Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

torsdag 10 oktober 2013

3,51 km meditation

3,51 km är promenaden jag går i stort sett dagligen. Sambon mätte sträckan på skoj en gång, därför vet jag.

3,51 km som är en meditation för mig.

Utmed den slingan börjar jag med att i tanken hälsa på den ståtliga gamla björken. Den är en markör. Om jag är för mycket uppe i huvudet och snurrar händer det att jag passerar jag förbi den utan att märka det. I så fall kommer jag på det en bit efter björken och det blir då en påminnelse att jag behöver lämna huvudet och fokusera på fötterna.

Längre fram på promenaden svänger jag in på den stig som trampats av tusentals fötter före mig. Den utgör en del av Askaleden och har gamla anor med forntida gravar och hålvägar. Om jag har en dålig dag snubblar jag över rötter och stenar. Bra dagar passerar jag förbi med lätthet.


Stigen i höstskrud

Stigen slingrar sig fram och leder mig till eken. En ståtlig gammal ek som säkert har sett en hel del. Här blir jag en stund. Jag hälsar på eken genom att luta pannan mot dess bark, se upp i dess krona och tacka för att den finns. Den är så rejäl och står så stadigt i marken. Den står där orubblig, skulle inte förvåna mig om den tålde en istid. Jag ställer mig sedan med fötterna i axelbredd så jag står stadigt på marken och andas. Blundar. Tar djupa andetag. Väntar med att andas in tills vågen kommer. Tills jag känner att jag vill andas in igen. Då andas jag in igen. För varje utandning ser jag inom mig att rötter går ut från mina fotsulor och går ner på djupaste djupet i marken. Jag blir ett med naturen. Ordentligt jordad.

Ekens krona


Öppnar ögonen och går avslappnad vidare till björken som står intill bäcken. Jag hälsar i tanken på den också och ser upp i dess grenverk. Den har en mossklädd barkbit som sticker ut lite och som jag alltid vill hålla i när jag hälsar på den. Kärlekshandtaget.

Stigen slingrar vidare och mynnar ut på kyrkans gräsplan. Om det är solsken lägger jag mig en stund på en bänk och lapar sol.

Nu är jag mätt. Går vidare, ser allt det vackra i naturen och njuter av att gå där på stigen. Kanske tar jag några bilder.

Till slut kommer jag till fotbollsplanen och där börjar en annan del av promenaden. Jag börjar fundera på vad jag ska fika när jag kommer hem. En kopp grönt te vore gott. Macka eller frukt eller hasselnötter eller ett kokt ägg till?

Den sista biten hem doftar just nu höst. Det är en sådan grundande, jordnära doft. Tänk att hösten kan dofta så gott. Nu är jag nästan hemma.

I bästa fall är kameran påfylld med nya bilder. Dagens fångst från meditationen på 3,51 km.

3 kommentarer: