🍂Luften är mjuk och jag hänförs av solljuset genom grönskan.
📝Planerar höstens skrivprojekt, berättar mer om det en annan gång.
🖌️Ett ord upprepas om och om igen i mitt inre: prioritera.
🌟Vi får se vad som händer när jag gör det. 😉❤️
🍂Luften är mjuk och jag hänförs av solljuset genom grönskan.
📝Planerar höstens skrivprojekt, berättar mer om det en annan gång.
🖌️Ett ord upprepas om och om igen i mitt inre: prioritera.
🌟Vi får se vad som händer när jag gör det. 😉❤️
Jag samlar på tänkvärda citat om skrivandet.
Nyligen, när jag kikade runt på bloggen hos Sabine Mickelsson hittade jag ett inlägg skriven av Helena Ziherl. Det stod så här:
”Sedan jag skriver på allvar har jag insett att livet utan berättandets härliga konst helt klart vore mycket mindre brinnande, mindre intressant, mindre allting.
Futtigt. Livet vore futtigt.”
Precis så är det. Berättarglädjen, att se berättelser överallt. Som i den där boken @elin_skriver läste nyss där de sista sidorna var utrivna. Genast spann min hjärna igång. Vem har gjort så? Kanske en man med tvångstankar? Kanske blir det en novell om honom?
Livet vore så futtigt utan de där berättelserna som poppar upp överallt. Framförallt sedan jag på allvar började skriva, betrakta mina idéer som potentiella böcker, då var det som att vrida på kranen.
Dramaturgi är som att knäcka läskoden, fast berättarkoden i det här fallet. Många rynkar på näsan åt dramaturgi, jag gjorde det förr. Tyckte man analyserade för mycket. Nu däremot, ser jag det som en spaljé för råmanuset att växa mot.
Har plockat fram mallen som syns i bilden. Den dramaturgiska valen är min karta över berättelsen om Lena som pluggar i Linköping.
Steg för steg vecklar berättelsen ut sig.
Ruby är historien om 18-åriga Ruby som ska genomgå den stora prövningen. Vad mer exakt den består i återstår att se, men jag anar av baksidestexten att det är att hitta sin själsfrände bland dinosaurier.
Hälsning från författaren där jag välkomnas till Pangea. Snyggt motiv på bokmärket 🦖❤️
En rolig detalj på försättsbladen; QR-kod med en personlig hälsning från Elin i ett YouTube-klipp.
Idag har jag varit på Linkopings bokhandel och lyssnat på Åsa Liabäck i ett samtal om hennes senaste bok ”Som en vind genom Ådala”. Den är den sista boken i serien om Ådala koloniområde.
Tack för pratstunden efteråt Åsa! Det var nog i december 2019 vi sågs senast på en författarträff hemma hos Torbjörn. Åsa hade precis skickat in det manus som blev bok 1 i Ådala serien. Hur som helst, idag utbytte vi tankar om skrivandet. Fick tipset att hitta en vinkel ingen annan har skrivit om i min feelgood. Det lät som att jag har hittat den. 🤩 Tusen tack Åsa, jag bär med mig det i mitt fortsatta skrivande av mitt manus.
PS. Glömde helt av att ta ett foto på oss när vi pratade. Bjuder istället på halvkassa bilder, satt så dåligt till under författarsamtalet 😅 DS
Nu ska jag berätta något jag vill tala om,
Jag såg ett rökmoln och det var klimatkrisen som kom.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och fortsätter sitt vanliga tugg.
Nu är krisen kommen,
Många blundar och orkar inte bry sig ett j-la dugg.
Nu ska jag berätta något jag vill tala om,
Skogar större än Portugal har brunnit och det var klimatkrisen som kom.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och fortsätter sitt vanliga tugg.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och orkar inte bry sig ett j-la dugg.
Nu ska jag berätta något jag vill tala om,
Grekiska öar har brunnit, för det var klimatkrisen som kom.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och fortsätter sitt vanliga tugg.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och orkar inte bry sig ett j-la dugg.
