I nöden föds kreativiteten

2010 verkar vara året då vi tvingas tänka om och se nya lösningar. När man tvingas tänka i nya banor blommar kreativiteten upp. Det är intressant att se vad som händer när flyget var stoppat pga vulkanaskan. Folk får ta sig fram på andra sätt. Fartyg skeppar hem människor. Taxibolagen tjänar storkovan på folk som John Cleese som har pengar för att ta sig hem.

Detta påminner mig om boken Ninas resa av Lena Einhorn som jag läste för några månader sedan. Nina var Lenas mor och hon överlevde andra världskriget. Hon beskriver där hur hon och hennes familj lyckades överleva i gettot genom att tänka ut kreativa inkomstlösningar. De handlade med ädelstenar på svarta marknaden för att få mat på bordet. En nyttig erfarenhet vi idag kan dra lärdom av. I nöden, när inga "vanliga" (dvs via lönearbete) inkomstvägar finns - då får man lyfta på blicken och se sig om efter kreativa lösningar för att tjäna pengar.

Det är en omvälvande tid vi lever i. Och detta är bara början om man ska tro de som tolkar Mayakalendern. Ska bli spännande att se vad som händer härnäst. För jag tror inte vi kan sätta oss till ro i sofforna nu när vulkanen Eyjafjallajökull har slutat fisa.

Frosseri i vårtecken

Har gått en promenad och ser att blåsipporna och vitsipporna är på väg att slå ut i full blom. I torsdags såg jag min första nyckelpiga för i år. Jag såg också min första humla. Dessa stora varelser som om de hade känt till fysiklagarna hade de inte flugit. Tur för oss att de inte känner till dem. Tussilagon lyser upp dikena och har snart blommat ut. Krokusen sjunger också på sista versen. Citronfjärilarna har nu gjort sällskap med nässelfjärilarna.

Våren 2010 är otroligt efterlängtad sedan den ihärdiga vintern. Det var någon som sa till mig att man uppskattar våren desto mera när den väl kommer. Jag är böjd att instämma nu. Jag gläds över minsta vårtecken och har konstaterat att det är jag inte ensam om. Kim har också bloggat om vårtecken i hennes närhet.

Av alla vårtecken är nog nyckelpigan min favorit.
Vilken är din favorit?

Glömda ord

Vill göra er uppmärksamma på en blogg jag lagt till under veckan. Det är en blogg om nästan helt bortglömda ord, som för mig är mycket underhållande att kika in på varje dag. Fast många av orden är inte främmande för mig, t ex schangdobelt har jag hört användas många gånger.
Vad säger ni, är schangdobelt ett så gott som bortglömt ord?

Vad gör den till en guldklimp?

Jag fick en rejäl nostalgitripp under påskhelgen.
Var hos D som tänker skänka bort sin stora suddgummisamling på motsvarande 1,5 liter. Jag blev alldeles salig av minnen som sköljde över mig när jag tittade igenom samlingen. Några sudd var från min egen samling som D fått efter intensiva övertalningskampanjer. Särskilt ett sudd mindes jag. Det var en liten resväska i glittrigt rosa plast som innehöll små sudd föreställande borstar med hjärtan på. När jag höll den lilla resväskan mindes jag triumfen jag känt när jag äntligen lyckades byta till mig väskan. Den var högt åtråvärd, guldklimpen i min dåvarande samling.
Varför, frågade jag mig. Vad var det som gjorde just den här väskan mer åtråvärd än alla andra sudd?
När jag tittade ingående på sudden som är minst 25 år gamla, var det detaljrikedomen som slog mig. Jag minns detaljerna än idag. Minns hur hänförd jag var över den pyttelilla supersöta hårborsten med ett vackert hjärta på. Den var som gjord för cindy att ha i sin hand. Precis lagom storlek.
Så det är det som är tricket.
Detaljerna.
De flesta sudd hade förlorat sin glans men jag mindes hur gott en del hade luktat (de var mest åtråvärda) och hur detaljerade och fina jag tyckte en del var.
Så här är det också med böcker.
Vad är det som gör att vi minns en del böcker mer än andra?
Detaljerna. Vi har fått oförglömliga bilder av någon av karaktärerna som hänger kvar länge efteråt. Bilder som gör att vi gärna återkommer till boken, om och om igen.
Det gäller alltså att skapa oförglömliga bilder av sina karaktärer. Det är då skrivandet blir riktigt roligt, karaktärerna får liv. Och det är ju det som är grejen. Man vill tillbaka till den där dockskåpskänslan från när man var liten. Då man glömde allt och det enda som existerade var dockan och dess öden och äventyr.

Aldrig...

...har väl våren varit så efterlängtad som nu. Till slut kom den ändå även om jag tvivlade väldigt mycket emellanåt.
...har jag blivit så glad av att se tussilago i dikesrenen. Såg årets första för några dar sen.
...har jag haft så roligt av en faktabok som när jag läste Skriv på!.
...hade jag kunnat ana att en personanalys skulle vara så givande att göra. Men det var den.

Om skrivprocessen

Såg denna vackra beskrivning om skrivprocessen och den kreativa processen överhuvudtaget som jag vill dela med mig av. Och vem har skrivit den om inte Paulo Coelho. :)

Ny bloggvän

Malin Johansson har lagts till i blogglistan.
Alltid trevligt med bloggar om skrivande.
Tänkte ni ville veta det. :)

Trevlig påskpresent!

Fick dessa två böcker med mejlen häromdagen av Johanna Wistrand.
De kom mycket lägligt med tanke på mitt tidigare inlägg om rutiner
och fördjupning i intressefrågor. :) Tack, Johanna!

April

Visserligen är det ett par dagar in i april, så det börjar bli väl sent med en kommentar om denna månad. Nåväl, det får ni stå ut med... :)
April har nummer fyra och ur ett numerologiskt perspektiv är det en bra månad att upprätta bra rutiner och följa dem. (En rejäl spark till mig själv att skaffa en hållbar rutin för mitt skrivande ;-)) Det är också en bra månad för att utbilda sig, fördjupa sig på något område som intresserar. Typiskt för personer med livsväg fyra är att de har järnkoll på ekonomin och betalar in sina räkningar så fort de bara kan, helst innan räkningen ens har kommit.... ;-)
Det är nog därför ingen slump att vi har deklarationen att rota med under april.

Skriv på!

Hurra för mig! Har läst ut boken Skriv på! Det tog sin tid att komma igenom den, mest för att jag ständigt hittade på en massa ursäkter. Men nu har jag alltså tuggat mig igenom boken. Det var värt det, fick en del aha-upplevelser för hur jag kan förbättra mitt skrivande. Hon pratar bl.a. om vikten av att ha gjort en utförlig personlighetsanalys av respektive karaktär. Om man gjort det kommer bihandlingar och scenerna av sig själva. De olika personerna får eget liv och berättar för en vad som ska hända.
Visst låter det spännande?
Hon säger också att det som gör en bok riktigt bra är att man identifierar sig med personerna. När man läst ut boken är det minnet av personerna som gör att man utbrister i ett "Åh den boken var SÅ bra!"
Det kliar i mina fingrar att ta itu med barnboksmanuset igen. Ska jag vara helt ärlig så gjorde jag aldrig ngn personlighetsanalys av ngn av karaktärerna i boken. Jag var mera upptagen av att få med alla händelser än av själva karaktärerna. Nåväl, jag lär mig allteftersom... Förklarar varför en förläggare inte kände sig riktigt engagerad av min berättelse om musen Simon.
På'n igen! :)