Intervju: Eli Åhman Owetz

Rolig läsarrespons Eli har fått.

Författaren Eli Åhman Owetz (senast aktuell med Brevvännerna) svarade på några av mina frågor i intervjun hos Skrivradion. Eftersom jag hade cirka 20 frågor kvar hörde jag med Eli om hon kunde tänka sig att svara på fler. Här nedan följer svaren.

Du har skrivit sex romaner hittills. Vilken bok var roligast respektive jobbigast att skriva?
Roligast hade jag nog när jag skrev Anna-Lisas Antik, min debutroman. Det var bara på skoj, en lek,en kontrast till jobbet där jag börjat vantrivas. Inga krav, inga läsare eller förlag som förväntade sig något. Bara jag och berättelsen.

För en del författare blir karaktärerna så levande att det känns tomt efteråt när manuset är färdigt för utgivning. Vilken karaktär har känts mest nära respektive mest utmanande för dig att skriva om? Varför just den? Var Erik i Brevvännerna lätt att komma nära?
Kompisarna Bettan, Matte och Carina i ”Hemma hos Bettan” kändes nära. De är 54 år och har varit kompisar sedan de var 14. Jag hämtade bitar av mig själv till alla tre karaktärerna och lät dem lyssna på samma musik som jag lyssnade på under 1970-talet.  Och det var vänskapen med mina gamla kompisar från den tiden, vi är fortfarande vänner, som gav mig idén till boken.
Erik? Jo, jag tyckte det var lätt att komma nära Erik, precis som med Matte i Hemma hos Bettan. Jag har alltid haft lätt att umgås med killar, män, och tänker ibland att jag är manligare än många män jag mött. Min redaktör Sarah fick mig att stryka några formuleringar i ”Bettan”, hon tyckte att Matte lät gubbig. Så det kanske är det jag är - en gubbe!

Vilka är dina tre bästa råd till en aspirerande författare?
1. Skriv av lust och med glädje.
2. Låt sedan ditt färdiga manus vila en tid och skriv sedan om och och om och om och textredigera tills du inte orkar längre.
3.Skicka in till många förlag och om något av dem erbjuder dig utgivning låt Författarförbundet granska kontraktet innan du tackar ja.

Vilken är den roligaste läsarresponsen du fått?
Många läsare skriver till mig om trekaffet i butiken Anna-Lisas Antik. De gillar att det återkommer i böckerna och tycker att jag ska öppna en retrobutik så att de får komma på trekaffe. Och på en releasefest fick jag en burk toscakakor i en fin burk med etiketten ”Till 3-kaffet” av en läsare. Hon hade dessutom satt dit en klisterlapp i form av en groda, en referens till en händelse på ett trekaffe i ”Flickorna i speceriaffären”. Och sedan fick jag en vacker broderad duk av en annan läsare, på Feelgoodfestivalen i somras, också tänkt till trekaffet. Så häftigt!

Vilken/vilka författare inspireras du av? Varför denna/dessa?
Det kanske låter konstigt, men jag inspireras inte av andra författare när det gäller skrivandet. Jag känner att jag har min egen ton och mitt eget språk och försöker utveckla det istället för att snegla på andra för inspiration. Men jag har förstås favoritförfattare, till exempel P O Enquist, Majgull Axelsson, Anders de la Motte och amerikanska Mary Kay Andrews (som skriver feelgood som utspelar sig i amerikanska Södern). 

Vad läser du just nu?
Mina julklappsböcker: Deckaren/spänningsromanen ”The Hunting Party” (Nyårsfesten) av Lucy Foley och självbiografin ”Me Elton John”.

Tusen tack Eli Åhman Owetz för en trevlig intervju!

Sister Suicide av Kris Kite

Bokens titel: Sister Suicide
Författare: Kris Kite

Förlag och år: Under the Kite Publishing 2019

Finns hos: Under the Kite Publishing  Omnible samt
Här o här 

ISBN: 9789198525014
Betyg:4

Handling:
PANG! Min panna slår in i en haka och magen buffar mot en kropp. Jag tar ett steg bakåt och kväver en flämtning. Jay Drake står livs levande framför mig! Reagerade han inte på mig, eller? En liten skiftning i ansiktet? Det är svårt att veta, pilotsolglasögonen döljer. Han rättar till pannbandet under den spanska hatten. Sekunderna är minuter, mitt hjärta slår i hundratjugo, tills Jay smilar befriande.

