att bara pladdra på. Tänk att du ska skriva om helgerna i berättelsen. Då sätter du bara igång. Skriv ner allt som kommer i din väg. Det är som att jag öppnar upp för berättelsen genom att bara sätta fingrarna mot tangentbordet och låta det komma som ska komma. Här gäller det att inte ha några tankar om vad som ska hända och i vilken ordning. Utan bara skriv! Jag kallar det här för att berätta bakgrunden för mig själv. På så vis får jag klart för mig varför de gör som de gör. Mitt i berättandet kan en bihandling dyka upp – då blir det nytt stycke. Då berättar jag om den tråden. Sen fortsätter jag att berätta om den röda tråden. På det här viset kommer berättelsen ur mig. 

Det är som att komma in i ett flöde. Och tricket är att inte tänka. Bara berätta. Låta det komma som ska komma. Det här är en text för dig själv, för att du ska förstå bakgrunden. Du tar reda på vart berättelsen tar vägen. En tanke får du vänja dig vid. Inget av det här kommer kanske aldrig att användas. En del kan tycka att det är slöseri med tid – så tänkte jag i början – men jag tror snarare man vinner tid på att flödesskriva. För du skriver in dig till berättelsens kärna på det här viset. Det är som att du närmar dig guldådern genom att pröva de olika förgreningarna. Visst är det frestande att ifrågasätta. Vad är det för mening med det här, det är ju bara rappakalja. Visst är det så. Det kan kännas så. Men det som känns som rappakalja ena dagen kan nästa dag visa sig vara helt okej text. Och även om det är bara rappakalja så har du hållit igång skrivarmuskeln. Eller berättarmuskeln som jag föredrar att kalla det. Det är det viktigaste. Att du gympat med berättarmuskeln. 

Till en början var jag mycket skeptisk till att flödesskriva. Jag förstod inte alls grejen med det. Om jag har klart för mig vad det ska handla om är det väl bara att sätta sig ner. Jo visst. Men då glömmer du bort din inre kritiker. Om du fungerar som jag kommer din inre kritiker göra så att varje ord och mening och stycke blir en kamp att få ur sig. Och det du får ur dig kommer du kritisera hårt. Det blir ingen rolig resa att skriva. För att komma förbi min inre kritiker började jag istället flödesskriva. Det var i samband med att jag skrev novellen i våras som jag testade. Jag inspirerades också mycket av Julia Camerons morgonsidor. Det är lite samma tanke där, det man får göra med morgonsidorna är att bara prata på. Om allt möjligt. Den grundtanken använder jag mig av i flödesskrivandet. Prata bara på om det du vill berätta. Låt orden komma ut. Låt det komma upprepningar. Känns det som att du tuggar om? Låt det vara! Redigera bort det kan du göra sen. 

Det här är vad jag kallar att lära känna sig själv som skribent. För det finns inte ett sätt att skriva en bok. Och det finns inte ett sätt att berätta en historia. Det enda råd jag kan ge är att testa dig fram. Lyssna på dig själv. När på dygnet skriver du som bäst? Hur lång tid behöver du? Du kanske är som jag – en kvart om dagen vid tangentbordet räcker. Det kan låta som väldigt kort tid men det är femton mycket koncentrerade minuter. Resterande tid tänker jag en himla massa på karaktärerna. Underskatta inte det tankearbetet, för det matar fram nya idéer och vinklar. När du sen sätter dig vid tangentbordet har den där idén mognat och rinner ut på pappret.   

 

En mycket älskad handbok om skrivande.

Det här med att skriva en bok - Elizabeth Gilbert skriver om det i Stor magi. Du är verkets barn. Varje projekt får en att mogna på sitt eget sätt. Vi blir de vi blir pga det vi har skapat och hur det har omskapat oss. Vi färdas med berättelsen och växer i själen allt eftersom vi tar oss förbi de hinder som dyker upp. Och det är den resan som jag kallar att färdas med behållning. Att se det som att jag växer med berättelsen. Vad har den att lära mig? Vad har jag att utveckla i mitt skrivande när jag tar emot berättelsen? Att ta emot i ödmjukhet. Att skriva i ödmjukhet. Att färdas med berättelsen. Det förutsätter tillit och mod. Modet att släppa taget om mina förutfattade meningar om vart berättelsen ska ta vägen. Modet att utforska och låta sig överraskas. Modet att låta karaktärerna och berättelsen ta över. Allt jag behöver göra är att ta emot. 

