Nalle Puh-mode

Lättnaden.

När saker och ting faller på plats.

När jag börjar hitta en väg att gå.

Min väg.

Min process.

Att våga älska den processen.

Att våga stanna upp och njuta.

Att våga hänge sig.

Vara i Nalle Puh-mode.

Som jag har kämpat.

Jag har inte haft något att gå efter, var jag än har tittat har kampen funnits där. Det kommer med bröstmjölken för de flesta av oss, tror jag. Så det har varit en kamp att finna just mitt sätt att skriva, att skapa, att vara kreativ. En vinglig kamp och jag har gång på gång dunsat ner på baken och velat kasta allt över ända. 

Ändå har lusten funnits där. 

Och längtan.

Lusten och längtan att njuta av processen att skapa.

Jag har gått in med hull och hår i projekt och kört skiten ur mig. Stanna upp? Varför det? bara att mosa på! Till nästa mål och nästa och nästa. 

Tröttsamt. Uttorkande. Vansinnigt tråkigt för konstnären.

Men nu.

Nu har det hänt något.

I en meditation såg jag mig själv i ett skogsbryn. 

Och jag kände, att nu är jag på väg. 

På väg åt det där hållet som innebär att njuta av processen.

Sakta men säkert. 

No rush. 

No push. 

Tar det i min takt. 

Finner jag något intressant på grusvägen så stannar jag och utforskar det.

I sann Nalle Puh-anda.

Tiddelipom