Filmtrailern

 

I mitt senaste inlägg berättade jag sju saker om mitt skrivande, och fick frågan på instagram vad filmtrailertekniken är för något. 

🎬 Jo, jag går in på filmstadens hemsida och tittar på filmtrailers till aktuella biofilmer. Låter mig inspireras.

 

🎬 imdb.com går också bra, där finns filmklipp som återger filmen på X antal sekunder. 

 

 🎞️ Sedan tänker jag på mitt manus och ställer mig frågor som: om det här var en filmtrailer - vilka filmklipp skulle vara med i så fall? Vilka scener träder fram? Vilka känslor? 

 

🎦 På så vis får jag koll på nyckelscenerna, för de träder oftast fram starkare än de  

”vanliga” scenerna. Jag skriver ner scenerna och försöker placera in dem i den dramaturgiska kurvan så de gör berättelsen till en läsupplevelse som man inte vill lägga ifrån sig. Jag placerar alltså in dem i dramaturgi-tabellen.

 

Jag använder den här metoden för att skissa upp berättelsen. På så vis fastnar jag inte lika lätt i detaljer som jag gärna gör annars. Överblick är bra när man skissar och filmtrailern hjälper mig att behålla överblicken.

 

🍿 Så slå dig ner med popcornskålen framför filmtrailers och låt dig inspireras till ditt manus i en filmtrailer.

Sju saker

 På Instagram blev jag taggad av Sabina Hassan (författare till Molnhåret). Jag hakar på utmaningen med sju saker om mitt skrivande:

 

🌟 De flesta av mina bokidéer kommer när jag mediterar, det har hänt mer än en gång att jag får pausa meditationen och skriva ner bokidén. 

🌟 Sen utvecklar jag dem genom att flödesskriva.

🌟 Jag var innan Sagan om älvklockan skrevs rätt ostrukturerad. Nu utvecklar jag en handbok med mycket meditationer men också dramaturgi.  

🌟 Jag tänker mycket i bilder, därför blir de viktiga nyckelscenerna i bilder, och sedan sätts de samman till en struktur. 

🌟 Eftersom jag tänker mycket i bilder, har jag hittat på filmtrailer-tekniken för att få koll på nyckelscenerna.

🌟 Jag skriver det mesta i One Note. Vad skulle jag göra utan denna gigantiska digitala anteckningsbok? Sista steget, när hela romanen ska sammanställas, då klistrar jag in det i word.

🌟 Med mina böcker vill jag uppmuntra läsarna till att utforska naturen. Det var underbart med barnens respons från Simons äventyr; många ville träffa rödingar och öringar. 

Bilden (målad av Estelle Sjödahl) är ur Simons äventyr, där Simon hälsar på en öring för första gången. Han blir alldeles mållös. Rödingracet en del av ett stort sommarkalas som Simon är nära att missa. Mer om detta kan du läsa när boken ges ut som pappersbok 2024 på Lange Publisher.

Glad midsommar!

 

Imorgon är det midsommarafton och det märks i sociala medier. Det är lätt att känna press och stress när man tittar i sociala medier. Jag tar det väldigt lugnt i helgen, blir nog att fira stillsamt med vänner och sen återgå till att redigera Sagan om älvklockan. Jag är mera för att lunka på med vardagsbestyren, det är så berättelserna växer fram. Min introverta sida suckar trött av storhelger som midsommarhelgen. Å andra sidan uppskattar jag skrivpassen desto mer när firandet är över. Haha det hörs lång väg vad min introverta sida tycker om storhelger.

Önskar dig en fin midsommarhelg, oavsett du väljer att fira eller ej. 

Surrender

 Surrender to the dust and raw

Surrender to the dust and raw

Explore your sources

Explore you raw, recentless resources

Get messy

Be messy

Get dirt in your face

Get dirt under your nails

Do not hesitate diving into even more dirt and joy.

Abandon the perfectionism!

Enjoy the pleasure of being alive!

Flitens lampa lyser

Det är måndag och jag blev inspirerad av författaren Elin Jäverbrant på Instagram om att berätta vad som händer nu bland mina kreativa projekt. 

Sagan om älvklockan redigeras färdigt. Den sagan som bara var ett sidoprojekt från början och landade på 53 sidor, har nu vuxit till  samma volym som Simons äventyr, ca 89 sidor. Det är pirrigt att slutföra bok nummer två. Kommer ni läsare tycka om den lika mycket som Simons äventyr? Sagan om älvklockan är alltså ingen del 2 till Simons äventyr, utan är en helt annan berättelse. Jag kan inte tänka så - vem som ska tycka om älvklockan - istället fokuserar jag på att avsluta älvklockan så den kan gå vidare i nästa fas, att gås igenom av en lektör. Ett steg i taget.

Och parallellt med att jag redigerar jobbar min vän illustratören Jennie Hallberg med att skissa på illustrationer till Sagan om älvklockan. Jag tänkte när vi startade samarbetet att det är väl bara att rita. Men uppenbarligen har jag en känsla av hur det ska se ut, en inre bild som ska kännas i samklang med berättelsen, och den får jag försöka förmedla till Jennie. Det är en rolig utmaning. Om än bitvis jobbig eftersom Jennie behöver förstå vad jag har tänkt. Det är inte alltid det lättaste, tack och lov finns Pinterest att söka motsvarande bilder för att ge Jennie känslan jag vill förmedla. Den här veckan ska jag bestämma hur Rosas hem ser ut. Det har jag inte riktig koll på, det är inte så jag berättar. Här har jag alltså en del att reda ut. Det blir att leta bilder på Pinterest för att hitta den gård på landet som motsvarar känslan jag har inombords.  

