Vikten av klister i baken

Har fått in rutinen att sitta med manus varje dag i åtminstone en halvtimme. En del dagar går det trögare än trögast. Men jag sitter ändå. Skriver ändå. Tänker att det som är skrivet går i alla fall att redigera, det oskrivna kan jag inte kolla igenom sen och putsa till det bättre. Andra dagar går det otroligt bra och jag har fullt sjå att få med allt som pockar på min uppmärksamhet.

Och så här är det för de flesta. Böcker kommer inte ut på papper genom att vänta på inspiration utan genom träget skrivande, dag ut och dag in. Till slut har man karvat fram historien ur trästycket. För jag liknar processen vid ett trästycke. Du cirklar runt det, känner in vad träblocket har att säga. Tonar in dig på det. Sen börjar du skissa. Sen karvar du lite försiktigt här och var. En struktur börjar ta form. Du karvar mer och mer. Till slut har du en figur. Då putsar du. Putsar och putsar och putsar tills figuren är redo att möta världen.

Som inspiration på vägen tänker jag på bilder som den här. Magin som uppstår när man läser.

 

Och deltar i webinarier som det här. På fredag ska vi prata om att skriva noveller. Och lyssnar på författarpodden som jag fick tips om av Simona Ahrnstedt. Det gör mycket för inspirationen att komma i kontakt med andra skrivande. Är väldigt glad för min smartphone så jag kan lyssna på författarpodden och andra intressanta program. Idag upptäckte jag appen från Sveriges radio. Jisses vad mycket jag har att lyssna på! Som alla intressanta sommarpratare. Hm, gäller hålla disciplinen varje dag nu! :)