God Jul och Gott Nytt År!

Idag firar jag. Det är vintersolståndet, ikväll klockan 23:23 är det som mörkast. Sen vänder det!

Längtar efter mera sol.

Ska bli spännande att se vad 2019 för med sig, det är ett världsår tre nämligen. På Friskis och Svettis här i Linköping blir det mycket dans på schemat, det ser jag fram emot. Vi får två dansledare till utöver de fyra som finns sen tidigare. Siffran tre vibrerar av dans, skratt, kreativitet och skaparglädje - så det passar ju bra med fler danspass!

Men nu väntar julhelgen. Ska ladda batterierna och skriva en rad eller två på draksagan. Helt enkelt för att det är så roligt!

 

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Mjuka november

Mjuka november är här. En månad att ta det lite lugnare. Inspireras av naturen - träden går till vila, likaså djuren. Allt går ner i varv. Träden släpper löven och växterna går till vila. Jag riktigt känner hur hela naturen går ner i ett lugn under vinterhalvåret. 

Förutom människan, men hon räknas inte till naturen. Människan fortsätter att springa som en besatt i jakt på nästa möte, nästa pryl, nästa bil osv. Mycket märkligt beteende egentligen. Jag tänker på det ibland när jag går i skogen. Ser på de gamla ekarna som har stått där i flera hundra år. Undrar hur de ser på oss som springer omkring som skållade troll och knappt lägger märke till ekarna runtom oss. Knappt lägger märke till vilken årstid det är ens en gång. De dömer säkert inte. Men jag tror de skakar på sina huvuden och undrar hur många av oss som faktiskt uppskattar vår tid på jorden. Som förstår att ta vara på den tid vi har här. 

November är en så bra tid för detta. Att gå till vila och lyssna inåt. Att reflektera. Att meditera. Att dricka en kopp te och lyssna på musik och bara vara. Att vara mjuk mot sig själv. Och vara mjuk mot andra. 

Som en vän sa när jag beklagade mig över tröttheten. Men ta en tupplur då! Det är tillåtet att vila. Det fick mig att stanna upp och fundera på hur det kommer sig att vi är så dåliga på just det - att tillåta sig vila. Kanske är det Luther. Typ här ligger jag och latar mig, åh fy vilken latmask jag är. Inget får jag gjort. Det är konstigt att jag tänker så för vi är human beings. Inte human doings. Vi skulle nog allihop behöva införliva mer av tänket att bara vara.

Det får bli den här månadens intention:
  Det är tillåtet att vila

Bara människor

Jag var på bokmässan i lördags. Blev överväldigad av alla förlag och författare som var på plats. Tänkte att jag inte skulle våga gå fram till någon och säga hej. Men så slog det mig att de ser ju helt vanliga ut. Det är som att jag har gjort en kändisbild av de stora författarna. Som Jojo Moyes. En ouppnåelig kändisbild. Som i att dit kan jag inte nå, det där är inget för mig. Inte kan lilla jag osv. Inte kan väl jag skriva så bra som hon. Dylika tankar och ursäkter ställer jag upp istället för att våga sikta. Våga sikta riktigt riktigt högt.

 

Men när den insikten landade - de ser ju helt vanliga ut - då tänkte jag: vad är det som skiljer dem från mig? Att de fått ur sig sin historia och har ett förlag i ryggen. (Om de inte är egenutgivare förstås, men det lämnar jag utanför den här gången.)

Så det alla författare har gemensamt på mässan är att de på något vis fått sina berättelser ur sig. Och de orden har så småningom blivit en bok. Är inte det fantastiskt? Jag tycker det är helt magiskt. Så det dagliga nötandet lönar sig. Om inte dagligen så i alla fall återkommande. För det är det som gör att en bok växer fram. Det är en viktig förutsättning - att en sätter sig ner och får ner berättelsen på papper. Sen hur en går till väga - det är en annan sak - men i grunden är det samma för alla. Att avsätta tid för att få ner det du vill berätta. Få ut skiten på papper som någon stor författare sa i en intervju. Tror det var Stephen King. Med de orden går jag tillbaka till draksagan och bygger vidare.

Våga

Nåddes av beskedet att Claire Wineland är död. Hon var en sådan personlighet. Som det här filmklippet. Det är så starkt. Här kan ni läsa mer om henne. Läste hennes mammas tankar och särskilt en mening berörde mig djupt:

Oh mom, perfect people are so boring!