På bilden ser du de två novellsamlingar där jag är medförfattare. Den perfekta granen (Write together 2021) och Hårsnodden (Write together 2022) Väldigt roligt att äntligen få hålla i böckerna. Jag längtar efter att ta en likadan bild med Simons äventyr och Sagan om älvklockan. Det kommer. Simons äventyr går i tryck under 2024. Och Sagan om älvklockan vet jag inte riktigt, vi får se helt enkelt.

Sist men inte minst testläser jag även ett lovande manus med höstfeeling. Blir otroligt baksugen av Elins roman. Mer säger jag inte, ser fram emot när den kommer i tryck på något förlag. För det tror jag verkligen, att det här manuset blir antaget till publicering. Heja dig, Elin!

Som havet

Han var som det stora havet.

En trygg famn att vila i.

Dagarna då vi väntade på att han skulle släppa taget om jordelivet…de lärde oss om livet.

Om livet och döden och allt som sker däremellan.

För vi föds och vi dör, och det vi gör däremellan är upp till oss själva.

Och vi fortsatte leva våra liv medan vi väntade på pappa, att han skulle släppa taget.

Vi plockade med våra saker, ackompanjerade av hans snarkningar.

Åh, de där snarkningarna som drog långa djupa timmerstockar.

Vi vande oss.

Vi vande oss vid att han låg där och andades. In, ut, in, ut. 

Rätt vad det var pausade han andningen.

Vi stannade upp. Höll andan. Händer det nu? Vi räknade sekunderna och väntade med allt fokus på pappas andetag, tills han drog ett andetag igen. Och vi andades ut, för det var inte dags än.

Det var som att han ville få oss att stanna upp. Stanna upp och se livet. Stanna upp och lyssna på hans andetag. Stanna upp och se varandra, i detta nu.

Han var som havet. Han andades in, ut, in, ut i en ständig rytm.

Och vi, vi slog oss ner och blickade ut över det livet vi haft tillsammans.

Vi grät, vi mindes, vi skrattade och vi höll pappas hand medan han snarkade högljutt. In, ut, in, ut.

Livet pågick medan vi satt vid hans sida och lyssnade på hans andetag.

Livet fortsatte pågå medan pappa sakta lämnade jordelivet.

Livet pågår medan vi är upptagna med att göra just det, leva.

För vi föds och vi dör.

Och det vi väljer att göra däremellan, det är upp till var och en.

Han var som havet, och nu finns han inte mer.

Artist of the painting; Jean Rupprecht. 

Redigeringen fortskrider

Då var mars månad här och jag gläds över ljuset som kommer mer och mer. Framförallt är det underbart med solljuset som dröjer kvar vid fem-tiden. Redigeringen av Sagan om älvklockan fortskrider. Har upptäckt en himla rolig app som heter Freeform. Jag som tänker mycket i bilder får stor nytta av den. Så just nu skissar jag utvecklingskurvor för Rosa, ett arbetssätt jag har fått inspiration till från författaren Anna Ahlund. Fast jag kallar det för känslobarometrar, tycker det säger mera vad det egentligen handlar om. Det är en kartläggning över hennes tankar och känslor kring det som sker, för att på så vis klargöra drivet i berättelsen. I de där känslosamma ögonblicken ligger berättelsens bränsle. Scen för scen benar jag ut de viktiga ögonblicken som får henne att växa. Och våga lite mer. Och lite mer.

Norrsken

Det är tur att Facebook finns. Annars hade jag garanterat missat att det var goda chanser till att se norrsken. Även här i Linköping som i vanliga fall ligger för långt söderöver i Sverige för att vara en stad man associerar med norrsken. Men igår stack jag ut. Och vilket skådespel sedan!

Fast det syntes mera i mobilen. I verkligheten var det inte mycket att se, haha. Mest ljusare skiftningar på himlen. Det var först när jag lät mobilkameran jobba som jag såg något. Jag har nog sett lite för många storslagna bilder från min syster i Östersund. Där kan man snacka norrsken, vid några tillfällen på håll tagna i stan. Plus att jag har sett några vid stugan i Norge. 

Men ändå. Det var häftigt att ha tagit sig ut vid rätt tidpunkt. Det roliga var att jag skulle precis vända hemåt igen, när jag kikade upp på himlen, och då såg jag. Vilken tur att jag vände blicken uppåt, annars hade jag missat det. Jag menar, det var ju inte precis så att folk gjorde stående ovationer innan jag upptäckte norrskenet. Nej, folk står tyst och spanar. Vill man fånga norrsken får man hålla koll själv. 

Författare sökes till julkalender 2023

Otroligt roligt projekt på gång nu hos Storify publishing! Tillsammans ordnar vi en julkalender där 24 författare skriver varsin julsaga för 6-9 år. Varje julsaga (1500 ord) har ett tema där en av 24 tomtenissar letar efter jultomtens försvunna glasögon. Julkalendern publiceras i början av november 2023, så vi ger våra läsare möjlighet att införskaffa boken innan första december.

Låter det här intressant? Mer information får du vid ett informationsmöte i TEAMS måndagen den 13 februari klockan 19. Skriv din mailadress i kommentarerna eller skicka den till mig för inbjudan till informationsmötet. 

Där kommer vi besvara alla frågor om antologin. 

Hoppas vi ses!