Priscilla Cogan pratar i sin roman Winonas väv om att lyssna. Hur viktigt det är att lyssna inåt. I skrivandet handlar det mycket om det. Ju mer jag lyssnar på mina karaktärer desto mer vet jag om dem. Desto lättare är det att berätta deras historia. Filmen spelas upp av sig själv. Allt jag behöver göra att få ner den på papper, vilket kan gå väldigt snabbt ibland. Handen hinner inte med i det snabba tempot. Då är det bra att ta hjälp av diktafonen och berätta det jag ser på min inre filmduk.
En del karaktärer ger sig tillkänna direkt. Det vet precis vad de vill, vad de gillar och inte gillar. Andra karaktärer är betydligt mer svårflirtade. Gömmer sig bakom andra. Vill inte ge sig till känna. Dem får man lyssna desto mer på. Ha tålamod till och vänta in. Till sist ger även de sig till känna.
heja heja!! <3
SvaraRaderaTack! ♥
Radera