Det sjunger i isen

Bokens titel: Det sjunger i isen
Första delen i serien Vargatider 
Författare: Linnea Dunér
Förlag och år: Humle förlag 2016
Finns hos: Humle förlag, Bokus, Adlibris
Betyg: 5

Handling:
De tre systrarna Dalin har levt ett lugnt och skyddat liv som döttrar till stadens kyrkoherde, men vintern 1869 förändras allt. Inez är på väg hem från grannsocknen när hon plötsligt befinner sig mitt i mardrömmen. Ensam och utlämnad till den skräckfigur hon bara hört ont om tror hon att hoppet är ute. Men efter hand börjar hon se människan bortom alla illasinnade rykten.

Samtidigt inser Inez att hon för första gången har möjlighet att fatta ett beslut om sitt eget liv. Men valet är inte enkelt. Hur hon än gör måste hon svika någon hon älskar. I och med Inez beslut sätts livet i gungning även för Elsa, som försöker hitta ett sätt att hantera sina skuldkänslor, och för Gertrud, som får se en ny värld öppna sig.

Mina tankar: 
Det sjunger i isen är en historisk roman som utspelar sig runt 1870-talet. Jag påminns om de få möjligheter som fanns för en kvinna på den tiden. Det var att antingen gifta sig och sköta ett hem eller bli lärare. Den här boken väcker många tankar kring rätt och fel och att det finns gråskalor. Den är bitvis riktigt tung att läsa men det är så värt det, för jag vill hela tiden veta vad som ska hända sen. Trots att jag egentligen har alldeles för livlig fantasi för att läsa om blod och lemlästning (Ulv har endast en arm. Inez kallar honom för Ulv, skräckfiguren som räddar henne i skogen.) Vi får veta hur det gick till när han förlorade armen - men just det partiet hoppade jag över för jag blev illamående av beskrivningen. Ändå vill jag rekommendera boken till även den känslige eftersom det ryms så mycket kärlek inom de här pärmarna. Dels inom Inez familj, men också mellan Inez och Ulv. Jag fascineras av gestaltningen för Ulv eftersom han är stum i stort sett hela boken igenom. Inez lär sig att tolka hans kroppspråk och ansiktsuttryck på en mycket subtil nivå. Som en kärleksgåva pratar han för första gången med Inez i slutet av boken. Åh! Det är så fint gestaltat! Mer än så tänker jag inte avslöja - något vill jag lämna för den som vill läsa boken.

Jag kommer att tänka på Elisabet Nemerts historiska romaner, förutom att här finns ingen mystik. Men Det sjunger i isen är minst lika välskriven som Elisabet Nemerts romaner. Nemert var förut en stor förebild för mig men nu tror jag minsann jag har hittat en som puttar ner henne. Om en tycker om Nemerts böcker så är jag rätt säker på att en gillar Det sjunger i isen som är den första i Linnea Duners trilogi!

Stort tack för att jag fick läsa och recensera din debutroman Linnea!