Dramatik på biblioteket

Hämtade ut en bok på biblioteket härom dagen. Bibliotekarien skulle knappa in mitt lån i datorn och kvävde ett skrik för på tangentbordet satt en spindel. En liten söt spindel.
Jag, som är en djur- och naturvän ( särskilt sen jobbet i Nicaragua då jag såg STORA spindlar. Blev liksom avtrubbad då. Sen är det också det faktum att det finns inga giftiga spindlar i Sverige, varför då vara rädd för dem?) och därför har svårt att förstå spindelfobier, kvävde en fnissning.
Jag kunde inte låta bli att le medan hon föste ner spindeln på golvet och sedan försökte samla sig genom att dra några skrämda andetag. Hjärtat satt nog i halsgropen, tänkte jag. Ingen empati från mig, inte.
"Du sprang i alla fall inte iväg vilt skrikande och fäktande" sa jag i ett försök att avdramatisera händelsen.
"Nä lite självbehärskning har jag" sa hon.
Hade väl varit genant att göra just det, tänkte jag. Såg hur hon ängsligt sneglade efter spindeln som pilade runt på golvet samtidigt som jag fick lånekvitto och bok.
Hoppas spindeln släpptes ut i det fria.

Spindlar av den här storleken såg jag i Nicaragua.