Att gå i någon annans skor

I boken Eld får häxorna byta kroppar med varandra. Tankemässigt är de sig själva men de har bytt kropp.

Intressant tankeexperiment. Lite så känns det att lära känna en karaktär. Jag vet att jag verkligen fått in känslan när jag blir förvirrad över mina känslor. Är det jag som känner det här eller är det karaktären? Jag lever mig verkligen in i den karaktären.

Värst är det att beskriva en trångsynt person. I våras funderade jag några dagar väldigt mycket över en karaktär. Jag blev alldeles ångestfylld av att beskriva henne och ville bara fly från alltihop. Hon gjorde mig på uruselt humör. En vän fick påminna mig om att jag själv hade hittat på den här karaktären.

-Hon finns ju inte på riktigt.

Nej, jag vet. Det är det som är det knäppa. Hur kan jag bli så upprörd över en karaktär? 

Då vet jag i alla fall att jag har lyckats. Jag har fått karaktären levande. 

Det känns som att gå i karaktärens skor.

Winonas väv av Priscilla Cogan

Ibland gör jag rejäla bokfynd. Fann den här boken för en tia på Kretsboden och kände direkt att den skulle jag ha.

 

Så  här står det på bokbörsen:

En underbar roman och en upptäcktsresa i livsvisdom. Möt Winona Pathfinder, en åldrande sioux- och medicinkvinna, och ta del av hennes budskap om tro och hopp, kärlek och sorg och viktigast av allt om konsten att lyssna! Winona Pathfinder överraskar sin familj med att berätta att hon ska dö om två månader. Winonas dotter Lucy tar sin mamma till Meggie O´Connor, en medelålders frånskild psykolog. Winona är en motvillig patient som bestämmer sig för att vända på rollerna och istället lära doktor O´Connor några saker om livet, samtidigt som hon envist vägrar att ta tillbaka sina planer på att dö. När hösten går över mot vinter i det natursköna Suttons Bay, i norra Michigan, fångar Winona Meggie i sitt nät. Den alltid tvivlande Meggie ser sina professionella terapimetoder bryta samman inför den jordnära, humoristiska och högtflygande anden hos sin lärare. Vem helar vem? Kan psykologen Meggie övertala Winona att stiga tillbaka från andarnas port? Medan Meggies ögon öppnas återupptäcker hon romansens dragningskraft som involverar henne med två indianska män. Märkliga syner visar sig och Meggie står inför kampen med sin motsträviga patient, som är beväpnad med bönepipa, ett stort hjärta och en stark övertygelse om att hon är på väg att lämna jordelivet och gå över till andra sidan. Med skönhet och styrka framträder berättelsen som är djupt rotad i traditionell indiansk lakotavisdom.

Den här boken innehåller så mycket mer än bara terapi. Den har fler djup och varje kapitel har sin visdom att förmedla. Författaren inleder kapitlen med utdrag ur någon bok. C.G. Jung, Joseph Campbell (Myternas makt) och Jean Shinoda Bolen (Gudinnorna inom oss) för att nämna några. Dessa böcker har nämnts flera gånger i drömcirkeln. Jag har läst Gudinnorna inom oss och därför gav Winonas väv mig extra djup.

Jag har valt ut ett snitt som jag tycker särskilt mycket om:

"För mig är ärren och de grå murbruksådrorna mer intressanta än en fläckfri fasad, för i sådana virrvarr finns en historia invävd."

...."om murarnas skönhet och uthållighet och om det faktum att de bär på en människas historia"

Det är den här synen på oss själva vi uppmuntras till under symboldagarna och i drömcirkeln.

Se vad som finns inom mig.

Vara stolt över min historia, över de sprickor och fläckar som finns i min fasad.

Behöver jag säga att jag kommer läsa boken flera gånger? Redan nu har den många understrykningar.

Mitt sagoträd

Jag var på symboldag igår. Temat denna gång var livsträdet och var den sista, avslutande symbolen som knöt ihop säcken. Hittills har vi haft ett chakra som tema, men nu var det alltså dags för livsträdet. Vi fick måla det träd vi såg under meditationen. Mitt blev ett riktigt sagoträd med spiraltrapp upp till utkiksposten. Tänk vilka träd som finns inom oss bara vi vågar släppa fram dem!