 

 

Vem är jag att tro jag vet allt om berättelsen? Det är därför flödesskrivandet är så bra. Den öppnar upp för alla kringelikrokar du kan tänkas behöva för det som så småningom ska bli en berättelse. Som sagt. De kringelikrokarna behöver inte nödvändigtvis komma med i boken. Det är inte det som är grejen. Det som är grejen är att du bekantar dig med berättelsens olika delar och så småningom kanske de leder till en bok. Kanske. 

Första utkastet

Söndag kväll på midsommarhelgen och jag kan stolt meddela att jag idag har skrivit det sista på första utkastet till sagan om älvklockan. Det landade på 17 sidor. Får se hur många sidor det blir i slutänden. Nu blir det att gå igenom hela manuset några vändor, och det ska bli skoj. Det kanske låter som att jag bara har skrivit en massa den här helgen, men så är det inte. Har hängt med vänner också, särskilt på midsommarafton.

Böcker jag har hämtat inspiration ur.

Till skillnad från många av mina skrivkompisar gillar jag att redigera. Det är som att damma, putsa, blåsa bort och borsta bort smutsen från juvelen som finns därunder tills den gnistrar och strålar i all sin härlighet. Jag upptäckte det när jag skrev novellen. Det var så härligt att se hur berättelsen trädde fram allt mer när jag städade bort upprepningar och meningar där jag var övertydlig. 

Novellen blev för övrigt inte antagen till antologin, vilket kändes lite trist. Men istället fick jag en skrivkompis som jag bollar allt möjligt i skrivandet med. Det är så värdefullt! Så man kan väl säga att jag fick ett mycket bättre pris i och med tävlingen - nämligen en skrivkompis för resten av livet. Och jag fick lära mig att skriva en novell! Det kanske låter lite märkligt att jag aldrig har gjort det förut, men så är det. Jag har givit mig på mastodontprojekt istället i form av barnböcker tidigare och rott dem i land efter mycket om och men. Nu har jag i alla fall lärt mig att skriva en novell. Det gick i expressfart. Tror det tog cirka två veckor för mig. Jag hade det mesta i huvudet redan, så det var bara att skriva ner. 

Hur som - när det kommer till den kreativa fasen och redigeringen har jag förstått att de flesta gillar att flödesskriva - att få ur sig berättelsen - men den fasen är lite kluven för mig. Jag har inte lika lätt för att bara prata på en massa. Därför föredrar jag redigeringen, för då framträder kärnan som jag har försökt få fram under den kreativa fasen. Nu börjar det roliga med andra ord!

Två sagor parallellt

Har flow i skrivandet just nu. Så pass att jag skriver på två manus samtidigt. Det ena kallar jag för draksagan och handlar om 9-åriga Clara och draken Fabian. Är uppe i hundra sidor nu. Vet inte hur många sidor det kommer sluta på, men det spelar ingen roll. Det viktiga är ju att jag har roligt medan jag skriver. Och det har jag nu. 

I fredags skickade jag in en julnovell till Ordberoende förlag. Om den antas till publicering kommer den ingå i en antologi som de ger ut i november. Min julnovell är en ögonblicksbild ur Claras och hennes mammas (Carin) liv. Jag tog tillfället att prova att skriva ur Carins perspektiv och det var ganska tråkigt insåg jag. Tror det beror på att barn är mer öppensinnade, samt att det är en större utmaning att berätta ur en nioårings perspektiv. Allt hon tänker och gör ska vara som en nioåring vilket inte alltid är det lättaste. Och samtidigt är det så himla roligt! 

En bok som inspirerar mig mycket.

Förutom draksagan skriver jag även på en kortare saga som jag kallar för sagan om älvklockan. Den är lättare att skriva om och lär nog landa på cirka trettio sidor. Jag har fått en del frågor hur jag bär mig åt egentligen att hålla isär berättelserna, men jag tycker inte det är något problem. De är så olika varandra att jag snarare får energi av sagan om älvklockan så att draksagan kan växa vidare. Den kortare sagan är mera som en novell att skriva. Avgränsad och mer hanterbar. Precis vad jag behöver för att fortsätta med draksagan.

Skrivstreak

På Instagram pågår skrivutmaningen #skrivstreak under maj månad ledd av @wrinspo. Den går ut på att skriva en mening varje dag. En mening i ens pågående skrivprojekt. Jag märker faktiskt skillnad. Tänkte till en början att en endaste mening kan väl inte göra något men faktum är att det är en lagom ambitionsnivå. Det är som att jag lättare kommer över tröskeln. Det är annars lätt att hitta på ursäkter så som att kolla någon tv-serie. Tänka att äh, jag skriver imorgon istället. Men då blir det inte av. I och med att jag bara behöver skriva en endaste mening är det som att det känns lite lagom slappt. Jo, men en endaste mening kan jag väl klara av. Och sen kan jag sätta mig och glo TV.

