Att stänga av och stanna upp

Oj vad dagarna rusar förbi. Tyckte det var lördag nyss, och nu är det torsdag. I lördags var jag på symboldag om sakralchakrat. Vi skulle måla en bild av vår kraftmask. Den bild som kommit till mig under meditationen, som var ett tidigare moment av symboldagen, var så stark att den krävde att få komma ut på papper. Det blev därför ingen kraftmask utan snarare denna bild av mitt inre tempel där jag stannar upp och stillar mig. Hämtar kraft.

Gudinnan Artemis är i horisonten och spänner sin pilbåge mot nästa mål.

Igår var jag på drömcirkeln. Vi kom att tala om hur lugnt och fridfullt det är i vår grupp. Två i gruppen är elöverkänsliga och därför stänger vi av våra mobiltelefoner under träffen. Det är så skönt att sjunka ner i en fåtölj och mötas. Önskar alla kunde få uppleva det någon gång. Vi möter varandra, delar med oss av våra erfarenheter och vår visdom när vi hjälps åt att tyda varandras drömmar. En ömsesidig respekt, acceptans, omtanke och medkänsla utgör fonden för vårt drömtydande. Ett lugn säker sig över oss och vi landar i oss själva.

Hur många gör det idag? Stannar upp, stänger av mobiltelefonen och datorn och landar i sig själv?

Jag får ofta känslan av att vi gör tvärtom, vi springer allt vad vi förmår i jakt på lugnet, i tron om att ju mer nåbara vi är, ju fler likes vi får på fb, desto mer finns vi. När det är stillhet vi behöver. Ju mer vi hetsar desto mer kommer vi bort från vår inre kärna. Det är en stress med mobiltelefon och mejl, detta att alltid kunna bli nådd. Så himla skönt att stänga av och dra en gräns. Nu ska jag gå in i den här sfären, världen kan snurra vidare utan mig som uppkopplad. Och om någon behöver ha tag i mig under tiden får de vänta.

Så våga stänga av mobilen! Våga stänga av datorn. Och våga möta varandra. Samtala. Lyssna.

Våga vara närvarande.