En lång resa med låg timlön

Har inte suttit med mitt manus på flera veckor, men idag fick jag ett infall att skriva. För att ha låtit det vara så pass länge gick det förvånansvärt snabbt att komma in i det.

Timmar och återigen timmar tillbringar jag med manusarbetet. Om jag får det antaget av ett förlag och boken säljer bra blir timlönen skrattretande med tanke på hur många timmar jag lagt ner på det. Förutsatt att jag inte lyckas skriva någon succé som Cirkeln eller Hypnotisören. 

Så varför gör jag det? För att det är så himla roligt. Älskar att mejsla fram karaktärerna, ta med detaljer som gör dem oförglömliga. Fick förresten ett bra tips i tidningen Skriva där Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, författarna till Cirkeln, intervjuas om den sista boken i trilogin:

Som författare måste du ge karaktärerna tid att verkligen reagera på det som händer. Våga låta karaktärerna landa känslomässigt.

Hm. Ska tänka på det.

Och sen, efter den långa resan, hoppas jag få liknande respons som Kajsa Ingemarsson. För det är ju det roliga - när boken möter sina läsare. Det ser jag fram emot. Om den inte blir totalsågad....

Nej. Jag är inte publicerad författare. Inte än.

Men jag är kaxig nog att se mig som författare ändå. Oavsett publicering.

Min myrten blommar!

Jonna Jinton bloggar idag om sin fina ros. Själv är jag sjukt stolt över att jag lyckats få min myrten att blomma. Myrten är en gammal kulturväxt som var mycket vanlig förr i hemmen. Den användes bl.a. i brudkronor. Här kan du läsa mer. Den är väldigt kinkig och vill ha vatten nästan varje dag. Ingen krukväxt för den glömske alltså. Att få en myrten att blomma är något av en bedrift eftersom den är så väldigt känslig för torka.

En till blomma är på gång, kul!

Fullmåne, underbar film och blommande krukväxter

Idag är det fullmåne och jag har inte bloggat alls den senaste veckan eftersom jag haft fullt upp med nya jobbet. Men nu är det lördag och därmed har det lugnat ner sig. Under veckan som gått har novemberkaktusen förgyllt höstmörkret med sin blomsterprakt. Jag tog in den i sista stund en söndag i september bara några dagar innan första frostnatten, och då var den full med knoppar. Har med stor tacksamhet sett knopparna bli större och större och nu blommar den för fullt.

Första blommorna utslagna.

Ute singlar höstlöven ner i backen och ligger i drivor på cykel- och gångbanor och skogsstigar. Jag gillar att pulsa i lövhav, det där ljudet av frasande löv är ljuvligt, men känner samtidigt visst vemod när jag ser de kala grenarna. Precis som Queen of Kammebornia säger har var sak sin tid, och nu är det tid för att mysa inne med filtar, te, tända ljus och en god bok. Eller se en bra film.

 

Såg denna helt underbara film igår. Som jag skrattade! Det kan behövas sådana filmer nu när mörkret sänker sig över oss. Skratt är ett bra sätt att jaga depptankar på flykten, så omge dig med vänner som får dig att skratta mycket. Och se roliga filmer. Det kan råda bot på deppigheten att vi går mot den mörkaste tiden nu med alldeles för få soltimmar. Jag är ingen soldyrkare - åtminstone inte när termometern säger 25 grader - men jag gillar inte heller när det känns som vi knappt ser solen november till februari. Lagom är som bekant bäst och som tur är kan vi inte styra över solen, så då får vi göra vad vi kan för att hålla humöret uppe.

Ha en fortsatt skön lördag!

3,51 km meditation

3,51 km är promenaden jag går i stort sett dagligen. Sambon mätte sträckan på skoj en gång, därför vet jag.

3,51 km som är en meditation för mig.

Utmed den slingan börjar jag med att i tanken hälsa på den ståtliga gamla björken. Den är en markör. Om jag är för mycket uppe i huvudet och snurrar händer det att jag passerar jag förbi den utan att märka det. I så fall kommer jag på det en bit efter björken och det blir då en påminnelse att jag behöver lämna huvudet och fokusera på fötterna.

Längre fram på promenaden svänger jag in på den stig som trampats av tusentals fötter före mig. Den utgör en del av Askaleden och har gamla anor med forntida gravar och hålvägar. Om jag har en dålig dag snubblar jag över rötter och stenar. Bra dagar passerar jag förbi med lätthet.

Stigen i höstskrud

Stigen slingrar sig fram och leder mig till eken. En ståtlig gammal ek som säkert har sett en hel del. Här blir jag en stund. Jag hälsar på eken genom att luta pannan mot dess bark, se upp i dess krona och tacka för att den finns. Den är så rejäl och står så stadigt i marken. Den står där orubblig, skulle inte förvåna mig om den tålde en istid. Jag ställer mig sedan med fötterna i axelbredd så jag står stadigt på marken och andas. Blundar. Tar djupa andetag. Väntar med att andas in tills vågen kommer. Tills jag känner att jag vill andas in igen. Då andas jag in igen. För varje utandning ser jag inom mig att rötter går ut från mina fotsulor och går ner på djupaste djupet i marken. Jag blir ett med naturen. Ordentligt jordad.

Ekens krona

Öppnar ögonen och går avslappnad vidare till björken som står intill bäcken. Jag hälsar i tanken på den också och ser upp i dess grenverk. Den har en mossklädd barkbit som sticker ut lite och som jag alltid vill hålla i när jag hälsar på den. Kärlekshandtaget.

Stigen slingrar vidare och mynnar ut på kyrkans gräsplan. Om det är solsken lägger jag mig en stund på en bänk och lapar sol.

Nu är jag mätt. Går vidare, ser allt det vackra i naturen och njuter av att gå där på stigen. Kanske tar jag några bilder.

Till slut kommer jag till fotbollsplanen och där börjar en annan del av promenaden. Jag börjar fundera på vad jag ska fika när jag kommer hem. En kopp grönt te vore gott. Macka eller frukt eller hasselnötter eller ett kokt ägg till?

Den sista biten hem doftar just nu höst. Det är en sådan grundande, jordnära doft. Tänk att hösten kan dofta så gott. Nu är jag nästan hemma.

I bästa fall är kameran påfylld med nya bilder. Dagens fångst från meditationen på 3,51 km.

Nötter och torkad frukt

Har hittat billiga hasselnötter på Netto. Jag brukar ha ungefär en halv deciliter nötter och motsvarande mängd torkade gojibär i en påse i ryggan. Den är bra att ta till när jag inte har frukt med mig och blodsockret är på väg neråt. Förresten håller nöt- och fruktpåsen bättre än vad färsk frukt gör, så det är smidigare att ha med sig påsen än t ex ett äpple som får en massa törnar under dagen. Hittade också påsar med power mix; gojibär, tranbär och physalis. De är riktigt goda. Dessutom innehåller gojibär och hasselnötter en massa nyttigheter, så det är många fördelar med att ha det som reservproviant i ryggan.

Reservproviant

Schysst schampo

Hittade det här schampot i Trädgårdsföreningens butik igår. Har provat det och ja, det är stor skillnad mot apotekets som jag använde förut. Det känns också så betryggande att det står vad som är i schampot. nästan inga konstigheter, mest naturliga råvaror.

Gudomligt god lax

Jag gjorde en sådan gudomligt god lax igår. En hel lax som jag kryddade och lade in i ett foliepaket. Lät den vara i 200 graders ugnsvärme i ca 30 minuter och sänkte sedan till 150  grader under 45 minuter. 

Den blev ljuvlig. Riktigt smälte på tungan. 

Hade ugnsrostade rotsaker till det. Mums!

Berikande möten

Var på shoppingrunda igår. Det var helt spontant, jag ville ha tag i en rejäl tekopp till jobbet och min vän J skull köpa present. Vi gjorde därför sällskap och besökte Individuell Människohjälp, Röda korset, Kretsboden och sist men inte minst biblioteket. Det blev så där avslappnat och kravlöst som det blir när man inte har höga förväntningar. Vi avslutade rundan med att ta en kanelbulle på biblioteket, (det var ju kanelbullens dag i fredags och de hade kvar erbjudandet igår), och samtalade om allt mellan himmel och jord. Efteråt cyklade jag hem, nöjd och glad efter en givande runda.

Älskar sådan här möten där båda lyssnar in sig på var den andre befinner sig på sin resa genom livet. Ett ömsesidigt givande och tagande. Hittade den här koppen för 10 kr. Helt ok pris och den är verkligen rejäl. Påminner lite om dekorationsmålningar på dalahästar, tror det var därför jag fastnade för koppen. Den är för övrigt från Ungern.

Lite dalahästmotiv :)

Heart of the Universe

 

Fick den här skivan av en nära vän för ca två veckor sedan. Har lyssnat intensivt på den sedan dess och kan inte få nog. Mycket avkopplande att bara lägga sig och lyssna på. Peter Kater är fantastisk vid pianot och ackompanjerar Snatam Kaur väldigt bra. 

Ljuvlig musik, helt enkelt!