En målning som handlar om integritet.
Jag ritar med kolpennan.
Pausar.
Rådbråkar med mitt inre.
Suddar och ritar om.
För dialog med bilden i mitt inre och det som kommer ut på papper.
Får inte till känslan.
Suddar igen.
Blir frustrerad. Spänner mig. Andningen stannar upp.
Jag sansar mig. Varför stressa?
Ingen väntar sig en målning.
Ändå finns den där. Stressen och pressen.
Jag släpper skissen.
Går ut i trädgården istället.
Påtar i jorden.
Rensar ogräs.
Pysslar om.
Småpratar med växterna.
Går in när jag känner mig mätt på trädgården.
Tittar på målningen igen.
Ta det inte så himla allvarligt, lugnar jag mig själv.
Men det ska samtidigt kännas bra i magen, det imperfekta ska kännas bra.
Landa mjukt i mitt inre.
Jag sneglar på pennan och suddet.
Nej.
Inte nu.
Kanske senare, men inte nu.
Jag landar i det imperfekta, att låta det växa fram på pappret.
I sin egen takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar