En mulen och regnig lördag stack jag ut med kameran. Regndropparna hängde i luften men vädrets makter var med mig.
Det är något särskilt med den här tiden.
Den varar inte länge så det gäller att passa på. Det är så vackert med pilarnas skira grönska som hänger ner över Stångån. Känner mig som Ronja Rövardotter där jag går runt bland alla vitsipporna och njuter av blomsterprakten.
Är frestad att ge ifrån mig ett vårskri men jag vill inte skrämma slag på hackspetten som hackar i ett träd. En liten stund på jorden har jag fått, vitsippornas blomning är en av mina absoluta favoriter på året så den njuter jag av så mycket jag bara kan.
En blåsippa fick vara med på ett hörn också.