Regnet smattrar mot rutorna när jag skriver det här. Stormen Dennis ruskar om i trädkronorna och jag försöker skapa struktur i draksagan del 1. Det går rätt bra. Har insett att det var det som fattades i manus. Har skrivit en himla massa men saknat en vettig struktur. Det är svårt att få grepp om en hel hösttermin, det går inte att ha allt i huvudet - vilket jag försökte med i det längsta. Således åkte papper och penna fram. Datorn är bra för det mesta, men hjärnan behöver ibland ett papper att hålla i för överblickens skull.
Nu har jag skapat den. Jag har gått igenom en enorm utveckling sen jag började skriva på draksagan 2017, och den resan är inte över än. Inte på långa vägar, som det känns just nu. Men vad spelar det för roll? Jag har lärt mig att njuta av resan istället för att stirra mig blind på målet. En verklig utmaning för den som har en stark presterare inom sig. Istället pausar jag ofta och njuter av tulpanbuketten istället.
Eller dricker en kopp te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar