Konstnärsträff

I tisdags gjorde jag något annorlunda. Jag var på konstnärsträff med mig själv. Det var både läskigt och samtidigt väldigt kul. Det var som om jag väntade på att någon skulle ifrågasätta mig, att jag satt där jag satt och fantiserade fritt. Känns väldigt fånigt att tänka så men jag intalar mig att det säkert är en alldeles vanlig reaktion. Jag menar, det var inget jag fick lära mig i skolan direkt att sitta i en fåtölj och bara fantisera.

Men om jag ska ta det från början. Jag har påbörjat en 12-veckors självstudiekurs i att leva kreativt av Julia Cameron. Varje vecka har man ett antal övningar att göra och vissa av dem ska göras varje vecka, däribland konstnärsträffen. Jag tänkte igenom vad jag ville hitta på under den träffen och skrev en lista. En av sakerna som kändes lockande var att besöka biblioteket och sätta mig i en fåtölj och fantisera. Till hjälp hade jag följande övning som jag har kommit på:

Sätt dig var som helst där du får vara ifred en timme. I skogen eller i stan eller hemma - det spelar ingen roll. (Stäng av mobilen så du kan koncentrera dig.) Sen ser du dig omkring och hittar på en historia om någon person eller ett föremål. Börja historien så här:
Det där kanske ser ut som en helt vanlig ... (fyll i) men i själva verket.... 

Det får gärna vara hur urflippat som helst. Som om du har tagit någon drog eller druckit alkohol. Eller druckit matcha. Eller har mediterat hehe. (Jo, jag har kommit in i sådana tillstånd under meditation) Ju mer knasigt desto bättre. Häv tyngdlagen! Häv alla tänkbara lagar och regler som dyker upp. Bara rocka loss med fantasin! Om du vill antecknar du det du kommer på. Det är förstås helt frivilligt. Jag testade att anteckna allt till en början men tröttnade snart, det blev stopp i flödet. Gick därför över till att bara anteckna stolparna. 

En timme gick fort, kan jag glatt konstatera. Och i min anteckningsbok hade jag rafsat ner stolpar till en mängd historier. Tänk vad ens fantasi kan hitta på utifrån bara en detalj.

En helt vanlig stång. Eller?