Inspiration kan verkligen komma var som helst. Jag hittade bilden ovan på Facebook och den satte verkligen fart på min fantasi. För tänk er att det här är draken Fabian, och handen tillhör Clara. Tänk er...ja vadå? Det är nu det blir oemotståndligt att skriva. När karaktärerna får liv och allt blir så verkligt, så levande. Draksagan del 1 växer med andra ord vidare.
Det som har varit min största utmaning hittills börjar nu landa till en insikt i mig att jag kommer ro även detta skrivprojekt i land. Ett steg i taget. Som Jeanette Niemi säger i en av sina böcker: Hur äter man en elefant? Man tar en bit i taget. Precis så är det. Hålla styrkursen och skriva på allt eftersom. Och minnas att justera synopsis med jämna mellanrum så det stämmer med filmen jag har i huvudet och det jag får ut på papper. Ibland är det tvärtom. Justera filmen efter synopsis, eftersom det jag får ut på papper ter sig helt annorlunda mot hur det såg ut i min fantasi.
Jättebra! Små kliv som mognar fram. Längtar efter att få läsa om fabian och clara i bokformat💕
SvaraRaderaJa ett steg i taget. Längtar också efter att få hela berättelsen färdig. 💕
Radera