Den fick mig att både skratta och gråta. Och med de tankarna fortsätter jag att skriva. För jag vill berätta om Clara som gör allt hon kan för att vara perfekt medan draken Fabian gång på gång tillrättavisar henne. 

Vi är här för att lära. Våga göra misstag. Våga vara du. Livet blir så mycket roligare när vi bjuder på oss själva.  För vi lever en försvinnande kort stund här på jorden. Vill vi då på ålderdomshemmet blicka tillbaka på livet och ångra allt vi inte gjorde? Nä. Trodde väl det. Så njut av att leva. 

Namaste

Äppelskörd

Fick två kassar med äpplen av en vän. Blir så lycklig av färgerna. Och doften - åh det är verkligen höst för mig!

Gissa vad jag roar mig med denna lördagskväll? Lyssnar på poddradio och gör äppelmos. :)

En rolig skrivövning

Delar med mig av en kul övning som jag kom på häromdagen. 

Hittade den här boken igår på biblioteket. Katten lockade på mig så jag lånade hem den. Jag skriver ju om katten Gusten som känner sig mycket trängd och bortglömd när draken Fabian gör entré i Claras liv. Så för mig är omslaget Gusten som tittar upp på Clara och han tänker och känner en himla massa. 

Så till min övning. När du ska beskriva relationen mellan två karaktärer, vad för bild ser du då? Hur skulle det bokomslaget se ut? Sammanfatta relationen med en enda mening. Låt karaktärerna berätta hur de ser på sin tillvaro.

Ett kort

Tänk vad det betyder mycket. Att få ett kort. Jag vet hur mycket mamma tycker om att få kort så det var ju ett ypperligt tillfälle att skicka ett lagom till mors dag som var i söndags. Även om jag värjer mig lite, tänker att mamma ska ha kärlek och uppskattning alla dagar.

Jag hade en idé som jag sett i en meditation. Det är en tårpil som växer runt ett hjärta. Mamma renoverar huset och var så lycklig häromdagen över att huset snart slutar gråta rost. Jag tänkte då att hjärtat med tårpilens blad var till henne. Jag samlade mina verktyg och skred till verket. 

Och så här blev resultatet. Tror ni hon blev glad?

Bokhandeln på Riverside Drive

 

Bokens titel: Bokhandeln på Riverside Drive
Författare: Frida Skybäck
Förlag & år: Louise Bäckelin förlag 2018
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Betyg: 5

Tack till Louise Bäckelin förlag för recensionsex

Handling

Charlotte är en ung nybliven änka och hon är en aning vilsen efter att hennes liv vänts upp och ned då hennes livs kärlek gått bort oväntat. Hon har en fin lägenhet, ett framgångsrikt företag, men ändå känner hon inte att hon får tag i sitt liv. Då får hon ett oväntat arv efter sin moster som hon aldrig har träffat. Hon åker till London och planerar till en början att sälja huset och bokhandeln som arvet innefattar. Men ju längre tid hon är i bokhandeln och ju mer hon lär känna de charmiga anställda, desto svårare blir det för henne att överge den konkursfärdiga butiken. Tillsammans gör de allt för att rädda det som blir deras rofyllda och trygga vrå i en hektisk värld. Samtidigt hittar Charlotte små ledtrådar om varför hennes mamma inte höll kontakten med sin syster och Charlottes moster.

 

Recension 

Den här boken hyllas av alla. Tror inte jag har sett någon negativ recension, och jag sällar mig till den skaran. Den är en av de bättre feelgoodromaner jag har läst. Jag hade precis innan läst om en annan bokhandel i just London (Mrs Sinclairs resväska, om någon undrar) och en kunde ju tro att jag skulle vara lite mätt på att läsa ännu en bok om det temat. Jag satte igång att läsa ändå eftersom jag hört så mycket gott om boken och det tog inte många sidor så var jag fast. 

Frida Skybäck driver med författaryrket genom att låta William beklaga sig över rejäl skrivkramp. Charlottes iakttagelser får mig att flina brett. Kärleken till böcker genomsyrar hela boken vilket bara det är oemotståndligt för en bokälskare. Men det är hur hon låter karaktärerna prata om böcker som får mig att önska att bokhandeln fanns på riktigt. Underhållande att följa Charlottes resa från total novis på böcker till en engagerad ägare. Bokhandeln i sig låter som rena drömmen och får mig att sucka av längtan. Synd att den inte finns på riktigt. Blev ju riktigt sugen på att utforska London. Boken beskriver många sevärdheter så den kan kanske rentav användas som guide i London? Som skrivande person blev jag imponerad av ett uttryck som fick mig att gapskratta. Charlotte står vid en stege och dreglar över Williams seniga armar. Hon tänker då:

Blodpudding. Torr, sönderstekt blodpudding. 

