Författare: Anna Laestadius Larsson
Förlag och år: Piratförlaget 2019
Blott sexton år gammal debuterade hon på landets mäktigaste teaterscen, Bollhuset. Från logerna blickade kungen och hans hov ner på henne. Förmögna män mätte henne med lysten blick. Hennes skönhet var en förbannelse som skulle få henne landsförvisad till det förrevolutionära Paris. Men också en tillgång när hon ensam gav sig iväg på bildningsresa till Italien och lyckades charma den europeiska eliten.
Beata Charlotta var skådespelerska, kurtisan, spion, vän med en drottning och älskarinna åt en man som blev kung. Hon blev bara trettioett år gammal. Efter sig lämnade hon ett glödhett manuskript, en berättelse om sitt liv i romanform som avslöjade hemligheter kring maktens män, en berättelse som aldrig skulle få se dagens ljus. Det var kung Gustav III:s plan, mannen hon konspirerade att mörda. Men han misslyckades. Hans män hittade inte hennes berättelse.
Mina tankar:
Kurtisanen är en välskriven och spännande bok där vi får följa Beata Charlotta fram till hennes död. Jag påminns om hur svårt det var att vara kvinna på 1700-talet. Alternativen till försörjning var få och om man inte gifte sig fanns inte så mycket annat att välja på än att bli kurtisan, som för Beata Charlotta. Hon vistas en period i Paris då hon kommit i onåd hos Gustav III. Där roar hon sig på operan bland annat och har vid något tillfälle en avancerad frisyr (senaste modet) som tvingar henne att åka hästdroska med huvudet ut genom fönsterrutan, eftersom frisyren var på tok för hög för att få rum i droskan. Fåfänga om något! Den scenen fick mig att skratta högt. Anna Laestadius Larsson är skicklig med att använda detaljer, jag rös särskilt när Beata Charlotta började hosta. Exakt vad hon hostade av får den hugade ta reda på själv.
Jag tyckte mycket om Kurtisanen och kan varmt rekommendera den för dig som vill få svensk 1700-talshistoria levandegjord.
Tack Piratförlaget och Anna Laestadius Larsson för att jag fick läsa och recensera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar