Mannen som hyrde en familj

Bokens titel: Mannen som hyrde en familj

Författare: Susanne Brijker

Förlag och år: Hoi förlag 2019

Finns hos: Hoi förlag  Omnible samt
Här o här 

ISBN: 9789176971956
Betyg:-5

Handling:

Trots att han är långt över pensionsåldern har 83-årige Gustav inga planer på att lägga karriären och därmed sin höga position på hyllan. Men mitt under ett viktigt styrelsemöte faller han plötsligt ihop av en stroke. När han vaknar på sjukhuset kan han tänka klart, men kroppen vill inte lyda honom och talet hänger inte längre med.

Gustav, som inte har några barn, tvingas inse att han inte kan ta hand om sig själv och flyttar till StjärnHof, traktens lyxigaste äldreboende. Här värderar man att familjen finns på plats och eftersom Gustav alltid strävat efter att vara lyckad hyr han en familj. Lättare sagt än gjort. Istället för den perfekta familj Gustav tänkt sig står han nu med den evighetsstuderande losern Kristoffer till son, en ensamstående mamma till svärdotter och hennes två diagnosspäckade ungar till barnbarn.

Mina tankar:

Den här boken innehåller sorg, kärlek, humor och allvar utan att det blir jobbig läsning. Gustav är en rik man som har satsat allt på karriären. Han har därför ingen familj vilket blir ett problem för honom när han kommer in på ett äldreboende. Jag tyckte mycket om den här boken. Den gav mig många goda skratt då Gustav ser på sin omgivning. Jag associerar till En man som heter Ove, eftersom den boken också handlar om en ensam gubbe, men jag tycker den här berättelsen är ett strå vassare då den bjuder på så många snygga gestaltningar. Det var en fröjd att läsa boken för kärleken till svenska språket och hur man kan beskriva en händelse ur en 83-årings perspektiv och samtidigt få en att gapskratta. Det är en välskriven berättelse som aldrig blir tråkig. Jag fick både skratta och gråta och känna en värme i det fina med att ha en sorts familj även om man inte är det rent genetiskt. Hoppas verkligen att boken blir film för det var många scener som blev så levande med Susanne Brijkers skickliga gestaltning.

Tusen tack Hoi förlag och Susanne Brijker för att jag fick läsa och recensera denna varma och roliga debutroman!

Illustrationer och planer om filmklipp

Sista deltävlingen i Melodifestivalen var tydligen igår, men jag kollade inte. Jag gick istället omkring och fånlog sedan jag hade upptäckt ett meddelande från illustratören som gjorde mig så himla glad. Jag fick nämligen se illustrationer från arbetet med Simons äventyr. Ska dela dem när jag har fått dem på mejlen. Det är en väldigt speciell känsla att se sin berättelse ta form med illustrationer. Upprymd och hög på livet, är det närmaste jag kan komma om jag försöker sätta ord på det. Så det var vad jag gjorde – gick omkring och fånlog över att min berättelse kommer bli så fin – medan en stor del av Sverige tycktes kolla på Mello. Åtminstone verkade det så i mina flöden på sociala medier.

Loppisfynd som inspirationskälla

Åh jag har så många planer och tankar om filmklipp jag vill göra i samband med att Simons äventyr släpps, men det får bli ett projekt senare i år. När jag var på TellUs 2019 (Östergötlands bokmässa) kom jag att lyssna på Elias och Agnes Våhlund när de berättade om Handbok för superhjältar. Det var enormt inspirerande när Elias berättade om deras arbete med att ta fram böckerna. Jag fick många idéer efteråt som jag skrev ner. Tänker göra verklighet av dem till maj ungefär.

Elias och Agnes Våhlund på TellUs

Struktur i draksagan

Regnet smattrar mot rutorna när jag skriver det här. Stormen Dennis ruskar om i trädkronorna och jag försöker skapa struktur i draksagan del 1. Det går rätt bra. Har insett att det var det som fattades i manus. Har skrivit en himla massa men saknat en vettig struktur. Det är svårt att få grepp om en hel hösttermin, det går inte att ha allt i huvudet - vilket jag försökte med i det längsta. Således åkte papper och penna fram. Datorn är bra för det mesta, men hjärnan behöver ibland ett papper att hålla i för överblickens skull.

Nu har jag skapat den. Jag har gått igenom en enorm utveckling sen jag började skriva på draksagan 2017, och den resan är inte över än. Inte på långa vägar, som det känns just nu. Men vad spelar det för roll? Jag har lärt mig att njuta av resan istället för att stirra mig blind på målet. En verklig utmaning för den som har en stark presterare inom sig. Istället pausar jag ofta och njuter av tulpanbuketten istället. 

Eller dricker en kopp te.

Första responsen

Under veckan fick jag färdigt Sagan om älvklockan. Färdigt i det avseendet att min skrivkompis fick ta vid. Hon var snabb med respons, redan efter två dagar hade hon läst ungefär halva manuset. Ivrig är hon och har många bra synpunkter. Det är gott att se förslagen, se hur så mycket bättre texten kommer bli.

Det är fantastiskt roligt att få respons på en text jag jobbat med under en längre tid. Visst känns det pirrigt att lämna ifrån sig texten, men när min skrivkompis säger att geten är cool och rolig kan jag inte annat än le. För det var precis den känslan jag ville förmedla när jag skrev Sagan om älvklockan. När hon dessutom säger att sagan är helt ljuvlig med tomtarna och trollen – då kliar det i mina fingrar att sätta igång med redigeringen igen. Men inte än, min text behöver vila. Jag märker också att min hjärna är aningens trött, den liksom slirar på orden. Bäst att låta det vila i en vecka. Sen blir det nya tag för att vässa texten ytterligare.

Mosaik

Det är som en mosaik att skriva manus. Scenerna fogas ihop till en mosaik, en helhet som tillsammans bildar berättelsen. Steg för steg för steg tar jag i bygget av scenerna och mosaiken. Lyssnar och skriver och lyssnar och avvaktar och skriver. Låter orden komma, huller om buller. Låter flödet vara just ett flöde. Och till slut, efter flera vändor med redigeringen har jag ett manus jag är redo att släppa ifrån mig. Redigeringen är verkligen ett kapitel för sig. Berättelsen har jäst från 17 sidor till 46. Kanske blir det fler sidor, det visar sig. Nu ska jag pilla lite till och sen går den vidare.

Första anhalten är att låta min skrivkompis läsa och kommentera, sedan ska testläsare ta vid. När de har sagt sitt kommer jag skicka in till litterära agenter och en förläggare som väntar på min saga. Det känns pirrigt och väldigt roligt. Hoppas allihop kommer gilla den. Sagan som från början bara var några stolpar nerrafsade på ett papper. Den trängde sig emellan när jag höll på med draksagan del 1. Men nu har jag skrivit den. Sagan om älvklockan alltså.

The raven

A raven came to me, sailing upon the winds playing with them joyfully. It made sounds with its throat that sounded like a toy made of wood. Come, the raven called. Come and play with me. Let the wind carry you, leading you by the song of your heart. 

Trust your heart and let us play! ❤️