Skrivstreak

På Instagram pågår skrivutmaningen #skrivstreak under maj månad ledd av @wrinspo. Den går ut på att skriva en mening varje dag. En mening i ens pågående skrivprojekt. Jag märker faktiskt skillnad. Tänkte till en början att en endaste mening kan väl inte göra något men faktum är att det är en lagom ambitionsnivå. Det är som att jag lättare kommer över tröskeln. Det är annars lätt att hitta på ursäkter så som att kolla någon tv-serie. Tänka att äh, jag skriver imorgon istället. Men då blir det inte av. I och med att jag bara behöver skriva en endaste mening är det som att det känns lite lagom slappt. Jo, men en endaste mening kan jag väl klara av. Och sen kan jag sätta mig och glo TV.

Det funkar ungefär som att tänka bara fem minuter. Jag behöver bara skriva i fem minuter. Det är lika effektivt. Och rätt vad det är så har jag skrivit i typ 20 minuter.

Utskrivet synopsis.

Idag har jag fått mer ordning på mitt synopsis. Det är så häftigt, för jag ser att det regelbundna nötandet faktiskt ger resultat. Boken växer fram allt eftersom. Det är så grymt skön känsla!

Ett speciellt bokfynd

Igår när jag var till Friskis och Svettis för veckans danspass, hittade jag den här boken i bokbytarhyllan. Pianostämmaren av Daniel Mason.

Älskar när jag hittar böcker av det här slaget. Vad är så speciellt med den här boken då? Jo huvudpersonen heter nämligen Drake i efternamn. Och jag skriver ju om en drake. Synkronicitet när den är som bäst hehe. Och dessutom - boken heter ju Pianostämmaren. Jag fick i helgen till mig i en meditation att se på mitt skrivande som en trappa där varje steg är som en tangent på pianot. Varje steg är som en resa i sig, ett musikstycke i sig. Därför var just den här boken rolig att hitta. Någon dag ska jag måla den trappan.

En vänlig grönskas

Promenaden är en kraftkälla för mig. Särskilt nu när fåglarna kvittrar för fullt och det grönskar och blommar överallt. Jag blir så lycklig av all växtlighet och nynnar på En vänlig grönskas rika dräkt. 

Jag tar några djupa andetag och bara lyssnar. Koltrastarna kvittrar och bofinken söker också sin partner. Jag bevarar det här ögonblicket till november, sparar det som ett guldkorn i min inre skattkista att ta fram när mörkret sänker sig och det känns långt till våren och ljuset. Då ska jag plocka fram det guldkornet och minnas.

Konstnärsträff

I tisdags gjorde jag något annorlunda. Jag var på konstnärsträff med mig själv. Det var både läskigt och samtidigt väldigt kul. Det var som om jag väntade på att någon skulle ifrågasätta mig, att jag satt där jag satt och fantiserade fritt. Känns väldigt fånigt att tänka så men jag intalar mig att det säkert är en alldeles vanlig reaktion. Jag menar, det var inget jag fick lära mig i skolan direkt att sitta i en fåtölj och bara fantisera.

Men om jag ska ta det från början. Jag har påbörjat en 12-veckors självstudiekurs i att leva kreativt av Julia Cameron. Varje vecka har man ett antal övningar att göra och vissa av dem ska göras varje vecka, däribland konstnärsträffen. Jag tänkte igenom vad jag ville hitta på under den träffen och skrev en lista. En av sakerna som kändes lockande var att besöka biblioteket och sätta mig i en fåtölj och fantisera. Till hjälp hade jag följande övning som jag har kommit på:

Sätt dig var som helst där du får vara ifred en timme. I skogen eller i stan eller hemma - det spelar ingen roll. (Stäng av mobilen så du kan koncentrera dig.) Sen ser du dig omkring och hittar på en historia om någon person eller ett föremål. Börja historien så här:
Det där kanske ser ut som en helt vanlig ... (fyll i) men i själva verket.... 

Det får gärna vara hur urflippat som helst. Som om du har tagit någon drog eller druckit alkohol. Eller druckit matcha. Eller har mediterat hehe. (Jo, jag har kommit in i sådana tillstånd under meditation) Ju mer knasigt desto bättre. Häv tyngdlagen! Häv alla tänkbara lagar och regler som dyker upp. Bara rocka loss med fantasin! Om du vill antecknar du det du kommer på. Det är förstås helt frivilligt. Jag testade att anteckna allt till en början men tröttnade snart, det blev stopp i flödet. Gick därför över till att bara anteckna stolparna. 

En timme gick fort, kan jag glatt konstatera. Och i min anteckningsbok hade jag rafsat ner stolpar till en mängd historier. Tänk vad ens fantasi kan hitta på utifrån bara en detalj.

En helt vanlig stång. Eller?