Jag läser högt i Simons äventyr. Läser högt och hör var det skaver. Kortar ner, stryker, formulerar om. Deadline blev framflyttad, så nu är det ingen stress längre. Jag njuter mer av arbetet att läsa högt och ändra. Det är väldigt roligt att se hur berättelsen lyfter av mina ändringar. Jag städar bort böset. Småorden. Formuleringar som tynger ner. Mening för mening, sida för sida. Jag har läst igenom hela manuset med papper och penna, men nu går jag igenom igen med texten på skärmen. Det blir bra det här. Jag manglar på. Det är som att mangla lakan eller dylikt. Det sista. Tråkig syssla egentligen - flödesskriva är mer min grej numera - men när jag ser berättelsen träda fram ännu mer av manglandet blir jag lycklig. Jag vill borsta bort smutsen, få kärnan i berättelsen att träda tram så det glänser.
Keep on busy editing.
Steg för steg, mening för mening.
Emellanåt tittar jag på den lilla musen jag hittade i Kisa. Tänkte genast på Simon när jag såg den. Fast den här har halsduk, så egentligen är det Viktor. Han blir Simons kompis i stort sett direkt när Simon har kommit fram till Norge. Viktor bär en halsduk han lånat av morfar. Ser fram emot när Simon och Viktor och morfar möter världen. Till dess manglar jag vidare.
Snart blir det klart🐭
SvaraRaderaJa det ser jag fram emot :)
Radera