Finputsning

Jag läser högt i Simons äventyr. Läser högt och hör var det skaver. Kortar ner, stryker, formulerar om. Deadline blev framflyttad, så nu är det ingen stress längre. Jag njuter mer av arbetet att läsa högt och ändra. Det är väldigt roligt att se hur berättelsen lyfter av mina ändringar. Jag städar bort böset. Småorden. Formuleringar som tynger ner. Mening för mening, sida för sida. Jag har läst igenom hela manuset med papper och penna, men nu går jag igenom igen med texten på skärmen. Det blir bra det här. Jag manglar på. Det är som att mangla lakan eller dylikt. Det sista. Tråkig syssla egentligen - flödesskriva är mer min grej numera - men när jag ser berättelsen träda fram ännu mer av manglandet blir jag lycklig. Jag vill borsta bort smutsen, få kärnan i berättelsen att träda tram så det glänser. 

Keep on busy editing. 

Steg för steg, mening för mening.

Emellanåt tittar jag på den lilla musen jag hittade i Kisa. Tänkte genast på Simon när jag såg den. Fast den här har halsduk, så egentligen är det Viktor. Han blir Simons kompis i stort sett direkt när Simon har kommit fram till Norge. Viktor bär en halsduk han lånat av morfar. Ser fram emot när Simon och Viktor och morfar möter världen. Till dess manglar jag vidare. 

Sista rycket

Det närmar sig deadline för Simons äventyr. Efter 30 september får jag inte göra fler ändringar. Visserligen kan jag ändra en vecka in i oktober, men jag satsar på att få det gjort nu. Vill lämna utrymme för Draksagan, så jag ger järnet. Jag läser högt och försöker hitta det som behöver strykas och förbättras, men det är svårt. Jag har blivit som blind och döv för berättelsen. Jag läser utan något egentligt engagemang, min glöd finns i Draksagan numera. Tur jag har min skrivkompis att ta hjälp av för korrekturläsning, hon hittade några missar. Längtar till november då Simons äventyr släpps. Ska bli så roligt att få er läsares reaktioner. Hoppas ni ska tycka om den! Samtidigt bävar jag, för tänk om ingen tycker om den? Jag växlar mellan hybris och deppiga tankar, men jag antar det hör till när en bok ska göras färdig för marknaden. Oavsett hur den tas emot ska det bli väldigt roligt att se den flyga ut i världen.

My way of writing

My way of writing

It's about exploring.
It's about to listen to the song and co-create with it.
It's about to feel where it wants to flow.
It's about to go with that flow, to dive in. To embrace it.
To allow myself to completely receive.
To go deep into those waters.
To enter the world of co-working.
It's a dance.
A creative dance of exploring and listening and painting with the words.
It's a way of living.

Bästa lördagsgodiset!

Igår kväll fick jag ett så trevligt mail från Sabine Mickelsson att jag bara log stort. Jag fick feedback på delar av Sagan om älvklockan. Vad det stod? Bland annat detta:

Det märks genast att du kan detta. 

Du har en alldeles underbar dynamik mellan Rosa (som känns snäll och omtänksam) och geten (som verkar väldigt matorienterad). Jag upplever geten som lite äldre ”i själen” (ex. att han använder svårare ord), ett slags mentor på vägen genom det okända.

Det här blir en mycket fin bok!

Nu blev det väääääldigt frestande att sätta igång med sista redigeringen, men jag ska vänta lite till eftersom två personer läser och ger synpunkter just nu. Puh!  

 

 

Familjen Morelli

Bokens titel: Familjen Morelli
Författare: Per Schlingmann & Karl Ljung
Förlag & år: Bazar förlag 2020
Finns hos: Omnible, samt här och här
ISBN
Betyg: 3

Handling:

Efter en lång tids frånvaro återvänder Stella Morelli till sitt älskade Toscana. Där möter hon kärleken, familjen, råvarorna, vinet och döden.

Tillbaka i Stockholm återgår livet till vardagen. Ända tills hon plötsligt får hon den chans hon drömt om. Att öppna en egen restaurang. Men vägen dit blir svårare än hon kunnat föreställa sig. Kampen för hantverk, tradition och ursprung ställs mot innefolkets behov av yta, likes och bekräftelse. För att lyckas behöver hon hjälp av sin bror som är stjärnkock i New York. Men kommer han att ställa upp? Och vågar hon låta kärleken till maten segra?

Mina tankar:

Om man gillar mat och då framförallt italiensk mat är den här boken trevlig att läsa då den genomsyras av stor kärlek till den italienska maten. Men den har för stort fokus på just matlagning. Det är som en kokbok man har byggt en berättelse kring. Jag hade svårt att komma nära huvudpersonen Stella eftersom det hela tiden var fokus på smaker och mat överhuvudtaget. Men övriga sinnen har knappt berörts vilket gjorde att berättelsen kändes platt. Det är en trevlig story men jag saknar gestaltning och framförallt känslan av vara där. Som att Stella efter att ha suttit med avtalen till två på natten glatt sätter sig tillsammans med brodern och en av kockarna att förfina olika maträtter till menyn. Borde inte axlarna värka av alla timmar vid datorn? Det kändes inte särskilt trovärdigt. 

I slutet av boken finns recepten, en trevlig gest för den som blir sugen att prova på någon av maträtterna. 

Tack Bazar förlag för att jag fick läsa och recensera Familjen Morelli!