Jag samlar på tänkvärda citat om skrivandet.
Nyligen, när jag kikade runt på bloggen hos Sabine Mickelsson hittade jag ett inlägg skriven av Helena Ziherl. Det stod så här:
”Sedan jag skriver på allvar har jag insett att livet utan berättandets härliga konst helt klart vore mycket mindre brinnande, mindre intressant, mindre allting.
Futtigt. Livet vore futtigt.”
Precis så är det. Berättarglädjen, att se berättelser överallt. Som i den där boken @elin_skriver läste nyss där de sista sidorna var utrivna. Genast spann min hjärna igång. Vem har gjort så? Kanske en man med tvångstankar? Kanske blir det en novell om honom?
Livet vore så futtigt utan de där berättelserna som poppar upp överallt. Framförallt sedan jag på allvar började skriva, betrakta mina idéer som potentiella böcker, då var det som att vrida på kranen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar