Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

lördag 27 juni 2020

Färdig!

Sådärja! Då var Sagan om älvklockan klar. Den landade på 53 sidor totalt som ni kan se på bilden. Det som en gång var ett frö som dök upp i en meditation vecklade ut sig till en lotusblomma i betydligt större omfattning än jag anade från början. Det har varit en fascinerande resa att skriva den. Jag har fått lära mig att försöka släppa taget om hur den ska berättas och låta berättelsen visa vägen. Nyttigt och lärorikt. Efter ett antal redigeringsvändor blev det dags att sätta punkt. När jag började peta på kommatering och dylika småsaker insåg jag att det var dags att lämna den ifrån sig. Jag kommer inte längre. Visst hade jag kunnat peta vidare, men hela storyn finns där nu, så det var dags att säga hej då. Så nu har den skickats iväg till testläsare och en litterär agent. Så småningom skickar jag också till förlag. Känner mig inte riktigt redo för den resan än dock. En sak i taget. Ska bli spännande att få respons från testläsarna och agenten om Rosa, älvklockan och geten.

söndag 21 juni 2020

Sista redigeringen

Jag redigerar Sagan om älvklockan för fullt nu. Det är en sådan vacker process att läsa högt och smaka på
berättelsen. Se de olika nyanserna av den, höra var det blir konstigt och förstå vad jag kan göra åt det. Korta ner, formulera om, lyssna in melodin och få den att framträda ännu mer. Det är som en lotusblomma som successivt vecklar ut sina blad i takt med att jag lyssnar in och borstar bort jorden.

Det blir en vacker saga, och jag hoppas förlagen tycker lika dant när den landar i deras mejlboxar. Men en sak i taget. Nu ska jag redigera färdigt manuset. Jag har precis kommit till sista delen av älvklockan, där de är tillfångatagna av trollen och stackars Rosa och geten får äta trollmat. Men hellre det än att bli trollmat.

söndag 14 juni 2020

Den inre kritikern


En påminnelse till mig själv: ta inte din inre kritiker på så stort allvar.

I kursen Kom igång och skriv! där jag var testpilot fick vi lämna in en dramaturgisk kurva för en karaktär i ens manus. Jag bestämde mig för att börjat titta på mitt råmanus "Stavet hormar" igen, (det är en ordlek för den som undrar) en feelgood historia som jag skrev på 2014. Den har legat på vänt sen dess (barnböcker pockade på mer) och i mitt huvud hade det jag skrivit förminskats till ett i all hast nerkrafsat råmanus. Rätt skönt att inse att jag hade skrivit bra mycket mer än så.

Väldigt roligt att få konstruktiva tips och råd för hur jag kan utveckla mitt manus. Nu blev jag riktigt sugen på att utveckla historien ytterligare!

Tack Sofia Ymén för jättefin feedback på dramaturgin! Så glad att jag tog chansen att vara testpilot!

söndag 7 juni 2020

Det imperfekta


Jag skissar på en grej.
En målning som handlar om integritet.
Jag ritar med kolpennan.
Pausar.
Rådbråkar med mitt inre.
Suddar och ritar om.
För dialog med bilden i mitt inre och det som kommer ut på papper.
Får inte till känslan.
Suddar igen.
Blir frustrerad. Spänner mig. Andningen stannar upp.
Jag sansar mig. Varför stressa?
Ingen väntar sig en målning.
Ändå finns den där. Stressen och pressen.
Jag släpper skissen.
Går ut i trädgården istället.
Påtar i jorden.
Rensar ogräs.
Pysslar om.
Småpratar med växterna.
Går in när jag känner mig mätt på trädgården.
Tittar på målningen igen.
Ta det inte så himla allvarligt, lugnar jag mig själv.
Men det ska samtidigt kännas bra i magen, det imperfekta ska kännas bra.
Landa mjukt i mitt inre.
Jag sneglar på pennan och suddet.
Nej.
Inte nu.
Kanske senare, men inte nu.
Jag landar i det imperfekta, att låta det växa fram på pappret.
I sin egen takt.