Var ju på bröllop i lördags. Hamnade mittemot en person som ställde en massa frågor. Om mitt skrivande, om mina intressen, om den kreativa processen. Först fick jag tänka efter, men sen mindes jag. Och jag pratade och pratade och pratade. Kvällen flög iväg. Sex timmars middag, inga problem när man får prata om det man brinner för. Och när man har en god samtalspartner.
Det var som att vakna upp ur en lång dvala. De senaste veckorna har kretsat lite väl mycket kring behandling och hur min kropp reagerar. Samtalen i lördags fick mig att bli sugen på att ta upp mina intressen igen. Mitt liv fortsätter pågå även om jag går på regelbundna kontroller. Även om jag får ny dos var tredje vecka. Drömtydningen, romanbygget, bloggandet, fotandet och yogan kan jag fortsätta med. Och de vill jag fortsätta med.
Igår dammade jag av drömtydningspärmen. Den har legat och väntat på mig ett par månader. Kändes fint att ta upp den igen.
Vad roligt att få prata med någon som är så intresserad av den man är och vad man gör/älskar. Fint!
SvaraRaderaJa det var så givande! :-)
Raderaåååå underbart!!!!! <3 Vi träffar våra änglar längst vägen .. kramen!!
SvaraRaderaJa det var ett fint möte. En riktig budbärare. <3 Kram!
Radera