🐦‍⬛Färdigt råmanus🐦‍⬛

 

Så kom jag till sista meningen, det är dags att sätta punkt på berättelsen om kajan Pax. 🥳🌟🤸‍♂️Det är med blandade känslor jag sätter punkt. Va, är det redan slut? Vad hände? Jag som fram till i torsdags tyckte det kändes oändligt till sista meningen. Men när jag skrev de sista meningarna… oj vad jag grät. För Pax och hans mamma har så fin relation. Och det kändes så konstigt att lämna dem mitt i allt det fina.

Nu ska jag samla ihop manuset, göra anteckningar om hur jag tänkte, för jag vet att om en vecka är det mesta glömt. Det blir en lång startsträcka att sätta sig in i berättelsen då. Frågor såsom ”hur tänkte jag här? Och vad menade jag?” vill jag helst undvika.  Jag har läst någonstans att manuset bör vila minst en vecka, helst fyra innan redigeringen drar igång. Jag vet inte om jag vill vänta mer än en vecka, men kanske tittar jag på väntande manusprojekt, och då går tiden fort. En del hatar redigeringen, jag hör till dem som älskar den. Har fått se upp med det hela tiden med råmanuset, att inte peta för mycket i texten. Låta degen komma. Sedan, i redigeringen, ska den formas.

FYI: 🐦‍⬛Kajan Pax är kapitelboken (6-9 år) om Pax som inte är som andra kajor. Det visar sig redan från start när han pickar sig ut ur ägget, till hans pappas stora bekymmer. Pax vill göra världen lite mjukare, lite snällare vilket inte är en självklarhet för en kaja.