Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

tisdag 30 augusti 2016

Härlig träningsvärk

Kom igång med träningen i söndags. Var nog lite väl optimistisk vad gäller benen. Körde samma vikter som innan operationen. Det gick ju bra, då i söndags. Men jisses vilken träningsvärk jag har idag. Trots grundlig stretching efteråt. Kanske späddes det på av dansen igår. Kanske. Men kul var det!



Så skön känsla att vara igång igen. Att kroppen orkar och vill. Tappade en del styrka i och med operationen, men den har jag snart tagit igen. Förundras över hur fort det har gått ändå. Det är nästan fyra veckor sen, och första veckan kunde jag knappt röra vänsterarmen. Att få den över huvudet var inte att tänka på. Idag rör jag på armen utan problem. Dagligt stretchande lönar sig! Har dock en bit kvar om jag jämför mig med killen i filmklippet haha. Men det gör jag inte. Det är fantastiskt ändå vad kroppen är kapabel till.

torsdag 18 augusti 2016

Skrivarlycka


Träffade en god vän i tisdags. Hände massor under det mötet och nu flödar kreativiteten vad gäller manus. Så skön känsla att med stor glädje kasta sig in i arbetet med att bygga en bok. Det var efterlängtat.

Kollar vädret. Konstaterar att det ska regna hela dagen. Men det stör mig inte. Inte ett dugg. Bara rycker på axlarna och dyker ner i manusarbetet.

Att-göra-lista för kapitel tre.


Var så inne i det att jag höll på att glömma att äta lunch, vilket inte tillhör vanligheterna direkt. Annars kan man ställa klockan efter min mage.

Och skulle det tryta kan jag gå in på Sofies bokblogg. Hon har många bra tips om skrivande. Eller varför inte lyssna på podradio som exempelvis den där Anna Gavalda pratar om sitt skrivande. Hon är helt fantastisk på att hantera dialog. Men just nu behöver jag inte de här. Just nu njuter jag.

onsdag 10 augusti 2016

Helande musik

I slutet av juni lyssnade jag på Hay house radio där Paul Luftenegger intervjuades av Dr. Christiane Northrup. En hel timme ägnades åt hans musik. Den träffade verkligen rakt i hjärtat så jag letade upp honom på Sound Cloud. Letar ofta efter meditativ musik, den jag har blir lätt tjatig i längden så det här var ett välkommet tillskott. Min absoluta favorit just nu är I believe in you. Den är så skön att starta dagen med. Eller ta en paus i soffan och lyssna på. Och vila till.


Den här är också fin att lyssna på, fast I believe in you går mer hem hos mig. Lyssna och njut! :)

tisdag 9 augusti 2016

Tacksamhet

Över att få duscha. Med dränage är det ingen bra idé, så sen i torsdags morse har jag inte duschat. Det går visserligen att hålla sig fräsch utan dusch. Men ändå. Lyckan av att låta vattnet rinna över mig. Den känslan.

Över att kunna ta tupplurar i soffan. Som jag sover. Förundran. Kroppen är trött, behovet av återhämtning är stor. Det händer när jag vilar.

Över att kunna lyssna på podcasts och slockna emellanåt. Det är ingen panik om jag missar något under mina tupplurar, det är bara att spela podden igen. Och igen. :)




Över allt som finns att lyssna på. Sommarpratare, podradio, Värvet, Stina Wollter, Hay House radio.

Över att såret läker som det ska och min arm bitvis har känseln åter.



Över att jag har en sådan underbar bröstsköterska som ger mig handfasta råd på telefonen. Tankarna drar iväg med mig bra mycket ibland och då är det skönt att komma ner på jorden igen när jag pratat med henne.

Över blåbären jag plockade förra veckan och som nu smaksätter gröten. Vilken rikedom att ha i frysen. Tre liter antioxidanter.

Över att allt inte kretsar kring sårets läkning längre. Jag plöjer romaner igen, känner suget efter att läsa vidare i aktuell roman och glömmer rentav bort emellanåt att operationen var i torsdags. Andrum för sinnet.

söndag 7 augusti 2016

Ödmjukhet


Att ta emot sköterskans besked på mobilen - visserligen med en osande svordom - men ändå ta emot det.

Att darrande gå på röntgen och vänta på besked från den. Hua, de två veckorna av väntan är de värsta jag haft. Rädslan. Ångesten. Panikångesten. Tänk om? Men det borde jag väl känna? Eller? Borde väl må skit då? Tänk om det är för sent?

Att lyssna på kirurgen och hennes förslag. Verkligen, verkligen lyssna.

Att lita på att de har mitt bästa för deras ögon. De tänker inte karva i mig för nöjes skull. De har inte karvat i mig för att det är kul. Eller jo, kirurgen älskar så klart sitt jobb och hon gör det med stor skicklighet, men hon gör det också för att det är nödvändigt.

Att vara ödmjuk inför den jag var då och den jag är nu. Vad vet jag om morgondagen? Kan bara följa min intuition och leva därefter.





Det är så lätt att döma med facit i handen, så lätt att önska saker ogjorda. Men jag visste inte då och det fanns inte i min planering att den skulle komma tillbaka. Klart jag inte planerade för det. Så jäkla roligt är det inte att gå igenom allt igen. Men nu vet jag på ett ungefär vad som väntar. Och det i sig är en trygghet.

Ja, och för er som undrar ... jag har fått ett återfall. Cancern är åter. Eller var. I torsdags togs den bort. Förhoppningsvis för gott.

Tack gode gud att det inte sitter i varken bröstkorg eller buk. Den satt bara i lymfkörteln och den är borta nu. Imorgon tas dränaget bort. Det ser jag fram emot!

Det här är sista ronden. Då gör jag knockout. Det räcker nu. En gång till och sen får det fan vara nog. Så det så!