Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

fredag 18 september 2020

Sista rycket



Det närmar sig deadline för Simons äventyr. Efter 30 september får jag inte göra fler ändringar. Visserligen kan jag ändra en vecka in i oktober, men jag satsar på att få det gjort nu. Vill lämna utrymme för Draksagan, så jag ger järnet. Jag läser högt och försöker hitta det som behöver strykas och förbättras, men det är svårt. Jag har blivit som blind och döv för berättelsen. Jag läser utan något egentligt engagemang, min glöd finns i Draksagan numera. Tur jag har min skrivkompis att ta hjälp av för korrekturläsning, hon hittade några missar. Längtar till november då Simons äventyr släpps. Ska bli så roligt att få er läsares reaktioner. Hoppas ni ska tycka om den! Samtidigt bävar jag, för tänk om ingen tycker om den? Jag växlar mellan hybris och deppiga tankar, men jag antar det hör till när en bok ska göras färdig för marknaden. Oavsett hur den tas emot ska det bli väldigt roligt att se den flyga ut i världen.

torsdag 10 september 2020

My way of writing


My way of writing

It's about exploring.
It's about to listen to the song and co-create with it.
It's about to feel where it wants to flow.
It's about to go with that flow, to dive in. To embrace it.
To allow myself to completely receive.
To go deep into those waters.
To enter the world of co-working.
It's a dance.
A creative dance of exploring and listening and painting with the words.
It's a way of living.

söndag 6 september 2020

Bästa lördagsgodiset!

Igår kväll fick jag ett så trevligt mail från Sabine Mickelsson att jag bara log stort. Jag fick feedback på delar av Sagan om älvklockan. Vad det stod? Bland annat detta:

Det märks genast att du kan detta. 

Du har en alldeles underbar dynamik mellan Rosa (som känns snäll och omtänksam) och geten (som verkar väldigt matorienterad). Jag upplever geten som lite äldre ”i själen” (ex. att han använder svårare ord), ett slags mentor på vägen genom det okända.

Det här blir en mycket fin bok!

Nu blev det väääääldigt frestande att sätta igång med sista redigeringen, men jag ska vänta lite till eftersom två personer läser och ger synpunkter just nu. Puh!  


 



 


lördag 5 september 2020

Familjen Morelli

Bokens titel: Familjen Morelli
Författare: Per Schlingmann & Karl Ljung
Förlag & år: Bazar förlag 2020
Finns hos: Omnible, samt här och här
ISBN
Betyg: 3

Handling:

Efter en lång tids frånvaro återvänder Stella Morelli till sitt älskade Toscana. Där möter hon kärleken, familjen, råvarorna, vinet och döden.

Tillbaka i Stockholm återgår livet till vardagen. Ända tills hon plötsligt får hon den chans hon drömt om. Att öppna en egen restaurang. Men vägen dit blir svårare än hon kunnat föreställa sig. Kampen för hantverk, tradition och ursprung ställs mot innefolkets behov av yta, likes och bekräftelse. För att lyckas behöver hon hjälp av sin bror som är stjärnkock i New York. Men kommer han att ställa upp? Och vågar hon låta kärleken till maten segra?

Mina tankar:

Om man gillar mat och då framförallt italiensk mat är den här boken trevlig att läsa då den genomsyras av stor kärlek till den italienska maten. Men den har för stort fokus på just matlagning. Det är som en kokbok man har byggt en berättelse kring. Jag hade svårt att komma nära huvudpersonen Stella eftersom det hela tiden var fokus på smaker och mat överhuvudtaget. Men övriga sinnen har knappt berörts vilket gjorde att berättelsen kändes platt. Det är en trevlig story men jag saknar gestaltning och framförallt känslan av vara där. Som att Stella efter att ha suttit med avtalen till två på natten glatt sätter sig tillsammans med brodern och en av kockarna att förfina olika maträtter till menyn. Borde inte axlarna värka av alla timmar vid datorn? Det kändes inte särskilt trovärdigt. 

I slutet av boken finns recepten, en trevlig gest för den som blir sugen att prova på någon av maträtterna. 

Tack Bazar förlag för att jag fick läsa och recensera Familjen Morelli!

fredag 28 augusti 2020

Vem bor här?

Vem tror ni bor här? 

Det står visserligen Doktor Viktor på dörren, men vem är det?

Det och andra frågor får ni svar på i filmklippet nedan, där jag berättar om Simons äventyr. Boken släpps i november och jag hoppas ni kommer tycka om den.


 

söndag 23 augusti 2020

Att äta en elefant


Inspiration kan verkligen komma var som helst. Jag hittade bilden ovan på Facebook och den satte verkligen fart på min fantasi. För tänk er att det här är draken Fabian, och handen tillhör Clara. Tänk er...ja vadå? Det är nu det blir oemotståndligt att skriva. När karaktärerna får liv och allt blir så verkligt, så levande. Draksagan del 1 växer med andra ord vidare. 


Det som har varit min största utmaning hittills börjar nu landa till en insikt i mig att jag kommer ro även detta skrivprojekt i land. Ett steg i taget. Som Jeanette Niemi säger i en av sina böcker: Hur äter man en elefant? Man tar en bit i taget. Precis så är det. Hålla styrkursen och skriva på allt eftersom. Och minnas att justera synopsis med jämna mellanrum så det stämmer med filmen jag har i huvudet och det jag får ut på papper. Ibland är det tvärtom. Justera filmen efter synopsis, eftersom det jag får ut på papper ter sig helt annorlunda mot hur det såg ut i min fantasi. 

tisdag 11 augusti 2020

Mer feedback

Ringblommorna frodas i rabatten.

