Ibland gör jag rejäla bokfynd. Fann den här boken för en tia på Kretsboden och kände direkt att den skulle jag ha.
Så här står det på bokbörsen:
En underbar roman och en upptäcktsresa i livsvisdom. Möt Winona Pathfinder, en åldrande sioux- och medicinkvinna, och ta del av hennes budskap om tro och hopp, kärlek och sorg och viktigast av allt om konsten att lyssna! Winona Pathfinder överraskar sin familj med att berätta att hon ska dö om två månader. Winonas dotter Lucy tar sin mamma till Meggie O´Connor, en medelålders frånskild psykolog. Winona är en motvillig patient som bestämmer sig för att vända på rollerna och istället lära doktor O´Connor några saker om livet, samtidigt som hon envist vägrar att ta tillbaka sina planer på att dö. När hösten går över mot vinter i det natursköna Suttons Bay, i norra Michigan, fångar Winona Meggie i sitt nät. Den alltid tvivlande Meggie ser sina professionella terapimetoder bryta samman inför den jordnära, humoristiska och högtflygande anden hos sin lärare. Vem helar vem? Kan psykologen Meggie övertala Winona att stiga tillbaka från andarnas port? Medan Meggies ögon öppnas återupptäcker hon romansens dragningskraft som involverar henne med två indianska män. Märkliga syner visar sig och Meggie står inför kampen med sin motsträviga patient, som är beväpnad med bönepipa, ett stort hjärta och en stark övertygelse om att hon är på väg att lämna jordelivet och gå över till andra sidan. Med skönhet och styrka framträder berättelsen som är djupt rotad i traditionell indiansk lakotavisdom.
Den här boken innehåller så mycket mer än bara terapi. Den har fler djup och varje kapitel har sin visdom att förmedla. Författaren inleder kapitlen med utdrag ur någon bok. C.G. Jung, Joseph Campbell (Myternas makt) och Jean Shinoda Bolen (Gudinnorna inom oss) för att nämna några. Dessa böcker har nämnts flera gånger i drömcirkeln. Jag har läst Gudinnorna inom oss och därför gav Winonas väv mig extra djup.
Jag har valt ut ett snitt som jag tycker särskilt mycket om:
"För mig är ärren och de grå murbruksådrorna mer intressanta än en fläckfri fasad, för i sådana virrvarr finns en historia invävd."
...."om murarnas skönhet och uthållighet och om det faktum att de bär på en människas historia"
Det är den här synen på oss själva vi uppmuntras till under symboldagarna och i drömcirkeln.
Se vad som finns inom mig.
Vara stolt över min historia, över de sprickor och fläckar som finns i min fasad.
Behöver jag säga att jag kommer läsa boken flera gånger? Redan nu har den många understrykningar.
Ibland gör man verkligen fynd! Det finns så mycket att säga om detta... Indianernas visdom, jordnära och ändå så "högtflygande". Osentimentala i förhållande till döden inte minst. En fårad kind säger ju så oändligt mycket mer än dagens ideal där åldrandet ska döljas så mycket det går. Att se varann, kunna lyssna och vara öppen är väl ändå det viktigaste... kram på dig!
SvaraRaderaJa det är en bok med många djup. De har en skön attityd till döden. undrar om det ens är möjligt att dö så där. Att hjärtat bara slutar slå för att det är dags. Mm en fårad kind har en historia att berätta. Men skenet kan bedra. Bara för att man har en slät kind behöver det inte betyda att livet varit lätt för en. Skrapar man lite på ytan så.... håller med dig om att det viktigaste är att se varandra, lyssna bortom fasaden och vara öppen. kram!
Radera