Det är som en mosaik att skriva manus. Scenerna fogas ihop till en mosaik, en helhet som tillsammans bildar berättelsen. Steg för steg för steg tar jag i bygget av scenerna och mosaiken. 
Lyssnar och skriver och lyssnar och avvaktar och skriver. Låter orden komma, huller om buller. Låter flödet vara just ett flöde. Och till slut, efter flera vändor med redigeringen har jag ett manus jag är redo att släppa ifrån mig. Redigeringen är verkligen ett kapitel för sig. Berättelsen har jäst från 17 sidor till 46. Kanske blir det fler sidor, det visar sig. Nu ska jag pilla lite till och sen går den vidare.
Lyssnar och skriver och lyssnar och avvaktar och skriver. Låter orden komma, huller om buller. Låter flödet vara just ett flöde. Och till slut, efter flera vändor med redigeringen har jag ett manus jag är redo att släppa ifrån mig. Redigeringen är verkligen ett kapitel för sig. Berättelsen har jäst från 17 sidor till 46. Kanske blir det fler sidor, det visar sig. Nu ska jag pilla lite till och sen går den vidare.
Första anhalten är att låta min skrivkompis läsa och kommentera, sedan ska testläsare ta vid. När de har sagt sitt kommer jag skicka in till litterära agenter och en förläggare som väntar på min saga. Det känns pirrigt och väldigt roligt. Hoppas allihop kommer gilla den. Sagan som från början bara var några stolpar nerrafsade på ett papper. Den trängde sig emellan när jag höll på med draksagan del 1. Men nu har jag skrivit den. Sagan om älvklockan alltså.
Vad bra beskrivet mosaik. Väntar ivrigt på att läsa bara namnet älvklockan lockar
SvaraRaderaTack! Det ska bli roligt att få dina kommentarer. :)
Radera