Skulle ju bara...

... lämna tillbaka några böcker... så fick jag syn på bibliotekets försäljning...

Även om jag har många olästa böcker redan i mina högar så räknas inte de här böckerna. Jag menar, böcker kan man väl aldrig få för många av... ;-)

Omställning

Fick sista dosen i fredags. Hurra! Det gick ovanligt smidigt. Sen togs PICC-linern bort vilket var gjort i ett nafs. Bra mycket enklare än det var att sätta in den. Så idag har jag varit utan i tre dagar och det känns... ovant. Märkligt vad man vänjer sig vid saker.

Idag har jag mest landat i vintertiden och njutit av hösten. Min mage har synpunkter på att måltiderna förskjuts, sommartiden har jag lättare att ställa om till. Det är som det är, min mage vänjer sig tids nog.

Tog fram amaryllislökarna ur förrådet idag. Hoppas det kommer upp knoppar lagom till jul. Kan bli lite tätt inpå, var nära att jag glömde av att stoppa undan dem i år. Har ju varit mycket annat att tänka på.

Nedräkning pågår

Hoppas ni haft en fin helg allihop. Min har varit fylld av garderobsstök. Jag har flyttat om bland högarna. Höst- och vinterkläderna har flyttats ner till de lättåtkomliga hyllplanen och bytt plats med vår- och sommarkläderna. Trevligt pyssel men det tar sin tid. Är dock så värt det i slutändan. Så nu kan höst- och vinterrusket komma, jag har alla varma tröjor och koftor redo.

Annars räknar jag ner till fredag då jag får min sista dos. Ska bli så skönt! Framförallt längtar jag till de tagit bort PICC-linern vilket sker efter att jag fått dosen. Det innebär att jag kan duscha även högerarmen. PICC-linern tål inte fukt eftersom det kan orsaka infektion. Så i 18 veckor har jag inte kunnat duscha som vanligt. Det har inneburit att plasta in den delen av armen och hålla den så mycket som möjligt utanför duschen. Man lär sig. Vänjer sig vid att hålla armen utanför duschstrålen. Lite meckigt, men det är en vanesak. Men som sagt. På fredag eftermiddag är det ett minne blott. Gissa om jag ska duscha läääänge!

Filmtips!

Nu när höstmörkret sänker sig är det tid att kolla film. Häromdagen lånade jag Franska nerver av en kompis. Hon har sett den hur många gånger som helst och har inte tröttnat än. Jag log lite åt detta och undrade vad som kunde vara så speciellt med den filmen. Igår blev det dags för mig och nu förstår jag henne verkligen. Vilken helt underbar film!

Den handlar mycket förenklat om två människor med svår ångest och hur de trots alla odds finner varandra till slut. Slutet är alltså givet. Frågan är HUR de kommer förbi sina spärrar och det är det som gör den här filmen så bra. Hög igenkänningsfaktor på pinsamma situationer och all ångest en kan uppleva då. Fransmännen är bra på sådana här saker.

Ser att den kom ut 2010 så den har funnits ett tag. För er som inte har sett den - se den! Det är en sån där riktig feelgood film att krypa upp i soffan till, insvept i en filt och mysa med en kopp te. 

Kvinnoalfabetet bokstaven H

 
Det var extra roligt att en kvinna blev tilldelad Nobels litteraturpris. Har inte läst något av Svetlana Aleksijevitj men jag har förstått att hon är en värdig vinnare. Lyckligtvis har vi inte avverkat bokstaven S än så Svetlana lär dyka upp då. Men nu är det dags för bokstaven H i kvinnoalfabetet.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.
Emma Hamberg är en favorit. Hon skriver feelgoodromaner och jag gillar hennes sätt att berätta. Brunstkalendern är min absoluta favorit.

2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris? Johanne Hildebrandt har visserligen inte tilldelats något pris, men hon har nominerats till Stora Journalistpriset vilket jag tycker är gott nog. Hennes böcker om Valhalla tycker jag mycket om.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Hilma af Klint är en kvinna jag fascineras av. Hennes målningar är tidlösa och talar mycket till mig.

4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?
Ska erkänna att jag googlade och då ramlade på Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Spännande att hon blev den första kvinnan som kunde försörja sig på sitt författarskap.

Och när jag ändå är igång och utforskar den intressanta Historiesajten vill jag passa på att lyfta fram Beda Hallberg. Hon uppfann majblomman.

Sex kilo

Igår var jag och styrketränade. Deltar ju i en forskningsstudie som går ut på att bevisa att motion är bra medel för hälsan i en cytostatikabehandling. Var sjätte vecka kör vi ett maxtest på musklerna, detta för att se utvecklingen och veta om vi ska lägga på mer vikter i varje maskin. Som ni kanske minns gjorde jag en rejäl vurpa i januari och slog i armbågen så att jag fick mycket begränsad rörlighet i vänsterarmen. Den blev inte precis bättre efter operationen. Igår hade jag svårt att tro att det faktiskt var i januari i år jag halkade. Jag minns hur jag stod den 3 juli framför spegeln på gymmet och tvivlade på att jag överhuvudtaget skulle orka lyfta en hantel på 1 kg över huvudet. Jag tyckte sjukgymnasten var helt galen att föreslå något sådant. Men jag testade ändå. Och nu står jag här, i oktober och lyfter en sex kilos hantel sex gånger utan problem. Det har hänt något otroligt mycket på de här månaderna. Jag vet inte om det är gurkmejans förtjänst alltihop, men jag har ätit gurkmeja dagligen.

Om jag har ont i armen? Inte ett dugg. Visst kan jag känna av att jag jobbat med den - särskilt igår när jag lyft sex kg sex gånger. Men ont? Nix.

Höstglädje och delseger

I fredags fick jag näst sista dosen. Vågar nu blicka mot ljuset i tunneln. När jag fick pappret från sjuksköterskan med tider för kortisonet och datumet för nästa dos - då rös jag. Har haft det datumet, den 23 oktober, som målbild hela den här resan. Känns helt fantastiskt att det om bara tre veckor är över. Men en sak i sänder. Har nu en treveckorsperiod att ta mig igenom. Varje dag är en resa i sig. Liten delseger tillåter jag mig ändå att känna.

Och äntligen är hösten här. Jag kan vara ute mer i solen eftersom den inte är lika stark så här års. Huden har svårt bryta ner UV-ljus under cellgiftsbehandlingen, därför jublade jag när det var mulet i somras. Det innebar att jag kunde vara utomhus utan att skydda huden. Träffade en god vän idag och gick en sväng. Stannade till vid några träd som står i höstskrud och tog den här mobilbilden. Fler bilder och promenader lär det bli. Älskar hösten!