Det vill jag sno, ehum jag menar förstås inspireras av. Hur kom Frida Skybäck ens på det? Samlar hon på uttryck? Kanske har det som fredagsnöje att klura på roliga uttryck medan hon fixar i trädgården.

Affirmationer

Det här med affirmationer. Det är så roligt. Jag samlar på bra affirmationer. Lyssnar inåt men får även en del inspiration från sociala media. Det är bra om de känns bra i kroppen. Min favorit just nu lyder så här:️Jag är så lycklig och tacksam över alla sätt som universum välsignar min dag ️

Jag kan fila på en formulering ett tag tills den känns rätt i hjärtat. Tills den skapar vibrationer i mitt väsen och hela jag känner JAAA. Då vet jag att den motsvarar den vibration jag vill uppnå. Som jag står på tröskeln mot. 

Affirmationer öppnar upp flödet mer om de känns rätt. Det är att väga orden på guldvåg tills jag får in den rätta känslan. För när jag gör det - då klarnar det. Och luften blir turkosblå. Allt känns lättsamt och rätt och i fullkomlig kärlek och tillit.

Körsbärsträd i full blom. Taget med mobil.

Affirmationer är en del av mitt dagliga energiarbete. Jag spelar in dem i mobilen med så mycket inlevelse jag kan för att lyssna på varje dag efter meditationen. Jag har märkt att en del behövs inte längre utan de behöver ersättas av andra som är mer i linje med där jag är just nu. Det är en himla härlig känsla när det sker.

Vardagshjältar

Värdet av att sitta varje dag med manus kan inte nog understrykas. Det behöver inte vara en lång stund, fem minuter kan räcka de dagar du har för mycket omkring dig. Var uppfinningsrik, hitta dina stunder att skriva på. I mobilen när du åker buss till exempel. Och grejen är. ..att om du gör det varje dag. ..sitter och nöter sittfläsket (eller står om du föredrar det men ja du fattar) så kommer det ut text. En text som så småningom blir en bok. Din bok. Och den hade inte blivit skriven om det inte var för att du gjorde just detta: satte dig ner och fick ner den på papper. 

Så.
Till er alla som stretar på med manus där ute. I vått och torrt, famlar i blindo, svamlar och tvivlar och har prestationsångest och you name it. Ni som skriver ändå. Även när det känns helt kasst. Ni är hjältar och hjältinnor.
Hjältinnor som faktiskt skriver boken.
Heja er. Heja mig. Heja oss. ♥

Intuitionens stigar

Om jag bara fick välja en enda kurs är valet enkelt. Jag skulle gå en intuitionskurs. Helst för Nathalie Sage. Med den blir livet så mycket mer magiskt. Det är spännande att se vilka stigar som intuitionen leder in mig på. Det är inte någon direkt motorväg, men den vägen vill jag inte heller gå. Nej, jag föredrar helt klart att följa stigarna med mjuka steg och siktet inställt på plinget från intuitionen.

Vår utan hets

Så kom våren. Allt fullkomligt exploderade under några varma dagar. Det blir så intensivt, jag blir överväldigad av all växtkraft. Men nu har det lugnat ner sig lite här. Regnet kom och med det svalare dagar. Jag går promenaden och njuter av fågelkvittret. Koltrastar, bofinkar och en och annan näktergal tävlar om varandras uppmärksamhet. I år jagar jag inte den perfekta vitsippsbilden med kameran vilket är väldigt skönt. Andra sinnen berör mig mer, ger mig större behållning. Det är skönt med en mer avslappnad attityd till livet ♥

The time has come

The time has come. 

The time has come for you to shine, to show the world who you truly are.
Let your light shine, bless the world with your gifts. Don't hesitate, don't be afraid. I know it's scary. Scary oh yes but trust me, it is truly worth it. And once you have dared to jump you discover that you are not alone. Millions of jumpers are experiencing the same thing. So take the leap and bless the world with your light. 

Shine dear sister, just shine! ♥