Det går en vind...

har översatt Visa vid vindens ängar till cellonoter. Kunde inte hitta den på "cellospråk", dvs i F-klav, så jag fick helt enkelt sätta mig ner och skriva om G-klavsnoterna. Det gick det med. När jag sen spelade visan.... åhh det var en klar hit kan jag belåtet konstatera. Känslan att spela den visan om och om igen på cellon är svår att beskriva. Brutalt harmonisk är den bästa beskrivning jag kan komma på. :)