Junia, en rocktjej från Bredäng, törstar efter kärlek och trygghet, något hon inte fått under sin uppväxt. Jay, gitarrist i det engelska rockbandet Dragons, är rädd för kärlek och vågar inte släppa in någon i sitt liv. Efter att de två krockat in i varandra kan ingen av dem stå emot den passion som snabbt växer fram. De påbörjar en resa i det djupa, vad de saknar och längtar efter, men inte klarar. Jays missbruk ligger som nattsvarta vingar över dem båda. Kommer de att bli varandras räddning eller undergång?

Mina tankar:
Sister Suicide är en välskriven debutroman om rocktjejen Junia som blir kär i gitarristen Jay. Vi får följa henne till London där hon skapar sig ett liv. Jag har aldrig läst något liknande och blev positivt överraskad. Måste erkänna att jag var rätt fördomsfull när jag satte igång. Dels var det omslaget, dels var det baksidestexten som gjorde att jag drog mig för att läsa. Den snygga gestaltningen fick mig dock snabbt på bättre tankar. och nu är jag glad att jag fick chansen att läsa denna annorlunda roman. Vanligtvis läser jag en hel del feelgood, men när jag började med den här var jag rejält blasé på den genren. Sister Suicide var därför perfekt att varva med, den rådde bot på likgiltigheten! 

Den är snyggt gestaltad och har vackra formuleringar här och var. Det är en ganska dyster historia, vilket kanske är vad man kan vänta sig av en berättelse med "sex drugs and rock 'n' roll". Men kärleken mellan Junia och Jay finns där hela tiden, trots Jays missbruk och ångest att våga satsa på dem. Det var speciellt en scen som träffade mig rakt i hjärtat. Det var när Junia pratar med Jay om att bli ett par. Hon säger något i stil med "Det är inget märkvärdigt" Och jag tänker att så är det med många saker här i livet. Vi springer omkring och undviker dem för att vi bygger upp värsta ångesten, istället för att avdramatisera och bara göra det. Jag tyckte mycket om boken för Junias envisa kärlek till Jay, för deras starka kärlek överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer en del två, för jag vill så klart veta hur det gick för Junia och Jay sedan.

Tusen tack till Kris Kite och Under the Kite Publishing för att jag fick läsa och recensera denna starka och fina debutroman! 

Redigeringen fortskrider

Jag ska aldrig mer säga att jag bara ska skriva ner en saga. Jag trodde det skulle gå fort att skriva ned Sagan om älvklockan, men den bara växer och växer. Jag har börjat förstå att det är vanligt vid redigering. Det är precis samma fenomen med draksagan. Ursprungligen var Sagan om älvklockan på 17 sidor. Nu har den vuxit till 25. Så naiv jag var. Men nu är jag inne på sista tredjedelen i alla fall. Fyra dagar är Rosa och geten hos trollen. Jag har nu kommit till dag två.

Det blir säkert bra i slutänden. Jag ska inte pressa fram något utan mera tråckla och brodera, då fungerar jag som bäst. Och rätt vad det är har jag skrivit färdigt allt! När nu det blir. Kanske i mars? Vi får se. Huvudsaken är att jag har roligt på vägen. Och det har jag nu, särskilt med att skriva om trollmor. Hon är störtskön!

Sneak peek

Jag fick denna bild i ett mejl från illustratören på förlaget. Det är ett utkast till Simons äventyr som kommer hösten 2020. Till höger har ni Simon, en busig mus som råkar komma till Norge. Där lär han känna Viktor (till vänster) Vad händer sen? Det får ni läsa i höst då boken kommer.

Inspiration

Efter att ha tagit ledigt från skrivandet under jul- och nyårshelgerna drog jag igång igen. Jag fortsatte med sagan om Älvklockan då den var lättast att komma in i efter uppehållet. Jag håller på att redigera och har nu kommit till sista tredjedelen. I det avsnittet möter Rosa och geten några troll. Jag insåg när jag skrev om trollmor att jag hämtat inspiration från gangstrar i Johannes Vivers debutroman Dagen F. Lite otippat kanske, men mycket underhållande vilka vägar ens fantasi tar.

En inspirationskälla.

Jag hämtar inspiration överallt, även i vuxenromaner. En kanske kunde vänta sig att jag skulle läsa framförallt barnböcker eftersom jag skriver för barn, men nix - jag läser allt möjligt. Jag tror det är nyttigt för hjärnan att pröva olika genrer och berättarstilar. Så läs allt du kommer över, det är mitt råd.