Det funkar ungefär som att tänka bara fem minuter. Jag behöver bara skriva i fem minuter. Det är lika effektivt. Och rätt vad det är så har jag skrivit i typ 20 minuter.

Utskrivet synopsis.

Idag har jag fått mer ordning på mitt synopsis. Det är så häftigt, för jag ser att det regelbundna nötandet faktiskt ger resultat. Boken växer fram allt eftersom. Det är så grymt skön känsla!

Konstnärsträff

I tisdags gjorde jag något annorlunda. Jag var på konstnärsträff med mig själv. Det var både läskigt och samtidigt väldigt kul. Det var som om jag väntade på att någon skulle ifrågasätta mig, att jag satt där jag satt och fantiserade fritt. Känns väldigt fånigt att tänka så men jag intalar mig att det säkert är en alldeles vanlig reaktion. Jag menar, det var inget jag fick lära mig i skolan direkt att sitta i en fåtölj och bara fantisera.

Men om jag ska ta det från början. Jag har påbörjat en 12-veckors självstudiekurs i att leva kreativt av Julia Cameron. Varje vecka har man ett antal övningar att göra och vissa av dem ska göras varje vecka, däribland konstnärsträffen. Jag tänkte igenom vad jag ville hitta på under den träffen och skrev en lista. En av sakerna som kändes lockande var att besöka biblioteket och sätta mig i en fåtölj och fantisera. Till hjälp hade jag följande övning som jag har kommit på:

Sätt dig var som helst där du får vara ifred en timme. I skogen eller i stan eller hemma - det spelar ingen roll. (Stäng av mobilen så du kan koncentrera dig.) Sen ser du dig omkring och hittar på en historia om någon person eller ett föremål. Börja historien så här:
Det där kanske ser ut som en helt vanlig ... (fyll i) men i själva verket.... 

Det får gärna vara hur urflippat som helst. Som om du har tagit någon drog eller druckit alkohol. Eller druckit matcha. Eller har mediterat hehe. (Jo, jag har kommit in i sådana tillstånd under meditation) Ju mer knasigt desto bättre. Häv tyngdlagen! Häv alla tänkbara lagar och regler som dyker upp. Bara rocka loss med fantasin! Om du vill antecknar du det du kommer på. Det är förstås helt frivilligt. Jag testade att anteckna allt till en början men tröttnade snart, det blev stopp i flödet. Gick därför över till att bara anteckna stolparna. 

En timme gick fort, kan jag glatt konstatera. Och i min anteckningsbok hade jag rafsat ner stolpar till en mängd historier. Tänk vad ens fantasi kan hitta på utifrån bara en detalj.

En helt vanlig stång. Eller?

Yrke: Influencer

Bokens titel: Yrke: Influencer
Författare: Linda Hörnfeldt
Förlag och år: Brombergs förlag 2018
Finns hos: Brombergs förlag, Bokus, Adlibris

Betyg: 5

Innehåll:

Bloggare, Youtubers, poddare och instagrammare har blivit vår tids stora kändisar. Genom att bygga upp stora följarskaror i egna kanaler har de blivit entreprenörer med större räckvidd än många etablerade mediakanaler. Tiden då företag kunde erbjuda en schampoflaska i utbyte mot en instagrampost och där en goodiebag ansågs vara skälig ersättning för ett blogginlägg är sedan länge förbi. Att vara en influencer är nu ett yrke att ta på fullaste allvar. Men hur gör man egentligen för att lyckas och finns det fallgropar att undvika på vägen?
Här coachar Linda Hörnfeldt dig i konsten att tjäna pengar på dina sociala medier. Du får lära dig allt från att bygga och vårda din målgrupp till att ta betalt för samarbeten samt nätverka och leverera rätt innehåll i tid. Genom intervjuer med influencers samt med handfasta råd lär hon dig allt du behöver veta för att lyckas med dina kanaler.

Mina tankar:
Influencer är ett yrke som fascinerar mig eftersom det sker online. Jag tror yrket är på framväxt och ser framför mig en marknad med många influencers med olika inriktningar. Boken innehåller massor av bra tips så var beredd med penna och papper - för du kommer vilja anteckna. Om du funderar på att bli en influencer är den här boken ett måste! Jag blir superpeppad att prova.

Ett citat talade särskilt till mig:

“Vi litar på de människor vi gillar och vi köper från dem vi litar på.”

Jag tror att om man verkligen förstår detta och införlivar det i sin verksamhet så är man en bra bit på väg.

För dig som vill veta mer finns det även en podcast om influencers, We Are Influencers, där Linda Hörnfeldt intervjuar olika influencers.

