Ringblommorna frodas i rabatten. |
Igår fick jag så fin feedback från en av mina testläsare för Sagan om älvklockan. Vi pratade cirka en timme om berättelsen och tankar bakom de olika scenerna. Det är ett risktagande man gör att ta emot feedback från vänner eftersom man kan bli riktigt osams om det vill sig illa. Har aldrig hänt mig dock, än så länge. Jag vill att berättelsen ska bli bättre, så jag lyssnar och tackar för deras synpunkter. När det blir så fantastiskt som det blev i vårt samtal igår, då vill jag bara sätta igång att redigera med en gång. Det är hög wow-faktor eftersom jag hör hur levande berättelsen har blivit för henne. Tänk att jag kan skriva sådana berättelser att det gör läsarna lyriska. Tänk att mina berättelser blir så levande i deras huvuden.
Jag läste ett inlägg på instagram att man bör vänta minst ett par månader med att redigera sitt manus ytterligare. Jag börjar förstå avsikten med det, för det är svårt att se vad som behöver putsas efter bara en månad. Nu har det gått 1,5 månad. Därmed bör jag vänta åtminstone två veckor till innan jag börjar redigera. Men oj vad det kliar i fingrarna att sätta igång NU, särskilt efter ett så trevligt samtal som igår. Många gillar särskilt mycket den delen då Rosa och geten lär känna tomtarnas räddningstjänst. Jag längtar till manuset blir en bok. Men en sak i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar