Jag har varit i stugan i två veckor. Där är dålig täckning så att kolla mejlen i mobilen går bara på vissa ställen. Förutsatt att det är vackert väder. Vid regn är det helt uteslutet.
Jag blev väldigt medveten om hur mycket jag kollar mobilen varje dag, och i stugan blev det så fånigt för det fanns inget att kolla på - linjen var tämligen död nästan för jämnan. Det blev som en detox från internet. Väldigt skönt när jag väl kom ner i lugnet och till och med lät mobilen ligga kvar långa stunder i stugan medan jag var ute i skogen.
Det är rätt läskigt hur beroende vi är av de där små apparaterna. För att inte tala om sociala medier. Är den här upplevelsen mindre värd om jag inte kan dela den på instagram eller Facebook? Nej, var svaret. Det där har forskarna koll på - vårt dopaminbehov utnyttjar de effektivt på olika sociala medier, allt för att få oss att kolla igen efter antalet likes mm. Det är skrämmande. Och grymt skönt att komma loss från det. Kan ju erkänna att jag hängde rätt mycket på Facebook innan jag åkte till stugan. Kanske en timme om dagen? Nu hänger jag knappt där, ungefär fem minuter om dagen. Och det är en sådan befrielse! Istället läser jag just nu Stor magi av Elizabeth Gilbert. Den boken har väntat på mig i tre år och nu var det dags. Jag stryker under och gör anteckningar och reflekterar. Sådant var jag ganska usel på innan. Innan satt jag med ett öga i boken jag läste för tillfället och det andra ögat sneglade på mobilen. Förskräckligt beteende. Det blev en splittrad läsupplevelse.
Så...vad vill jag säga med det här? Att värna sin energi. För min del innebär det att sätta mobilen på ljudlöst medan jag skriver eller bloggar eller läser. Allt för att göra en sak i taget. För att vara i nuet. För att verkligen uppleva det jag gör här och nu. Om någon hör av sig i Messenger så får de vänta. Ingen blir gladare av att jag svarar halvdant där medan jag försöker läsa en bok. Jorden går inte under för att jag väntar med att svara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar