Tack till Louise Bäckelin förlag för recensionsex
Handling
Charlotte är
en ung nybliven änka och hon är en aning vilsen efter att hennes liv vänts upp
och ned då hennes livs kärlek gått bort oväntat. Hon har en fin lägenhet, ett
framgångsrikt företag, men ändå känner hon inte att hon får tag i sitt liv. Då
får hon ett oväntat arv efter sin moster som hon aldrig har träffat. Hon åker
till London och planerar till en början att sälja huset och bokhandeln som
arvet innefattar. Men ju längre tid hon är i bokhandeln och ju mer hon lär
känna de charmiga anställda, desto svårare blir det för henne att överge den
konkursfärdiga butiken. Tillsammans gör de allt för att rädda det som blir
deras rofyllda och trygga vrå i en hektisk värld. Samtidigt hittar Charlotte
små ledtrådar om varför hennes mamma inte höll kontakten med sin syster och
Charlottes moster.
Recension
Den här boken hyllas av alla. Tror inte jag har sett
någon negativ recension, och jag sällar mig till den skaran. Den är en
av de bättre feelgoodromaner jag har läst. Jag hade precis innan läst om
en annan bokhandel i just London (Mrs Sinclairs resväska, om någon undrar) och en kunde ju tro att jag skulle
vara lite mätt på att läsa ännu en bok om det temat. Jag satte igång att
läsa ändå eftersom jag hört så mycket gott om boken och det tog inte
många sidor så var jag fast.
Frida Skybäck driver med författaryrket genom att låta
William beklaga sig över rejäl skrivkramp. Charlottes iakttagelser får
mig att flina brett. Kärleken till böcker genomsyrar hela boken vilket bara det är oemotståndligt för en bokälskare. Men det är hur hon låter karaktärerna prata om böcker som får mig att önska att bokhandeln fanns på riktigt. Underhållande att följa Charlottes resa från total novis på böcker till
en engagerad ägare. Bokhandeln i sig låter som rena drömmen och får mig
att sucka av längtan. Synd att den inte finns på riktigt. Blev ju
riktigt sugen på att utforska London. Boken beskriver många sevärdheter
så den kan kanske rentav användas som guide i London? Som skrivande
person blev jag imponerad av ett uttryck som fick mig att gapskratta.
Charlotte står vid en stege och dreglar över Williams seniga armar. Hon
tänker då:
Blodpudding. Torr, sönderstekt blodpudding.
Det vill jag sno, ehum jag menar förstås inspireras av. Hur kom
Frida Skybäck ens på det? Samlar hon på uttryck? Kanske har det som
fredagsnöje att klura på roliga uttryck medan hon fixar i trädgården.