Bokens titel: Dit inga vindar når
Författare: Linnea Dunér
Förlag och år: Humle förlag 2019
Finns hos: Humle förlag Bokus Omnible Adlibris ISBN
Betyg: 5
Handling:
För att kunna leva tryggt måste Inez och Ulv ta sig över riksgränsen. Gertrud, Elsa och Werner följer dem på vandringen nedåt landet. Men vägen är full av hinder och snart kommer vintern. Samtidigt känns det allt svårare för Inez att behöva lämna allt välbekant bakom sig. Hur mycket kan hon egentligen offra för kärleken? Och kommer hon någonsin att få se sina systrar igen? När deras vägar skilts åt ställs systrarna inför nya val. Överilade beslut leder till nya prövningar. Men när vindarna blåser som hårdast kan de alltid återvända hem. Eller?
Mina tankar:
Dit inga vindar når är den sista delen av bokserien Vargatider. Och precis som jag skrev om första och andra delen är även den sista välskriven. I den här boken får vi följa alla systrarna Dalin när de färdas genom Sverige.
Jag ryser av obehag när de tvingas bo hos ett par som lever i skogen. Jag tänker inte avslöja hur det går, om de lyckas ta sig därifrån. Men Gertrud har lite problem att smälta in och det är så bra gestaltat. Jag förvånas över hennes öde i berättelsen och gläds med henne över den gåva hon får. Den tredje delen är även den vackert berättad med många fina detaljer och ett språk som gör upplevelsen av 1800-tal väldigt trovärdig. Det märks att författaren har lagt ner mycket tid på research utan att det för den sakens skull radas upp med långa stycken av redogörelser, som jag brukar reta mig på hos andra författare. Nej Linnea kan konsten att använda sig av detaljer för att ge en äkta känsla och de smälter bra in i berättelsen. Det är ett hantverk i sig.