I boken Eld får häxorna byta kroppar med varandra. Tankemässigt är de sig själva men de har bytt kropp.
Intressant tankeexperiment. Lite så känns det att lära känna en karaktär. Jag vet att jag verkligen fått in känslan när jag blir förvirrad över mina känslor. Är det jag som känner det här eller är det karaktären? Jag lever mig verkligen in i den karaktären.
Värst är det att beskriva en trångsynt person. I våras funderade jag några dagar väldigt mycket över en karaktär. Jag blev alldeles ångestfylld av att beskriva henne och ville bara fly från alltihop. Hon gjorde mig på uruselt humör. En vän fick påminna mig om att jag själv hade hittat på den här karaktären.
-Hon finns ju inte på riktigt.
Nej, jag vet. Det är det som är det knäppa. Hur kan jag bli så upprörd över en karaktär?
Då vet jag i alla fall att jag har lyckats. Jag har fått karaktären levande.
Det känns som att gå i karaktärens skor.
Väldigt intressant! Visst är det så. Stor kram till dig och tack för dina varma hälsningar hos mig!
SvaraRadera:) Stor kram tillbaka! ♥ ♥
RaderaI verkligheten är väl detta en s.k. energislukare. Sådana gör man klokast att ignorera, vända på klacken och gå. Men visst, du har verkligen lyckats få fram karaktärens kärna. Kanske är det något du bör få ur dig, eller åtminstone få vetskap om..? Självinsikt är det få förunnat !
SvaraRadera:) I boken Moderspassion är en sådan person skickligt beskriven. Det är väl det man säger, skriva är lite terapi. Men det är även spännande att utforska och lära känna en karaktär och se vad som driver dem. De har oftast inte rakt igenom en egenskap, det finns gråzoner i varje människa.
Radera