Ett mycket vackert ord som jag tycker vi har brist på i västvärlden.
Känna ödmjukhet inför vår kropp, vår planet, naturen, universum, ja livet självt.
Leva med en ödmjuk inställning till livet.
Varför är vi så få som gör det?
Det finns bara ett jordklot för oss att bo på. Att då fortsätta leva som vi gör, dvs förstöra det enda jordklot vi har, det är rent korkat i mina ögon.
Ändå är det många som gör det. Blundar och tänker men jag behöver inte, jag hinner inte, jag orkar inte, jag har inte råd, varför ska jag när inte andra gör det.... blundar inför det faktum att framtidens barn inte kommer ha samma klimat och natur att njuta av som vi eftersom vi håller på att sumpa allt för dem genom en felaktig livsstil.
Ö d m j u k h e t
Ett vackert men ack så sällsynt synsätt.
Jaa du Christina ! ofta blundar vi.
SvaraRaderaMen om jag har tillit till Livet och förstår att förändringar och ovälvningar i världen måste komma, så kan jag leva i nuet med förtröstan och ödmjukhet.Hej så länge !
Tack för vackra ord !
tack för ordet idag, känner mig ödmjuk inför mig själv idag, som Dala Ilama har uttalat att vi ska börja med oss själva .. så idag tar jag det lugnt! spinner vidare på mina dikter; kom gärna in för en titt! =)
SvaraRadera.. ser två mycket bra program på tv som jag vill tipsa om apropå ödmjukhet;
SvaraRaderaett handlar om kvinnor som åker ut till urfolk och besöker dem, reflekterar över sina liv .. kontra deras. Mycket spännande! sen har vi ett där klimatoffer berättas om i halvtimmes långa program, från Arktis. Är som om vårt sätt att INTE visa ödmjukhet inför naturen, gör så att andra folks sätt att leva blir lidande. hej hej.