Romanen växer....

Romanen fyller nu två kollegieblock. Fler lär det bli. Mycket har jag skrivit för hand, men när scenerna tränger sig på och handen inte hinner skriva ner allt, då berättar jag i diktafonen vad jag ser. Om jag blev av med den vore det en katastrof. I lördags låg  jag i sängen och pratade i säkert 30 minuter vad jag såg. 30 minuter som försvinner.... blotta tanken gör mig stressad. Kanske dags att fixa någon form av back up? :)