Leva eller se på?

Har sträckläst Åsa Sandells självbioagrafi "Bakom garden, ett boxarliv i tio ronder".
Hon skriver om att hon genom boxningen kom i underfund med att hon under några år inte riktigt vågade ta ansvar för sitt liv utan levde vid sidan om. Satt hellre på läktaren och hejade på andra som levde sina liv. Genom att ta sin passion på allvar drog hon till USA och gick på så vis in i boxningsringen, i dubbel bemärkelse.

Känner så väl igen mig. Det finns många situationer då jag valt att se på istället för å leva. Offerrollen är ett tryggt men ohållbart sätt. Hur många ggr har jag inte gått in i offerrollen och klivit av boxningsringen istället för å se sanningen i vitögat och ta itu med konflikten? Smaken efteråt är besk av valet att ha givit upp och klivit ur ringen. Men, allt har sin tid. Det tar tid att lära sig konflikthantering. Med ett steg i taget kommer jag lära mig ta konflikter och inte backa undan.

Leva eller se på, det är frågan? :)