Kärlek

En bok fångade min uppmärksamhet idag. Den lockade på mig, ville att jag skulle läsa i den.
Jag gjorde så och läste följande:

"Kärlek kan utövas som religion, ett sätt att vörda livet. Människan får inte reduceras till kroppen, för ingen kan älska helt med bara halva sitt jag. Bara när man älskar med kropp och själ är det kärlek."

Ullabritt Berglund säger detta i boken Livsglädje, 7 vägar till inre harmoni.

Bara när man älskar med kropp OCH själ är det kärlek. Så sant.

En nära vän sa till mig att svaret på alla mina frågor och alla mina bekymmer och alla mina funderingar är just kärlek. Det var det bästa och enklaste råd jag kunnat få, men också ett råd som rymmer oändligt mycket. Ett gåtfullt råd som lugnar och ger ro åt min ständigt tänkande hjärna, men samtidigt väcker nyfikenhet. Kärlek? Var då? Hur då? .... :) Look inside you! :)

Inspirerande film

Lyssnade på Fredrik Häréns sommarprat från 2008. Han pratade bl.a. om en filmsnutt av en hjärnforskare som drabbats av stroke. (http://www.ted.com/index.php/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight.html) Hon berättar där om något hon kallar för "lala-land". Kände igen mig så väl, det där tillståndet uppnås i meditationen.

Så låter det alltså när en hjärnforskare beskriver det. :)

Dagens guldkorn

Var och hälsade på en nära vän och hennes dotter. Innan de öppnat dörren hörde jag deras glada rop. Vilket härligt välkomnande jag fick när jag klev in! Stora famnen och vi log stort alla tre. :)
Gött å vara så efterlängtad och varmt välkommen.

Ett oskrivet blad

Läste följande i boken Hur du motiverar dig själv när allt suger:

Varenda dag är ett nytt, oskrivet blad.
Dagen blir exakt vad du själv gör den till.

Kunde inte sagt det bättre själv!
Att börja varje dag med att skriva de tre morgonsidorna (se Julia Camerons bok om att öka sin kreativitet) är för mig ett utmärkt sätt att starta dagen på.

YOU set the tone!

Andra kvällen utan TV

.... kändes riktigt skön. Låg i soffan och lyssnade på Sofie Zelmanies senaste cd. Den är lugn och vilsam. Hörde också på taxen Higgins snarkanden där han låg i sin korg. Är hundvakt till idag. Higgins blir 12 år i juni och han snarkar och snusar så förnöjt i sin korg att jag bara ler där jag iaktar honom från soffan.

Om jag saknar TV:n? Inte det minsta.

TV:n åkte ut

Jag har gått och tänkt på det länge, att jag inte har särskilt stor glädje av TV:n. När jag har slagit på den har det mest varit skräp i samtliga kanaler. Inget å sakna, med andra ord. Det som jag vill se finns ju på webben, bara å titta när jag känner för det. Därför tog jag nu steget och sålde den.

Det blev en helt annan karaktär i rummet. Där TV:n stod blev nu istället myshörna med blockljus.

Om det känns bra?
Oh yes. :)

Bort från bruset

Jag såg en intervju med Sofia Karlsson som har kommit ut med en ny cd. Hon berättade att hon under en längre tidsperiod (om det var ett år, är inte riktigt säker) hade stängt av två stora bruskällor. TV:n hade åkt ner i förrådet och tidningsabonnemanget sade hon upp.
Resultatet blev denna cd med låtar som hon själv har skrivit. Jag blev helt hänförd av de två låtarna hon spelade.

Modigt och mycket inspirerande att våga stänga av bruset och vända uppmärksamheten inåt istället.

Brev

En kvinna i 65-års åldern berättade för mig om en händelse för några dagar sen. Hon satt på ett café och skrev ett vykort till en vän. En kille i 10 - årsåldern klev fram och frågade vad hon gjorde.
-Jag skriver ett vykort till en vän.
-Du gör vad för nåt sa du?
Killen såg förbryllat på henne som vore hon från en annan del av universum. En helt annan del som var helt okänd för honom. Han var helt i den digitala världen, och kunde inte förstå hur man kunde lägga ner pengar och tid på att skriva ett vykort. Varför det när man kunde mejla istället?

Ja, varför ska man lägga ner pengar och tid på att skriva ett brev när man kan mejla eller smsa eller något sådant istället?
Därför att det är ett hantverk. Ett hantverk och något man lagt ner sin tid och energi på att skicka till Just Den Här Personen. Den här sortens hantverk börjar bli sällsynta, ja rentav utrotningshotade. När fick ni ett brev hem i lådan senast från en bekant? Jag fick mitt på fredagen inför alla hjärtans dag.

Jag minns tiden på 80-talet då jag brevväxlade med en kompis. Jag kan nästan sakna den tiden. Sakna att vänta på breven från henne, komma hem från skolan, ivrig på att se om ett brev hade kommit från henne idag. Öppna breven, läsa, och sedan sätta sig ner och skriva ett brev tillbaka. Jag har fortfarande kvar hennes brev. Inte alla förstås, men många. De ligger i en plastkasse. Någon gång ska jag göra något med de breven. Kanske skriva en bok?

Klimatfonden

Jag gick igenom olika fonder och fann en som gav mig ett stillsamt glädjerus. Klimatfonden, en fond där jag kan bidra med mitt och hoppas på mer ödmjukhet gentemot vår planet.