Guiden

Fotot har min syster tagit.

Han var som en jägare. Eller snarare en sorts guide.

Grundtrygg. Koll på alla elementen. God kännedom om naturen överhuvudtaget. Men det var bland människorna han behövdes, det var där han verkade. Han visade dem vägen i naturen. Om han fick välja föredrog han fjällen framför människor. Något av en enstöring ja visst, men det var en förutsättning.

De drogs till honom. I hans blick fanns universums visdom, i hans utstrålning lugnet hos den som bara vet saker och ting. Han hade inget behov att bevisa något. Han levde mycket enkelt med få tillhörigheter. Allt han behövde fanns i stugan och på fjället. Tror det var därför folk drogs till honom. De ville också känna det där lugnet och den där visheten om så bara för en kort stund. Så han tog emot dem. Och han visade dem fjällen och vidderna men pratade inte särskilt mycket. Det behövdes inte, deras själar förstod ändå.

Efter ett besök hos honom och på fjället var inget sig likt i deras liv. Han var känd utan att ha ansträngt sig. De kom ändå eftersom alldeles för många känner sig vilsna i detta materiella samhälle. Och han tog emot dem. Visade dem fjället och lät dess visdom göra sitt jobb på deras sargade själar. De fick frid och kraften att ta tag i sina liv.