Nu ska jag berätta något jag vill tala om,
Medelhavet kokar, för det var klimatkrisen som kom.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Alla flyger dit, och grillas till en förkolnad bit.
Nu är krisen kommen,
nu är krisen kommen
Många blundar och vill hellre grillas bit för bit.
Skriven med inspiration från Henrik Blind. Grattis i efterskott!
Vid bokhänget förra helgen ordnat av @lollosbokhorna och @boksann (på Instagram) ställde Lollo en rad roliga frågor om böcker. Det var härligt att ta del av de andras boktips. Underbart att dela läsglädjen med varandra. Vi fick bland annat frågan: ”Vilken bok återkommer du till igen och igen?”
Mitt spontana svar blev Anna Gavaldas ’Tillsammans är man mindre ensam’. Det är en av de böcker som väcker berättarlusten i mig. Jag hade en tanke om att skriva en feelgood med hjärta och svärta innan Anna Gavaldas bok kom ut. Påbörjade det manuset runt 2007, och Gavaldas sätt att berätta gör mig sugen på att utveckla den bokidén. Gavalda förenar hjärta och svärta på ett lättsamt sätt som fascinerar mig.
Feelgood manuset är idag på 82 sidor. Vi får se hur många det landar på när jag är färdig med första utkastet. Då och då tittar jag i ‘Tillsammans är man mindre ensam’ för att hämta inspiration och komma in i den där känslan som jag vill förmedla i mitt manus.
Vilken bok återkommer du till igen och igen?
Alla som vill haka på #favoritböcker är välkomna 📚❤️
Idag hakar jag på utmaningen min skrivmusik. I mitt fall är det snarare frågan om frånvaron av skrivmusik, åtminstone musik utifrån.
Jag använder knappt musik när jag skriver på råmanus, men under redigeringen av Sagan om älvklockan hände det att jag satte på någon av listorna på Spotify. P4 Plus är en favorit, men på låg volym.
Man förändras genom åren, när jag skrev Simons äventyr lade jag in låtar på en CD för att komma i stämning (det här var innan Spotify och smartphones) men jag minns inte om jag använde den speciellt mycket. Jag tror inte det. Jag hade intentionen, men skivan blev liggande. På CD:n fanns låten Forrest Gump Suite från filmen Forrest Gump bland annat.
Numera föredrar jag tystnad när jag skriver, åtminstone när råmanus skrivs. När jag är inne i berättelsen störs jag av musiken, det blir svårt att liksom höra berättelsen. Det blir brus på linjen och därför besvärligt att ha kontakt med berättelsen, den inre filmen hackar.
Nu är jag nyfiken på hur ni som har låtlistor använder musiken? På vilket sätt hjälper musiken er att komma i stämning?
🌟Genre🌟
Jag fick frågan av @elin_skriver på Instagram: Hur kommer det sig att du skriver inom just din genre?
🐭När jag skrev Simons äventyr var det för att jag ville berätta om familjens sommarparadis Sommarhagen, där jag tillbringat många somrar sedan liten bebis. Mössen befolkar stället i vår frånvaro, och jag började fundera på vad de gör när vi inte är där.
🧚♀️Att det heter just fantastik hade jag ärligt talat ingen aning om, det var ett begrepp jag kom i underfund med när jag var medlem i ’Skriv! En skrivarfamilj’ (hos @bokskrivarakademin ) Under min tid hos Skriv började jag skriva på Sagan om älvklockan och det var ungefär då jag förstod att det här som jag gärna skriver om, det kallas fantastik. Jag gillar egentligen inte att sätta etiketter på mitt skrivande, men när jag skickar in det till förlag är det bäst att använda deras termer. Det underlättar också helt klart att säga fantasy eller fantastik när jag pratar med andra, istället för en lång utläggning om vad jag skriver. Hur som helst, jag får också mycket inspiration av att titta på Pixarfilmer, så därför har mitt skrivande till stor del utvecklats därifrån.
🎞️Jag tycker om att tänka ’What if?’ Tänk om den där katten inte alls ligger och sover utan i själva verket… sen drar filmen igång.
PS. Bilden är från Pinterest DS