Pardans och byggställningar

Läste ett fbinlägg av Johanna Wistrand där hon talar om vikten av rytm i berättelsen. Läsningen ska vara som en pardans. I slutänden handlar allt om musikalitet. Mycket bra beskrivning. Kan tillägga att om man läser någon annans text för tätt inpå sitt eget skrivande är det svårt att hitta sin egen grundton i berättelsen. Är bra då att göra något annat en stund för att kalibrera om hjärnan. Som att gå en sväng. Igår var det så här vackert ute.

Just nu är det inte så mycket skrivande i mitt manusarbete. Jag håller på att sätta upp byggställningar för romanen. Byggställningarna river man sen när berättelsen fått stadga. Jag längtar efter att få bara skriva på, men gör mig själv en otjänst om byggställningarna inte är uppe. Blir mycket extrajobb då.