Igår fick jag så fin feedback från en av mina testläsare för Sagan om älvklockan. Vi pratade cirka en timme om berättelsen och tankar bakom de olika scenerna. Det är ett risktagande man gör att ta emot feedback från vänner eftersom man kan bli riktigt osams om det vill sig illa. Har aldrig hänt mig dock, än så länge. Jag vill att berättelsen ska bli bättre, så jag lyssnar och tackar för deras synpunkter. När det blir så fantastiskt som det blev i vårt samtal igår, då vill jag bara sätta igång att redigera med en gång. Det är hög wow-faktor eftersom jag hör hur levande berättelsen har blivit för henne. Tänk att jag kan skriva sådana berättelser att det gör läsarna lyriska. Tänk att mina berättelser blir så levande i deras huvuden.

Jag läste ett inlägg på instagram att man bör vänta minst ett par månader med att redigera sitt manus ytterligare. Jag börjar förstå avsikten med det, för det är svårt att se vad som behöver putsas efter bara en månad. Nu har det gått 1,5 månad. Därmed bör jag vänta åtminstone två veckor till innan jag börjar redigera. Men oj vad det kliar i fingrarna att sätta igång NU, särskilt efter ett så trevligt samtal som igår. Många gillar särskilt mycket den delen då Rosa och geten lär känna tomtarnas räddningstjänst. Jag längtar till manuset blir en bok. Men en sak i taget.

torsdag 30 juli 2020

Tillverkning av filmklipp


Igår var jag och min goda vän Cajza i skogen och spelade in filmklipp till Simons äventyr. Förra gången vi spelade in blåste det lite väl mycket. Vi bor i en vindarnas stad, Linköping är väl inte den bästa orten för att göra film om man använder mobilen som verktyg, så därför gjorde vi ett nytt försök igår. Det blev riktigt bra. Dels blåste det inte lika mycket och dels var vi mer trygga med varandra. Vi var mer samspelta i arbetet med att filma. Bästa teamet! Resultatet kommer jag visa här så småningom. 

Förberedelser inför filmning.

Den här gången hade vi också med oss en del rekvisita som vi använde i filmandet. Det är fantastiskt vad man kan göra med små enkla medel. Sax, en bit kartong, några kaligrafipennor och vips har du en dörr till morfar Viktors hem i björken. Cajza lånade ut sina miniatyrmöbler till morfars hem och det gjorde bilden komplett.

Stylisten Cajza fixar morfars hem.


 Vem doktor Viktor (tillika morfar) är får ni veta i höst när boken släpps i november.  

fredag 24 juli 2020

Berättarrösten


Jag har försökt tona in mig på katten Gustens berättelse i Draksagan, men det har varit motsträvigt. Tills en lördag för någon månad sedan. Jag fick frågan av en vän i The creative doer community om vem den här katten var som jag nämnt i olika inlägg. Jag började förklara på engelska och plötsligt blev han så väldigt levande. Det var då det slog mig. Jag ska berätta om honom på engelska! Det var som att öppna slussarna på vid gavel. Fram trädde en tydlig brittisk berättarröst som berättade om Gusten och vad han tyckte om den hemska, förskräckliga draken Fabian och hans invasion (Gustens ord) i deras liv. För att verkligen minnas hur Gusten lät i mitt huvud, spelade jag in ett stycke på mobilen som jag skrivit om Gusten. Mycket inspirerande att lyssna på under arbetets gång. Det är intressant hur språkbytet kan betyda så mycket, men det gör det. I det här fallet tror jag det beror på att jag vågar ta ut svängarna mera om det är på engelska. Det är som att filmen börjar rulla i mitt huvud. Det har jag alla Walt Disney- filmer och alla andra tecknade filmer att tacka för. Plus att det i de flesta fall är på originalspråket, det har bidragit en hel del.

Med Sagan om älvklockan är det min goda vän Ida Marie jag hör när jag läser texten. Väldigt tröstande och lite som att delta på symboldagar igen. Hon är en skicklig berätterska och har verkligen gåvan att göra en berättelse rättvisa. Jag minns särskilt den gången då Ida Marie läste min text om guiden vid en träff. Jag fick ståpäls av hennes läsning, det var helt magiskt. Det är en upplevelse jag kommer leva på länge.

Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tror det är viktigt att höra rösten i berättelsen, för den utgör hjärtat i berättelsen. Det är den som gör hela historie levande. Utan en unik röst, ingen berättelse som berör. Och hur vet man när man har funnit den? Det är något du bara vet. Du känner det. Rösten skapar resonans med ditt inre. Det här är inget man kan tvinga fram. Däremot kan man leka fram den. Eller fulskriva, som det kallas för av en del. Jag blev så full i skratt när jag läste det på Instagram för jag tycker det är en klockren beskrivning av det man gör. Man bara pratar på. Det är det som är hemligheten - prata på en massa om berättelsen och den kommer veckla ut sig så småningom. Förr eller senare hittar man rösten.