Livshjulet

I fredags lånade jag hem boken Yoga med Malin av Malin Berghagen. En mycket annorlunda bok om yoga. Jag har läst en del andra böcker om yoga men den här var annorlunda på ett bra sätt. Malin berättar mycket personligt om sin resa med yogan, hur det kom sig att hon började träna, och vi får följa henne ända till 2012. Hon kommer in på yogans filosofi och säger att yogan inte bara är träning utan även ett sätt att leva. Här började jag tänka på hjulet. Jag har valt att kalla det livshjulet.

Livshjulet

Om vi betraktar vårt liv som ett hjul, där alla ekrar utgör olika områden av ens liv. En står för maten, en för träning, en för vänner, en för jobbet, osv. Om vi har för få ekrar i hjulet wobblar det. Vi mår inte bra. Om vi har för många ekrar har vi för mycket att göra och mår inte heller bra. För att få balans behöver vi ha lagom många ekrar. Vad som är lagom för dig kan endast du veta, du får pröva dig fram.

Om du tränar mycket och ändå inte mår bra, fundera då på vad du gör med de andra ekrarna. Äter du bra? Sover du tillräckligt? Umgås du med fel vänner?

Ditt mående är en helhet, du kan inte bara träna i tron om att nu kommer du må bra. Jag har lurat mig själv i det här avseendet många gånger. Suttit vid datorn och jobbat med manus längre tid än min kropp egentligen klarar. Det är ju så roligt att skriva, då räknas det väl inte som att arbeta? Med livshjulets synsätt har jag börjat tänka annorlunda. Mitt mående är en helhet.

Och vad har det med yogan att göra? Jo, till yogan hör pranayama som betyder andningskontroll och syftar på olika andningsövningar. Andning är mycket grundläggande och en förutsättning för att vi överhuvudtaget existerar. Men om vi inte andas rätt, dvs med diafragman, utan andas i bröstkorgen då mår vi dåligt hur mycket vi än tar hand om oss i övrigt. Andas med diafragman är något alla borde lära sig. Att andas i bröstkorgen kallas hyperventilering och ger ångest och panikångest. Genom att bli medveten om hur vi andas och andas rätt, kommer vi bort från ångesten och kan på sikt må mycket bättre. Förutsatt att vi tar hand om de andra ekrarna i hjulet också. :)

Att stänga av och stanna upp

Oj vad dagarna rusar förbi. Tyckte det var lördag nyss, och nu är det torsdag. I lördags var jag på symboldag om sakralchakrat. Vi skulle måla en bild av vår kraftmask. Den bild som kommit till mig under meditationen, som var ett tidigare moment av symboldagen, var så stark att den krävde att få komma ut på papper. Det blev därför ingen kraftmask utan snarare denna bild av mitt inre tempel där jag stannar upp och stillar mig. Hämtar kraft.

Gudinnan Artemis är i horisonten och spänner sin pilbåge mot nästa mål.

Igår var jag på drömcirkeln. Vi kom att tala om hur lugnt och fridfullt det är i vår grupp. Två i gruppen är elöverkänsliga och därför stänger vi av våra mobiltelefoner under träffen. Det är så skönt att sjunka ner i en fåtölj och mötas. Önskar alla kunde få uppleva det någon gång. Vi möter varandra, delar med oss av våra erfarenheter och vår visdom när vi hjälps åt att tyda varandras drömmar. En ömsesidig respekt, acceptans, omtanke och medkänsla utgör fonden för vårt drömtydande. Ett lugn säker sig över oss och vi landar i oss själva.

Hur många gör det idag? Stannar upp, stänger av mobiltelefonen och datorn och landar i sig själv?

Jag får ofta känslan av att vi gör tvärtom, vi springer allt vad vi förmår i jakt på lugnet, i tron om att ju mer nåbara vi är, ju fler likes vi får på fb, desto mer finns vi. När det är stillhet vi behöver. Ju mer vi hetsar desto mer kommer vi bort från vår inre kärna. Det är en stress med mobiltelefon och mejl, detta att alltid kunna bli nådd. Så himla skönt att stänga av och dra en gräns. Nu ska jag gå in i den här sfären, världen kan snurra vidare utan mig som uppkopplad. Och om någon behöver ha tag i mig under tiden får de vänta.

Så våga stänga av mobilen! Våga stänga av datorn. Och våga möta varandra. Samtala. Lyssna.

Våga vara närvarande.

Boken som blev en vändpunkt

Massera själv bort dina smärtor av Clair Davies fick jag tips om i somras och den blev en rejäl aha-upplevelse. Aha som i påverkar den muskeln huvudvärken där - jahaaa!