På måndag finns dessutom chansen att delta i webinar som hålls av Linda om hur du bygger ett framgångsrikt personligt varumärke. Det är gratis så missa inte detta!

Tack Brombergs förlag och Linda Hörnfeldt för att jag fick läsa och recensera!

Våga

Våga.
Våga vara du.
Dina ord och tankar och handlingar spelar visst roll. Det du sänder ut kommer åter. För det är så det fungerar i universum. Utan undantag. Om och om igen.
Det finns ingen i hela universum som är just du.
Du är unik.
Ja. Just du.
Så våga. Våga vara du och sprid din livsglädje över världen.
Våga.
Namaste ❤

Insikter

Jag tänker så bra när jag går en promenad i skogen. Särskilt i mitt eget sällskap. Frågor om manus eller något jag har drömt finner jag svar på under mina vandringar. Det är som meditation i rörelse.

Bridge by Emma har sagt att naturen är bästa medicinen och jag kan bara hålla med. De dagar jag har stressat mycket riktigt känner jag hur axlarna sjunker ner och hur andningen landar i diafragman. 

 

Eken med grenar i guld.

 Idag fick jag tankar om att vara i hjärtat mer när jag skriver. Att det blir mera njutbart då. Vilket ju är det jag vill. Jag vill njuta av resan att bygga på draksagan. Jag har ingen som helst glädje av att pressa på som en idiot bara för att....ja varför? Det var en bra fråga!

Bara människor

Jag var på bokmässan i lördags. Blev överväldigad av alla förlag och författare som var på plats. Tänkte att jag inte skulle våga gå fram till någon och säga hej. Men så slog det mig att de ser ju helt vanliga ut. Det är som att jag har gjort en kändisbild av de stora författarna. Som Jojo Moyes. En ouppnåelig kändisbild. Som i att dit kan jag inte nå, det där är inget för mig. Inte kan lilla jag osv. Inte kan väl jag skriva så bra som hon. Dylika tankar och ursäkter ställer jag upp istället för att våga sikta. Våga sikta riktigt riktigt högt.

 

Men när den insikten landade - de ser ju helt vanliga ut - då tänkte jag: vad är det som skiljer dem från mig? Att de fått ur sig sin historia och har ett förlag i ryggen. (Om de inte är egenutgivare förstås, men det lämnar jag utanför den här gången.)

Så det alla författare har gemensamt på mässan är att de på något vis fått sina berättelser ur sig. Och de orden har så småningom blivit en bok. Är inte det fantastiskt? Jag tycker det är helt magiskt. Så det dagliga nötandet lönar sig. Om inte dagligen så i alla fall återkommande. För det är det som gör att en bok växer fram. Det är en viktig förutsättning - att en sätter sig ner och får ner berättelsen på papper. Sen hur en går till väga - det är en annan sak - men i grunden är det samma för alla. Att avsätta tid för att få ner det du vill berätta. Få ut skiten på papper som någon stor författare sa i en intervju. Tror det var Stephen King. Med de orden går jag tillbaka till draksagan och bygger vidare.

Äppelskörd

Fick två kassar med äpplen av en vän. Blir så lycklig av färgerna. Och doften - åh det är verkligen höst för mig!

Gissa vad jag roar mig med denna lördagskväll? Lyssnar på poddradio och gör äppelmos. :)

En rolig skrivövning

Delar med mig av en kul övning som jag kom på häromdagen. 

Hittade den här boken igår på biblioteket. Katten lockade på mig så jag lånade hem den. Jag skriver ju om katten Gusten som känner sig mycket trängd och bortglömd när draken Fabian gör entré i Claras liv. Så för mig är omslaget Gusten som tittar upp på Clara och han tänker och känner en himla massa. 

Så till min övning. När du ska beskriva relationen mellan två karaktärer, vad för bild ser du då? Hur skulle det bokomslaget se ut? Sammanfatta relationen med en enda mening. Låt karaktärerna berätta hur de ser på sin tillvaro.

Ett kort

Tänk vad det betyder mycket. Att få ett kort. Jag vet hur mycket mamma tycker om att få kort så det var ju ett ypperligt tillfälle att skicka ett lagom till mors dag som var i söndags. Även om jag värjer mig lite, tänker att mamma ska ha kärlek och uppskattning alla dagar.

Jag hade en idé som jag sett i en meditation. Det är en tårpil som växer runt ett hjärta. Mamma renoverar huset och var så lycklig häromdagen över att huset snart slutar gråta rost. Jag tänkte då att hjärtat med tårpilens blad var till henne. Jag samlade mina verktyg och skred till verket. 

Och så här blev resultatet. Tror ni hon blev glad?