 

Att knåda mina muskler blev något helt annat. Jag kan varmt rekommendera den till alla. De talar bl.a. om att det går att massera bort sin whiplashskada. Men den här boken är inte enda vägen till bättre mående. Om du betraktar ditt mående som ett hjul med ekrar, bidrar varje eker till ditt mående. Det finns många ekrar i ett hjul, och att massera bort mina smärtor är en av dem för mig. Kanske kan den hjälpa dig också?

Ställ en fråga

Vaknade imorse med funderingar kring jobbet. Inte stressade tankar utan snarare insikten om att det är dags att ställa en fråga till mitt drömjag. För många frågetecken. Börjar bli något av en bikupa. 

Det är så tryggt med vetskapen att vad jag än har för funderingar så är det bara att ställa en tydlig fråga innan jag somnar. Under nattens drömmar får jag svar. 

Ibland kan svaret vara lite väl brutalt ärligt. Men drömjaget vill bara väl. Och det fungerar som terapi att våga möta svaret känslomässigt. Våga känna det där jobbiga, våga gråta. Och släppa taget om det. För att sedan komma vidare, med insikt om vad jag ska göra.

Så går du och grubblar på hur du ska lösa en sak, be ditt drömjag om vägledning. T ex inatt vill jag ha vägledning om hur jag ska komma vidare på jobbet. Jag lovar, du kommer få svar. Ibland i form av en känsla du har att du bara vet vad du ska göra när du vaknar på morgonen, men andra gånger i form av en tydlig dröm.

Mer poesi!

Såg det här avsnittet av Babel Det lät så härligt att Kim Thüy får språket att smaka, dofta osv. Det lät så pass härligt att jag lånade hem hennes bok, Ru.

Vill läsa fler romaner med poetiskt språk. Har några på lager men tar mer än gärna emot fler tips.

Någon som kan tipsa om fler?

21 dagar

Fick tips av Anne Solveig Elmberg om det här, 21 dagar med tacksamhet.  Det börjar imorgon 4/11 och är helt gratis.



Ni hänger väl med?

Jag struntar i ljusupplevelsen

Det är All helgonatid och ikväll ordnar Åbacka Café en ljusupplevelse vid Stångån. Men jag vill bara sitta i soffan invirad i min filt och dricka ingefärate, äta mörk choklad och njuta av Cirkeln. 

Favoritkoppen. Lite rolig med insekten.

Så jag struntar i Åbacka i år.

Sorry, men soffan och Cirkeln lockar mer. 

Läshörnan.

Gilla November! : )

Verkar vara många som har svårt med höstmörkret, särskilt i November. Queen of Kammebornia och Solglitter för att nämna några.

Men inte jag.

För att för mig...

...är det en vilsam månad. Ingen hets inför julen.

...är det helt ok att tillbringa en hel lördag i soffan med en bok. Vädret är liksom mer tillåtande.

...är det en bra månad att jobba med manus. Vädret gör mig inte särskilt sugen att sticka ut på   utflykter, jag får mer ro att skriva.

...är det en månad för mys i soffan med tända ljus, massor av te och en god bok.

...är det en månad då mina stickade ullkoftor kommer fram. Det är så gott att svepa in sig i en riktigt varm kofta.

...är det en månad utan snöslask vilket gör att det är smidigt att cykla dit jag ska.

...är det en bra tid att fördjupa mig inom något ämne. Som Gudinnorna inom oss. Jag har en legitim ursäkt, slipper gnagande samvete över att jag inte är ute.

...är det en bra tid att sortera foton i datorn. 

...är det en bra tid att fixa med sådant som blir liggandes under utomhusmånaderna.

Och om vi tänker på att det bara är så här mörkt i två månader. Den 21 december vänder det, då är det vintersolståndet. Sen går vi mot ljusare tider. Då känns väl den här tiden helt ok, två månader kan vi väl stå ut?

Hetsläsning av Cirkeln

Jisses.
Vilken bok!
Jag började läsa i torsdags och idag läste jag ut den.
Maratonläsning - check.

Om den tål att läsas om?
O ja.

Har inte mycket erfarenhet av att läsa fantasy, bortsett från Harry Potter böckerna, men ändå vågar jag påstå att den här var utöver det vanliga.

Författaren i mig vill dock ta sig en närmare titt på bytet mellan scener - där har jag mycket att lära märkte jag under läsningen. Men nyfikenheten hur det ska gå tog överhanden. Nu är nyfikenheten mättad, åtminstone för den här boken. 

Är - förstås - grymt nyfiken på hur Eld är. Vilken himla tur att Nyckeln kommer ut i mitten av November. Hade inte stått ut med att vänta ett helt år på sista boken.